Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- John Ericsson och hans varmluftsmaskiner, av L. Way-Matthiesen
- Vultee Vanguard 48 — jaktplanet, som Sverige förgäves väntade på, av Ulf Hallvig och Magnus Gerne
- Tidmaskinen. En äventyrsroman av H. G. Wells
- Lövsågsspecialist
- Rådsunionens palats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHN ERICSSON
Forts. fr. sid 6.
mindre diameter. Endast en
maskin med 30 tums cylinder synes
ha levererats. De flesta små
maskinerna drevo pumpar eller
tryckpressar, nämligen 12 av 16 stycken
med 12—18 tums diameter, medan
de större huvudsakligen användes
för att driva tyngre arbetsmaskiner
med ojämn belastning.
John Ericssons
varmluftsmaskiner fingo aldrig en så stor
spridning som i Förenta Staterna, till
stor del därför att de kommo hit
relativt sent, då gasmotorer redan
voro i användning. Efter hand
upphörde tillverkningen vid alla
verkstäder, men ännu år 1871
levererades från Brefven en 12 tums
maskin för vattenpumpning vid
Göteborgs järnvägsstation. Just för
detta ändamål ha även senare
konstruerade varmluftsmaskiner ända
till våra dagar funnit vidsträckt
användning.
John Ericssons varmluftsmaskin
var visserligen i praktiskt bruk
endast en förhållandevis kort tid,
men den väckte ett allmänt
intresse för problemet småmotorer och
gav uppslag till ”eldlufts-” och
gasmotorerna. I de flesta av utlandets
stora tekniskt-historiska museer
har John Ericssons maskin också
med rätta fått en framträdande
plats, icke enbart med anledning
av hans övriga betydande insatser
utan därför att han, efter 25 års
arbete och trots flera svåra
motgångar övertygade en tvivlande
samtid om det praktiskt möjliga att
åstadkomma små kraftmaskiner
till den enskildes nytta.
Hans ungdoms ”eldmaskin” blev
bestämmande för hela hans levnad,
och han lade ned största delen av
sin outtröttliga skaparverksamhet
just på förbättring av kraft- och
transportmedlen. Detta hade
säkert sin orsak i tidigare
erfarenheter. Under torftiga förhållanden
och i beröring med gruvfolk i deras
tunga arbete hade han vuxit upp,
och sin första arbetsinsats gjorde
han vid sitt fosterlands dittills
största transport-företag, Göta Kanal.
Hans stora mål blev också att
försöka skaffa mänskligheten aldrig
sinande kraftkällor, som skulle
minska muskelarbetet och
därigenom höja människorna
intellektuellt, och detta mål förlorade han
aldrig ur sikte. Ännu vid 80 års
ålder sysslade han med sin
älsklingsidé, som då skulle förverkligas
i en kombinerad sol- och
varmluftsmaskin. På denna uppfinning ville
denne mänsklighetens välgörare
icke taga patent, så viktig ansåg
han den vara för vår framtida
lycka.
VULTEE VANGUARD 48
(Forts. från sid. 18.)
Träpropellern är dock att föredraga, då
tyngdpunkten härigenom kommer
att ligga på rätt plats.
Tyngdpunkten skall ligga vid en tredjedel av
vingdjupet. Propellern drives av 6
till 8 strängar 4,7 mm:s
gummisnodd.
Den som föredrar en icke
flygande modell, torde ha så stora
erfarenheter från våra föregående
byggen, att någon närmare beskrivning
icke är behövlig.
Ulf Hallvig. Magnus Gerne.
TIDMASKINEN
(Forts. trån sid. 22.)
Jag vaknade strax före solens
nedgång. Jag kände mig nu säker för att
inte bli överraskad under sömnen av
morlocks och därför sträckte jag på mig
och började vandra nedför sluttningen
mot den vita sfinxen. Jag höll
järnstången i ena handen medan den andra lekte
med tändstickorna i fickan.
Då inträffade något högst oväntat.
När jag kom i närheten av sockeln,
kunde jag se att bronsdörrarna stodo
öppna. De hade glidit ned i falsar. Jag
stannade häpen framför dem, tvekande.
Inne i sockeln fanns ett litet rum och
där stod min maskin på en upphöjning.
I fickan hade jag de små hävstängerna.
Efter alla förberedelser till den vita
sfinxens belägring underkastade den sig
nu utan motstånd. Jag kastade bort
min järnstång fast jag nästan tyckte att
det var bedrövligt att jag inte fick
någon användning för den.
När jag så stod där vid
dörröppningen, slog mig en plötslig tanke. Nu
började jag begripa hur morlocks hjärnor
arbetade. Undertryckande det starka
begär jag kände att skratta, gick jag
genom bronsdörrarna och fram till
tidmaskinen. Till min förvåning såg jag,
att den hade blivit omsorgsfullt oljad
och rengjord. Jag hade en misstanke,
att morlocks under sina försök att
utfundera maskinens ändamål delvis hade
haft den söndertagen.
Medan jag så stod där och undersökte
den, tyckte jag faktiskt att det var ett
nöje att bara röra vid apparaten. Då
hände det, som jag väntat mig:
bronsdörrarna åkte upp och stängdes med en
skräll. Där stod jag fångad i mörkret.
Åtminstone trodde morlocks det — men
jag småskrattade.
Jag kunde redan höra deras snattran-
de när de nalkades. Så lugnt som
möjligt försökte jag få eld på en tändsticka.
Jag behövde ju bara sätta fast de två
spakarna och sedan kunde jag försvinna
som en ande. Men en detalj hade jag
förbisett, nämligen att tändstickorna
voro av det slag, som endast tända mot
lådans plån.
(Forts. i nästa n:r.)
Lövsågsspecialist
 |
En dansk
hemslöjdare, som
specialiserat sig på
lövsågsarbeten, visar här
några prov på sin
konst. |
Rådsunionens palats,
som utförligt omnämndes i föregående
nummer av TfA, får en höjd av 416
meter, och blir därmed världens högsta
byggnad. Denna uppgift om den totala
höjden hade råkat bortfalla i artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:22 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-6/0031.html
