ågon hundraprocentig säkerhet för att en maskin, apparat eller anord- ning fungerar på avsett sätt under alla förhållanden kan naturligtvis ej begä- ras av människors verk, som aldrig kunna nå fullkomligheten. | Driftstörningar kunna i vissa fall förekomma tämligen ofta utan att man fördenskull kan tala om någon minder- värdighet hos materielen. Avbrott i elektriska ledningsnäts funktion genom åskslag, fåglar, storm etc. kunna exem- pelvis knappast undvikas, även om anläggningen är aldrig så väl konstruerad och utförd. Man vet, att dylika störningar ej kunna elimineras och inriktar sig därför på att snabbt loka- lisera ett fel och fort återställa normala förhållanden. I andra fall kan ett driftavbrott uppkomma genom en even- tualitet, som antingen varit okänd för konstruktören eller som ansetts så osannolik, att han ej räknat med densamma. Genom materialets ”utmattning” på grund av alltför ofta eller alltför länge upprepade påfrestningar kunna också störningar i funktionen uppstå. Genom samverkan mellan genialitet hos konstruktionen, hög- klassighet hos materialet och precision i utförandet skapas dock största möjliga garanti för driftsäkerhet. Då svenska industriprodukter i regel kännetecknas av ovannämnda egen- skaper, borde de utmärka sig för funktionsduglighet och hög livslängd. Det kan vara av intresse att anföra några exempel på att så också är fallet. seas förste tekniske chef, Jonas Wenström, var en genialisk uppfinnare och konstruktör. Den första likströmsmaskinen av hans s. k. B-typ tillverkades 1883 och finns nu att se, väl bibehållen, i bolagets museum i Västerås. När den återfanns och återköptes, hade maskinen varit i aktiv tjänst under 36 år, senast som matare för en magnetisk malmseparator, även den konstruerad av Wenström. Om man betänker den begrän- sade teoretiska lärdomen och de primitiva resurserna under elektroteknikens barndom, måste man ge ett högt betyg åt en konstruktion och ett utförande med sådan driftsäkerhet. För övrigt synes 36 år vara standardlivslängd för Aseas äldre tillverkningar. En transformator, som levererades 1896, var sålunda i oavbruten drift till 1932. Med hänsyn till de påfrestningar, för vilka transformatorer äro särskilt utsatta, måste denna långa och trogna tjänst betraktas som ett syn- nerligen gott kvalitetsbevis. Även på svagströmsområdet presterar svensk industri en driftsäkerhet, som kan mätas i siffror, ehuru av annan inne- börd än de ovan anförda. Vid L. M. Ericssons automatiska telefonstationer förekomma endast 2 tekniska fel på 100.000 samtal. Detta innebär, att en abonnent alltefter sin samtals- frekvens får vänta någonting mellan 25 och 40 år, innan ett stationsfel orsakar störning av hans telefonsamtal. Ett full- komligt fantastiskt driftsäkerhetsrekord! Då SKF 1932 högtidlighöll 25-årsminnet av bolagets grun- dande, kunde samtidigt ett annat jubileum firas. Det visade sig nämligen, att ett antal av bolagets under det första året tillverkade kullager alltjämt voro i drift. De rönte äran att avbildas i samband med jubileumsfirandet, vilket måste anses som en välförtjänt honnör. Det är nämligen en enorm presta- tion av kullager att under 25 år vara i drift och likväl vara 6 TEKNIK för ALLA fullt funktionsdugliga. Man kan betrakta detta som ett skol- exempel på effektiv samverkan mellan konstruktion, material och utförande. D: vi vända oss till Separator med förfrågan om eventuella driftrekord på detta företags område, befinnes det, att även separatorer kunna vara mångåriga och trogna tjänare. Bo- laget känner nämligen till sådana, som varit i tjänst 25—30 år, en tjänstetid, som med hänsyn till det höga varvtalet hos dessa maskiner måste betraktas som imponerande. Särskilt då det dessutom upplyses, att det ej är fråga om enstaka fall, utan att dylik driftsäkerhet icke är ovanlig. Den yngsta av vårt lands stora industrikoncerner är Elek- trolux, vilket icke hindrar, att man även inom detta företag kan peka på produkter, som stått länge i tjänst hos sina köpare. Sålunda utbytas ibland dammsugare av äldre till- verkningsdatum mot nyare modeller icke på grund av oan- vändbarhet, utan därför att dessa senare äga fördelar, som icke funnos hos tidigare typer. Härigenom har man kunnat konstatera existensen av dammsugare, vilka fungerat utan anmärkning i 20—25 år, en respektabel livslängd för en apparat, som utan tvivel är utsatt för mycken osakkunnig behandling. De av Gasaccumulator tillverkade Dalénska fyrapparaterna ha vunnit världsrykte för sin osvikliga tillförlitlighet. Det finns många belägg för den saken; vi skola anföra ett av de senaste. Under vintern 1939—40 inträdde kölden som bekant myc- ket tidigt. En AGA-boj vid Klasbådarna i Vänern hann där- för ej intagas dessförinnan, utan överisades och försvann un- der isen den 7 eller 8 januari 1940. Bojen återfanns ej förrän den 29 april cirka 1 sjömil från sin förra ankarplats och hade då legat nära 4 månader under vatten. Efter bärgningen upp- täcktes, att lyktans s. k. klippapparat arbetade. Sedan lågan tänts, började bojen åter fungera som om ingenting hänt! Vi påminna härefter om ett annat kvalitetsbevis, som på sin tid väckte stort uppseende. Det primuskök, som medför- des av S. A. Andrée på hans nordpolsexpedition 1897, åter- fanns bland expeditionens kvarlevor 1930. Sedan köket ren- gjorts, befanns det efter 33 år i polarisen vara fullt funktions- dugligt. Man förvånar sig under sådana förhållanden ej där- över, att primuskök fått marknad över hela jorden, där de visat sig lika driftsäkra i tropikerna som i arktiska och ant- arktiska trakter. ; i skola avsluta dessa uppgifter angående svenska industri- produkters driftrekord med några siffror av äldre datum, hämtade i Tekniska Museets maskinhall. Som många av Teknik för Allas läsare veta, domineras denna av Sveriges älsta bevarade ångmaskin, konstruerad av Samuel Owen och uppsatt 1832 i Höganäs. Där drev den gruvpumpar i ett av kolgruvans schakt ända till 1904. En tjänstetid sålunda av ej mindre än 72 år, vilket visar, att kvaliteten varit en ledstjärna för svensk industri sedan långt tillbaka. é I maskinhallen finns en liggande 1-cylindrig kolvångmaskin, som tillverkades av Kockums Mekaniska Verkstad 1876. Den drev ända till för några år sedan en s. k. Archimedessnäcka utanför Kristianstad, vilket motsvarar över ett halvt sekels funktion. B. Traneus.