STJÄRNRYMDEN och med bedöma deras historiska för- flutna och deras framtid. Vår värld av kunskap och iakttagelse har plöts- ligt vuxit och vi börja få insikt i dess stora lagar. -tydelse. Himmelsgloben. AN rnomiens mycket gamla veten- skap har i förgången tid nästan uteslutande baserats på iakttagelser i himlakropparnas läge. Ljuset har an- vänts som ett medel att mäta vinklar, och därefter teckna in solens, månens och stjärnornas skenbara rörelser på en himmelsglob. Den starka utveck- ling av det astronomiska vetandet, som ägt rum under de sista 100 åren, tog sin början med en undersökning av Sstjärnljuset, och inte bara den riktning, det kom ifrån. Beskaffen- heten av ljuset från solen och dess intensitet äro utmärkande för källans natur och fysiska förhållanden. Stu- diet härav förser oss med nya under- sökningsmetoder och ger på samma gång nya möjligheter åt de hjälpme- del, som så länge varit i bruk. '8 Stjärnornas avstånd. HD äldre observationerna kunde ge, och gåvo också, möjlighet att mä- ta avståndet i rymden. Sådana mät- ningar äro av största intresse och be- Det är en naturlig källa till förundran att stjärnorna inte bara äro ljusa fläckar på en sfär i vars cent- rum jorden är, utan att de äro krop- par likställda med solen i storlek, temperatur och andra egenskaper, Spridda genom vidsträckta rymder och icke begränsade i en enda yta. Därför har en av astronomiens första uppgif- ter varit att bestämma avstånden, och det är alltjämt en av dess mest krä- vande uppgifter. Till att börja med är det nödvändigt att välja en längdenhet. Uppmätnin- gen av avstånd tager nödvändigtvis formen av jämförelser med någon grundläggande enhet, och den enheten måste vara i en form som astronomen kan handskas med. Metallstavar, som förfärdigats och bevarats med ytterlig omsorg av olika staters regeringstjän- stemän, tjäna som bas för alla längd- mätningar. Normalmetern och nor- mal-yarden äro de två som utan jäm- förelse äro mest i bruk. Från dessa enheter har astronomen en lång väg att gå innan han kommer till mätnin- gen av de stora distanserna till stjär- norna. Resan måste företas i etapper, av vilka var och en resulterar i kän- nedomen om någon bestämd distans uttryckt i enheten, och varje distans är åtminstone några tusen gånger större än den som mättes upp i den föregående etappen. Latitud-skillnaden. ER får lantmätaren eller geode- ten i uppdrag att finna vilket antal gånger enheten innehålles i en sträcka av några kilometer på jordytan i nordsydlig riktning. Vid båda än- darna av den linjen ställer astronomen upp sina kikare och mäter latitudskill- naden. Han kunde då till exempel välja en stjärna som i ett givet ögon- blick är rakt söder om båda observa- torierna, och mot vilken alltså den uppmätta linjen skulle peka. Vid detta ögonblick skulle han mäta höj- den över horisonten för stjärnan vid båda instrumenten, och mätningen sker i grader. Skillnaden mellan de två vinklarna kallar man latitudskill- naden. Om jorden vore flat skulle det inte bli någon skillnad, därför att ho- risontens riktning skulle vara densam- ma för båda platserna, och stjärnan är så långt borta. Skillnadens storlek i det verkliga fallet beror på jordens krökning och den kan användas för att bestämma krökningen. Om sålunda P och Q i fig. 1 äro två punkter på jordytan, och PS: och PS: linjer som peka mot stjärnan 5; lin- jer som äro praktiskt taget parallella; om vidare PH: och QH: äro horisonta- la linjer vid P och Q, då är skillnaden mellan de två mätta vinklarna S; PH: och S. QHz lika med vinkeln mellan PH, och QH:, och detta är vinkeln mel- lan linjerna som dragas från P och Q Vår värld av kunskap och iakttagelse har plötsligt vuxit, och vi börja få insikt 1 dess stora lagar. Låt oss i dag lära oss något om astronomiens måät- teknik, den moderna forskningens grundval. TEKNIK för ALLA 15