fo Det varma golvet Redan de gamla-'romarna uppvärm- de sina hus, enligt den metod, som be- skrives här nedan, och inom den mo- derna tyskå -bostadsproduktionen före- komma ”varma golv” av pressmassa. Men nedanstående lilla kåseri har ändå sitt intresse, eftersom det skildrar ett framgångsrikt svenskt försök att lösa uppvärmningsproblemet: enligt ”nya” linjer. De illustrerande ritningarna äro hämtade ur patentbeskrivningen. Det var mer än lovligt kallt. Kylan låg som en stelfrusen gastkramning över hela landet, och kung Bores iskalla an- dedräkt drog över fält och gärden. Lik- som frusen ökensand knastrade den fin- korniga snön över den hala, svarta vä- gen som ringlade sig ut i den stock- holmska geografien. En buss dånade iväg genom den begynnande skymningen utåt Ekerön, och i den bussen satt un- dertecknad, ett rov för begynnande stri- diga känslor. — Välkommen ut på landet över weekend, hade min vän sagt i telefon. Du får ligga i sportstugan. Välkom- men! Och nu var jag på väg, huttrande mot ett kanske vådligt äventyr? Kylan var inte extraordinär när jag accepterat den vänliga invitationen, nu däremot — jag citerar ovanstående inledande ra- der. En smygande oro började göra sig förnimbar, vid tanken på den förmodli- .- gen oeldade lilla sportstugan med dess golvdrag ute i den mörka skogen. Nog för att jag fört med litet värmande pick och pack för att mota kylan, men skulle det förslå i denna arktiska temperatur. Om man hölle på logiken måste man be- stämt svara nej, och åter nej. Nu var det emellertid för sent att vända, om man tagit den lede i båten måste man ro honom i land. Jag tillbringade natten i Sportstugan, som låg få steg från min värds char- manta villa. Kvällen förut hade jag konstaterat att stugan, så när som på en stor öppen, oeldad spis, saknade al- la eldstäder. När jag morgonen därpå började återkomma = till mina "sinnens fulla bruk var min första impuls att det varit omslag i väderleken under natten — det kändes så varmt och skönt. Jag tittade på rumstermometern; den visade plus 16 gr. Celsius. Mycket riktigt. Det kunde man kalla blitt i en Sportstuga. Så tittade jag på termometern utanför fönstret. Den visade faktiskt 10 grader under noll, fortfarande Celsius. Jag fattade mig förvirrat i kalufsen. Där- på tittade jag åter på innetermometern, så på utetermometern. Mycket riktigt: inne plus 16 gr., ute minus 10 (TR. (0 Det måste vara trolleri. Jag tog en för- virrad rond genom den ganska rymliga stugans olika lokaliteter för att finna en värmehärd, en kamin eller dylikt? Jag fann ingenting. Hjärnsubstansen formade sig till ett frågetecken. Den stora öppna spisen var fortfarande oel- dad. Vad var det här för ett mystiskt ho- kus pokus? Jag böjde mig ner och lade handflatan på golvet. Från golv bru- kar i enlighet med fysikens lagar van- ligtvis utströmma golvdrag, kallt och kyligt. Detta golv utgjorde ett undan- tag från alla fysikaliska lagar. Det var varmt. "Och det utstrålade ett ljumt och skönt golvdrag. Jag var som man säger synnerligen ”konfunderad?” . . . — Vad gör du? Inspekterar du vil- lan? Det var min värd som avlade sitt mor- JR ; — 32 gonbesök. Han såg pigg och nyter ut, och därtill ganska road. — Jag är utsatt för nå'n slags villa i den här villan, sade jag. Ute är det ju 10 grader kallt och det drar ljumt in från det varma golvet. Det var själ- YEVS So 7; — Än sen då. Det är mitt patent. — Ditt patent? — Javisst. Är det så märkvärdigt? Jag fick mitt värmepatent den 4 april” 1940 och jag hoppas att patentet snart blir klart även i Finland, etc. Har du sovit gott? | Fortfarande yrvaken gnuggade jag mig åter i ögonen, ännu inte riktigt på det klara med om jag var utsatt för nå- got slags skämt. Luften var varm och syrerik precis som om man vädrat tidi- gare på dagen, men fönstren voro stäng- da. Eureka — det måste vara något slags varmluftssystem i stugan, men jag slog hastigt bort tanken, såsom va- rande otrolig, ty jag erinrade mig, att jag någonstans hade läst, att den som kunde finna på en anordning medföran- de ett grundligt vädrande av en bostad. även utan de inneboendes vilja vore värd ett Nobelpris. Faktum kunde jag emellertid inte bortförklara. Jag var ju vid mina sinnens fulla bruk. Och allt måste ju ha en logisk och naturlig för- klaring. — Skynda dig och klä på dig, skall jag demonstrera stugan, sade min värd. Det är i själva experimentstugan som du legat. Allt är så enkelt som goddag. Anande ett uppslag till en aktuell ar- a tikel i dessa kol- och koksbristens tider skyndade jag mig med påklädseln och gick sedan ”hysasyn” med min värd, den epokgörande uppfinnaren, vilken är mångsidig så det förslår. Han sysslar med villabyggen och tomtexploatering, (Forts. sid. 31.) TERN . REDAKTIONSKOMMITTB: föreståndaren för Tekniska Museet intendent Torsten Althin; verkst. ledamoten i Folkbildnings- förbundet fil. lic. Iwan Bolin; rektorn för Stockholms Tekniska Institut civ.ing. Z. Walter Holm- stedt; luftfartsinsp. civ.ing. Tord Äng- ström; ingenjör Sven Sköldberg, Tekniska Museet. bergsing. Folke Lindgren (ansv. utg.).. Er PR sa va SR "DÄDRER SEDEN SRS rr