Den värdefulla Julklappen sl plutenskart på DE blir en julklapp som Eder son, broder eller fader kom- mer att sätta värde på — en gåva för praktiskt och modernt folk. Inbetala avgiften antingen på postgirokonto 157992 eller sänd oss nedanstående kupong så ut- taga vi avgiften mot postförskott, varefter vi sända Eder ett stil- fullt presentkort utställt på gå- vans mottagare. Vid inbetalning per postgiro an- gives å talongen tydligt namn och adress på den Ni önskar skänka tidningen, samt att pre- sentkort önskas. Användes ku- pongen göres samma anteckning å denna. Till Teknik för Alla, Box 831387, Stockholm 3. Härmed beställes ett presentkort å TefA 1942 för helår kr. 15: —, halvår kr. 7: 75, kvartal kr. 43— Överstryk det som ej önskas. MAT OSSI Borra bd är SEEN Vol N NH SS AA SER 22 TEENIE för ALLA New York eller någon annan av världs- städerna. På flera hundra kilometers avstånd från Amerika satt han och tog emot sändningarna från de olika rundradio- stationerna på den amerikanska konti- nenten. De elektriska vågorna förde till honom visor, sånger och muntra .me- lodier, visserligen till stor del ganska lätt kost, men det fanns också enstaka stationer, som bjödo på riktigt fin och förnämlig musik av världsberömda mästare. Han kunde välja eller rata, så som han själv ville, ty det var ju ingen konst att stänga av eller ställa om mot- tagarapparaten. Det gav en sällsam trygghetskänsla att veta, att om ”Elettra” kom i sjönöd, så var 600-me- ter-vågen klar att föra ut S O S-signa- len. Den skulle uppfattas av skepp i olika riktningar från ”Elettra” och de skulle alla skynda till hjälp för full maskin. ”Elettra” var den första italienska lustyacht, som korsade Atlanten. När den gled in i New Yorks hamn med uppfinnaren ombord, mottogs den med stormande jubel. Fartygen i hamnen hade smyckat sig som till fest, och de tjöto långa välkomstsignaler med sina ångvisslor. Knappt hade Marconis skepp kastat ankar, förrän det började myllra av småbåtar runt om fartyget och den ene journalisten efter den andre klev ombord. Marconi var i grund och bot- ten inte enbart glad åt deras besök. Han tyckte inte om att bli utfrågad om sina framtidsplaner. Blott det, som han redan hade gjort, ville han prata om. Och journalisterna voro inte alltid så noga med att hålla sig till sannin- gen. De voro alltför kvicka till att ”koka soppa på spik”. Mången gång, när han varit mycket försiktig i sina uttalanden, gjorde de väldiga artiklar på tidningarnas första sida med stora, braskande överskrifter och berättade saker, som han aldrig sagt. En gång hade han vänligt men be- stämt sagt ett antal journalister, att han inte hade något nytt att berätta för dem. De hade dragit sig tillbaka myc- ket besvikna, men en av dem, som var särskilt envis, kom igen och frågade in- smickrande, om Marconi ändå inte ville delge honom något om sina framtids- planer. Uppfinnaren betänkte sig ett ögon- blick. — Nåväl, sade han. Låt mig berätta Er något alldeles enastående. Jag har uppfunnit en apparat, som gör det möj- ligt att se genom väggar. Men skriv för all del ingenting om det. Låt det stanna oss emellan! Nu är det inte å lätt att veta, om journalisten var så dum som han såg ut att vara eller ej. I alla händelser kom nyheten i tidningen och gjorde sin rond genom världspressen. Och Mar- coni fick flera hundra protestbrev från människor, som ansåg uppfinningen olämplig, ja, oanständig. Särskilt var det många damer, som retade sig över den. En av dem skrev till Marcohi: ”Nu har Ni gjort slut på det sista av privatlivets helgd”. Medan Marconi var i New York höll han ett föredrag i radioingenjörernas klubb. Salen var fylld till sista plats långt före föredragets början. När upp- finnaren kom in, bröt det löst ett jubel, som varade i flera minuter. Till demonstrationen hade han ställt i ordning en liten sändarapparat med reflektor, medelst vilken det var möj- ligt att samla vågorna till strålar, som skickades blott i en enda, viss riktning. Våglängden var blott 1 meter. Sändaren ”sköt” de inriktade strålarna tvärs över scenen längs rampljuset mot en vågrätt metallstång, antennen, och ge- nast kunde man höra en klar ton från mottagningsapparaten. Om reflektorn drogs åt sidan, blev tonen svagare och svagare, och till slut dog den helt bort. I sitt föredrag betonade Marconi, att radiotelegrafien på sätt och vis hade kommit in i en återvändsgränd. Studiet av kortvågorna förskrev sig från Hertz tid. Hertz experimenterade med korta våglängder och reflektorer. Men se- dermera visade det sig, att framstegen i avseende på långvågor gingo så fort och förhålandevis lätt, att alla började intressera sig mest för dem. Nu ansåg sig Marconi emellertid kunna säga, att (Forts. å sid. 28.) BLAD SOM SPARAR STENEN DRAR