Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Just nu: Det varma golvet, av Bo Stråhle - Redaktionskommitté
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fo
Det varma
golvet
Redan de gamla-’romarna uppvärm-
de sina hus, enligt den metod, som be-
skrives här nedan, och inom den mo-
derna tyskå -bostadsproduktionen före-
komma ”varma golv” av pressmassa.
Men nedanstående lilla kåseri har ändå
sitt intresse, eftersom det skildrar ett
framgångsrikt svenskt försök att lösa
uppvärmningsproblemet: enligt ”nya”
linjer. De illustrerande ritningarna äro
hämtade ur patentbeskrivningen.
Det var mer än lovligt kallt. Kylan
låg som en stelfrusen gastkramning över
hela landet, och kung Bores iskalla an-
dedräkt drog över fält och gärden. Lik-
som frusen ökensand knastrade den fin-
korniga snön över den hala, svarta vä-
gen som ringlade sig ut i den stock-
holmska geografien. En buss dånade
iväg genom den begynnande skymningen
utåt Ekerön, och i den bussen satt un-
dertecknad, ett rov för begynnande stri-
diga känslor.
— Välkommen ut på landet över
weekend, hade min vän sagt i telefon.
Du får ligga i sportstugan. Välkom-
men!
Och nu var jag på väg, huttrande mot
ett kanske vådligt äventyr? Kylan var
inte extraordinär när jag accepterat
den vänliga invitationen, nu däremot —
jag citerar ovanstående inledande ra-
der. En smygande oro började göra sig
förnimbar, vid tanken på den förmodli-
.- gen oeldade lilla sportstugan med dess
golvdrag ute i den mörka skogen. Nog
för att jag fört med litet värmande pick
och pack för att mota kylan, men skulle
det förslå i denna arktiska temperatur.
Om man hölle på logiken måste man be-
stämt svara nej, och åter nej. Nu var
det emellertid för sent att vända, om
man tagit den lede i båten måste man
ro honom i land.
Jag tillbringade natten i Sportstugan,
som låg få steg från min värds char-
manta villa. Kvällen förut hade jag
konstaterat att stugan, så när som på
en stor öppen, oeldad spis, saknade al-
la eldstäder. När jag morgonen därpå
började återkomma = till mina "sinnens
fulla bruk var min första impuls att det
varit omslag i väderleken under natten
— det kändes så varmt och skönt. Jag
tittade på rumstermometern; den visade
plus 16 gr. Celsius. Mycket riktigt. Det
kunde man kalla blitt i en Sportstuga.
Så tittade jag på termometern utanför
fönstret. Den visade faktiskt 10 grader
under noll, fortfarande Celsius. Jag
fattade mig förvirrat i kalufsen. Där-
på tittade jag åter på innetermometern,
så på utetermometern. Mycket riktigt:
inne plus 16 gr., ute minus 10 (TR. (0
Det måste vara trolleri. Jag tog en för-
virrad rond genom den ganska rymliga
stugans olika lokaliteter för att finna
en värmehärd, en kamin eller dylikt?
Jag fann ingenting. Hjärnsubstansen
formade sig till ett frågetecken. Den
stora öppna spisen var fortfarande oel-
dad. Vad var det här för ett mystiskt ho-
kus pokus? Jag böjde mig ner och lade
handflatan på golvet. Från golv bru-
kar i enlighet med fysikens lagar van-
ligtvis utströmma golvdrag, kallt och
kyligt. Detta golv utgjorde ett undan-
tag från alla fysikaliska lagar. Det
var varmt. "Och det utstrålade ett ljumt
och skönt golvdrag. Jag var som man
säger synnerligen ”konfunderad?” . . .
— Vad gör du? Inspekterar du vil-
lan?
Det var min värd som avlade sitt mor-
JR ;
—
32
gonbesök. Han såg pigg och nyter ut,
och därtill ganska road.
— Jag är utsatt för nå’n slags villa
i den här villan, sade jag. Ute är det
ju 10 grader kallt och det drar ljumt
in från det varma golvet. Det var själ-
YEVS So 7;
— Än sen då. Det är mitt patent.
— Ditt patent?
— Javisst. Är det så märkvärdigt?
Jag fick mitt värmepatent den 4 april”
1940 och jag hoppas att patentet snart
blir klart även i Finland, etc. Har du
sovit gott? |
Fortfarande yrvaken gnuggade jag
mig åter i ögonen, ännu inte riktigt på
det klara med om jag var utsatt för nå-
got slags skämt. Luften var varm och
syrerik precis som om man vädrat tidi-
gare på dagen, men fönstren voro stäng-
da. Eureka — det måste vara något
slags varmluftssystem i stugan, men
jag slog hastigt bort tanken, såsom va-
rande otrolig, ty jag erinrade mig, att
jag någonstans hade läst, att den som
kunde finna på en anordning medföran-
de ett grundligt vädrande av en bostad.
även utan de inneboendes vilja vore
värd ett Nobelpris. Faktum kunde jag
emellertid inte bortförklara. Jag var ju
vid mina sinnens fulla bruk. Och allt
måste ju ha en logisk och naturlig för-
klaring.
— Skynda dig och klä på dig, skall
jag demonstrera stugan, sade min värd.
Det är i själva experimentstugan som
du legat. Allt är så enkelt som goddag.
Anande ett uppslag till en aktuell ar-
a tikel i dessa kol- och koksbristens tider
skyndade jag mig med påklädseln och
gick sedan ”hysasyn” med min värd, den
epokgörande uppfinnaren, vilken är
mångsidig så det förslår. Han sysslar
med villabyggen och tomtexploatering,
(Forts. sid. 31.)
TERN
. REDAKTIONSKOMMITTB:
föreståndaren för Tekniska Museet
intendent Torsten Althin;
verkst. ledamoten i Folkbildnings-
förbundet fil. lic. Iwan Bolin;
rektorn för Stockholms Tekniska
Institut civ.ing. Z. Walter Holm-
stedt;
luftfartsinsp. civ.ing. Tord Äng-
ström;
ingenjör Sven Sköldberg, Tekniska
Museet.
bergsing. Folke Lindgren (ansv.
utg.)..
Er PR sa va
SR
"DÄDRER SEDEN SRS rr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>