Elektrisk grammotonteknik lla känna vi till, att. man genom att koppla en pick-up till en radio, kan spela upp sina grammofonskivor elek- triskt, d. v. s. via radions högtalare. Däremot är det ett fåtal, som intresserat sig för hur en pick-up ser ut inuti och hur den fungerar. Vad är skillnaden mellan en kristallpick-up och en med safirstift? och vilken sliter skivorna mest? Vi skola försöka reda ut begreppen. Men innan dess be vi få tala om att mycket annat än själva pick-up'en som sådan spelar stor roll för en god åter- givning och ett minimalt skivslitage. Nålen - och nålföringen, d. v. s. nålens vinklar mot skivan i olika lägen få taga åt sig en stor del av äran för sönder- spelade skivor, men de problemen låta vi stå över till en annan gång. För att vi någorlunda skola begripa hur pick-up'en fungerar, draga vi som hastigast igenom, hur en grammofonskiva kommer till: När, låt oss säga, pianisten Kreuder, slår på sina tangenter, sätter han strängarna inuti pianot i sväng- ningar. Dessa vibrationer överföras till luften och ett mänskligt öra uppfattar dem som ljud. En mikrofon i samma rum omvandlar dem till elektriska sväng- ningar, som via förstärkare låter en graverdosas fina safirnål vibrera i takt med ljudet från pianot. Graverdosan ritar ett spiralformat spår i en roterande vax- platta, men spåret är inte någon jämn spiral, utan det liksom slingrar sig fram. Det kommer sig av att stiftet vibrerar i takt med <ljudsvängningarna. Av ”vaxet” få vi så småningom de i han- deln förekommnade schellackskivorna, som äro trogna kopior av originalinspelnin- gen. Den processen är en annan histo- Ett dubbelt grammofonbord av AGA:s fabrikat, en både prydlig och användbar ”möbel”, som dock fordrar ett visst kapital för an- skaffning och en hel del tekniskt kunnande för att komma till sin rätt vid användningen. HRadio- tjänst använder bord av liknande modell. Genom att varje skivtallrik har dubbla pick-up'er kan man exempelvis spela en effektskiva hur länge som helst genom att skifta mellan de båda pick-up'erna. Genom att det finns dubbla tall- rikar kan man givetvis köra en hel serie skivor i följd utan av- brott. De svarta och vita ränder- na på skivtallrikarna äro till för att visa att skivan går med rätt hastighet, 78 varv per minut. Den- na anordning kallas stroboskop och fungerar på följande sätt: kanten belyses av en lampa, som blinkar 100 gånger i sekunden. De svart- vita fältens indelning är gjord så, att när tallriken går med rätt has- tighet, hinner t. ex. ett vitt fält ”byta plats” med nästa mellan lampans blinkningar. Ser man på den svartvita kanten under dessa omständigheter, blir man utsatt för den synvillan, att tallriken står stilla, och man kan därige- nom konstatera att den går med rätt hastighet. Går den däremot för fort eller för sakta ”vandra” ränderna med eller mot rotations- riktningen. Vilken ger det bästa ljudet ria, som Kipling sade, men tag en gram- mofonskiva och titta på spåret genom ett förstoringsglas. Där återfinnas toner- na avbildade i spårets buktningar, vare sig det är Peter Kreuder eller Rosita Serrano, som insjungit plattan. Nu gäl- ler det att omvandla grammofonskivans konserverade toner till muisikaliskt väl- ljud och här spelar pick-up'en en viktig roll. AN Safir eller kristall — vilket sliter skivorna mest ? | 0) marknaden finnas huvudsakligen föl- jande typer av pick-up's. De vanligaste äro de elektromagnetiska typerna, efter dem i popularitet kommer kristallpick- up'erna och så den sista typen, som be- finner sig på stark frammarsch: de dynamiska pick-up-modellerna, När vi gingo i skolan och läste fysik, fingo vi lära oss att ”om en ledare och ett magnetiskt fält befinna sig i rörelse i förhållande till varandra, induceras det en ström i ledaren”. Detta betyder, att om vi ha en spole och på något sätt ändra ett magnetflöde genom den, så uppkommer i spolen en ström i takt med ändringarna. Om vi ändra magnet- fältet genom spolen i takt med sväng- ningarna i grammofonskivans ljudspår, så lämnar alltså spolen en ström, som är en elektrisk kopia av Rosita Serranos sång, den dag hon stod framför mikrofo- nen i grammofonstudion. Sedan förstär- ker vår radioapparat på vanligt sätt strömmen från pick-up'en och högtalaren fyller rummet med Rositas sång. Men det finns andra sätt att få fram dessa elektriska svängningar. Böjer man vissa typer av kristaller, uppstå elektriska spänningar på ytorna och dessas storlek är beroende av hur mycket vi böjt kri- stallen. Vi spänna fast en kristall i ena änden och i den andra sitter en nål, som får ”rita av” tonspåret när det rusar förbi med en hastighet av 78 varv i minuten. Spänningarna på kristallens ytor bli beroende av utbuktningarna i spåret, varför även en kristall kan användas som pick-up. Vi återgå till det andra sättet att få elektriska strömmar, spolen och magnet- fältet. Om man ändrar magnetflödet genom en fast spole, kallas typen elek- tromagnetisk, rör sig spolen i ett fast magnetfält, så är det en dynamisk pick- up vi ha att göra med. De billigaste pitk-up'erna äro de magnetiska typerna, så kommer kristallmodellerna och i de högre prisklasserna återfinna vi de dyna- miska pick-up'erna. Dock finns det ett flertal undantag från denna regel. En pick-up's verkningssätt är beroende av en mängd mekaniska problem. De högsta toner, som för närvarande åter- givas på kommersiella grammofonskivor, ligga vid c:a 6000 perioder och de lägsta vid 25—50 perioder i sekunden. Nålen måste med en viss kraft hållas i ett neutralt mellanläge. Därför måste själva tonarmen vara tung, så att den inte vibrerar med vid de lägsta tonerna. (Forts. å sid. 25.) TEKNIK för ALLA 15