- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 49. 5 dec. 1941 /
22

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marconi — den trådlösas uppfinnare, av Sverre S. Amundsen - ”Elettra” — det snövita experimentskeppet - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den värdefulla
Julklappen

sl plutenskart på

DE blir en
julklapp som
Eder son, broder
eller fader kom-
mer att sätta värde på — en

gåva för praktiskt och modernt
folk.

Inbetala avgiften antingen på
postgirokonto 157992 eller sänd
oss nedanstående kupong så ut-
taga vi avgiften mot postförskott,
varefter vi sända Eder ett stil-
fullt presentkort utställt på gå-
vans mottagare.

Vid inbetalning per postgiro an-
gives å talongen tydligt namn
och adress på den Ni önskar
skänka tidningen, samt att pre-
sentkort önskas. Användes ku-
pongen göres samma anteckning
å denna.

Till Teknik för Alla,
Box 831387, Stockholm 3.

Härmed beställes ett presentkort
å TefA 1942 för helår kr. 15: —,
halvår kr. 7: 75, kvartal kr. 43—
Överstryk det som ej önskas.

MAT OSSI Borra bd är SEEN Vol N NH
SS AA SER

22 TEENIE för ALLA

New York eller någon annan av världs-
städerna.

På flera hundra kilometers avstånd
från Amerika satt han och tog emot
sändningarna från de olika rundradio-
stationerna på den amerikanska konti-
nenten. De elektriska vågorna förde
till honom visor, sånger och muntra .me-
lodier, visserligen till stor del ganska
lätt kost, men det fanns också enstaka
stationer, som bjödo på riktigt fin och
förnämlig musik av världsberömda
mästare. Han kunde välja eller rata, så
som han själv ville, ty det var ju ingen
konst att stänga av eller ställa om mot-
tagarapparaten. Det gav en sällsam
trygghetskänsla att veta, att om
”Elettra” kom i sjönöd, så var 600-me-
ter-vågen klar att föra ut S O S-signa-
len. Den skulle uppfattas av skepp i
olika riktningar från ”Elettra” och de
skulle alla skynda till hjälp för full
maskin.

”Elettra” var den första italienska
lustyacht, som korsade Atlanten. När
den gled in i New Yorks hamn med
uppfinnaren ombord, mottogs den med
stormande jubel. Fartygen i hamnen
hade smyckat sig som till fest, och de
tjöto långa välkomstsignaler med sina
ångvisslor.

Knappt hade Marconis skepp kastat
ankar, förrän det började myllra av
småbåtar runt om fartyget och den
ene journalisten efter den andre klev
ombord. Marconi var i grund och bot-
ten inte enbart glad åt deras besök.
Han tyckte inte om att bli utfrågad om
sina framtidsplaner. Blott det, som
han redan hade gjort, ville han prata
om. Och journalisterna voro inte alltid
så noga med att hålla sig till sannin-
gen. De voro alltför kvicka till att
”koka soppa på spik”. Mången gång,
när han varit mycket försiktig i sina
uttalanden, gjorde de väldiga artiklar
på tidningarnas första sida med stora,
braskande överskrifter och berättade
saker, som han aldrig sagt.

En gång hade han vänligt men be-
stämt sagt ett antal journalister, att
han inte hade något nytt att berätta för
dem. De hade dragit sig tillbaka myc-
ket besvikna, men en av dem, som var
särskilt envis, kom igen och frågade in-

smickrande, om Marconi ändå inte ville
delge honom något om sina framtids-
planer.

Uppfinnaren betänkte sig ett ögon-
blick.

— Nåväl, sade han. Låt mig berätta
Er något alldeles enastående. Jag har
uppfunnit en apparat, som gör det möj-
ligt att se genom väggar. Men skriv
för all del ingenting om det. Låt det
stanna oss emellan!

Nu är det inte å lätt att veta, om
journalisten var så dum som han såg
ut att vara eller ej. I alla händelser
kom nyheten i tidningen och gjorde sin
rond genom världspressen. Och Mar-
coni fick flera hundra protestbrev från
människor, som ansåg uppfinningen
olämplig, ja, oanständig. Särskilt var
det många damer, som retade sig över
den. En av dem skrev till Marcohi:
”Nu har Ni gjort slut på det sista av
privatlivets helgd”.

Medan Marconi var i New York höll
han ett föredrag i radioingenjörernas
klubb. Salen var fylld till sista plats
långt före föredragets början. När upp-
finnaren kom in, bröt det löst ett jubel,
som varade i flera minuter.

Till demonstrationen hade han ställt
i ordning en liten sändarapparat med
reflektor, medelst vilken det var möj-
ligt att samla vågorna till strålar, som
skickades blott i en enda, viss riktning.
Våglängden var blott 1 meter. Sändaren
”sköt” de inriktade strålarna tvärs
över scenen längs rampljuset mot en
vågrätt metallstång, antennen, och ge-
nast kunde man höra en klar ton från
mottagningsapparaten. Om reflektorn
drogs åt sidan, blev tonen svagare och
svagare, och till slut dog den helt bort.

I sitt föredrag betonade Marconi, att
radiotelegrafien på sätt och vis hade
kommit in i en återvändsgränd. Studiet
av kortvågorna förskrev sig från Hertz
tid. Hertz experimenterade med korta
våglängder och reflektorer. Men se-
dermera visade det sig, att framstegen i
avseende på långvågor gingo så fort
och förhålandevis lätt, att alla började
intressera sig mest för dem. Nu ansåg
sig Marconi emellertid kunna säga, att

(Forts. å sid. 28.)

BLAD SOM SPARAR

STENEN DRAR

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-49/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free