Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk grammofonteknik, av Billy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrisk grammotonteknik
lla känna vi till, att. man genom att
koppla en pick-up till en radio, kan
spela upp sina grammofonskivor elek-
triskt, d. v. s. via radions högtalare.
Däremot är det ett fåtal, som intresserat
sig för hur en pick-up ser ut inuti och
hur den fungerar. Vad är skillnaden
mellan en kristallpick-up och en med
safirstift?
och vilken sliter skivorna mest?
Vi skola försöka reda ut begreppen.
Men innan dess be vi få tala om att
mycket annat än själva pick-up’en som
sådan spelar stor roll för en god åter-
givning och ett minimalt skivslitage.
Nålen - och nålföringen, d. v. s. nålens
vinklar mot skivan i olika lägen få taga
åt sig en stor del av äran för sönder-
spelade skivor, men de problemen låta
vi stå över till en annan gång.
För att vi någorlunda skola begripa
hur pick-up’en fungerar, draga vi som
hastigast igenom, hur en grammofonskiva
kommer till: När, låt oss säga, pianisten
Kreuder, slår på sina tangenter, sätter
han strängarna inuti pianot i sväng-
ningar. Dessa vibrationer överföras till
luften och ett mänskligt öra uppfattar
dem som ljud. En mikrofon i samma
rum omvandlar dem till elektriska sväng-
ningar, som via förstärkare låter en
graverdosas fina safirnål vibrera i takt
med ljudet från pianot. Graverdosan ritar
ett spiralformat spår i en roterande vax-
platta, men spåret är inte någon jämn
spiral, utan det liksom slingrar sig fram.
Det kommer sig av att stiftet vibrerar
i takt med <ljudsvängningarna. Av
”vaxet” få vi så småningom de i han-
deln förekommnade schellackskivorna, som
äro trogna kopior av originalinspelnin-
gen. Den processen är en annan histo-
Ett dubbelt grammofonbord av
AGA:s fabrikat, en både prydlig
och användbar ”möbel”, som dock
fordrar ett visst kapital för an-
skaffning och en hel del tekniskt
kunnande för att komma till sin
rätt vid användningen. HRadio-
tjänst använder bord av liknande
modell. Genom att varje skivtallrik
har dubbla pick-up’er kan man
exempelvis spela en effektskiva
hur länge som helst genom att
skifta mellan de båda pick-up’erna.
Genom att det finns dubbla tall-
rikar kan man givetvis köra en
hel serie skivor i följd utan av-
brott. De svarta och vita ränder-
na på skivtallrikarna äro till för
att visa att skivan går med rätt
hastighet, 78 varv per minut. Den-
na anordning kallas stroboskop och
fungerar på följande sätt: kanten
belyses av en lampa, som blinkar
100 gånger i sekunden. De svart-
vita fältens indelning är gjord så,
att när tallriken går med rätt has-
tighet, hinner t. ex. ett vitt fält
”byta plats” med nästa mellan
lampans blinkningar. Ser man på
den svartvita kanten under dessa
omständigheter, blir man utsatt
för den synvillan, att tallriken
står stilla, och man kan därige-
nom konstatera att den går med
rätt hastighet. Går den däremot
för fort eller för sakta ”vandra”
ränderna med eller mot rotations-
riktningen.
Vilken ger det bästa ljudet
ria, som Kipling sade, men tag en gram-
mofonskiva och titta på spåret genom
ett förstoringsglas. Där återfinnas toner-
na avbildade i spårets buktningar, vare
sig det är Peter Kreuder eller Rosita
Serrano, som insjungit plattan. Nu gäl-
ler det att omvandla grammofonskivans
konserverade toner till muisikaliskt väl-
ljud och här spelar pick-up’en en viktig
roll.
AN
Safir eller kristall —
vilket sliter skivorna
mest ?
|
0)
marknaden finnas huvudsakligen föl-
jande typer av pick-up’s. De vanligaste
äro de elektromagnetiska typerna, efter
dem i popularitet kommer kristallpick-
up’erna och så den sista typen, som be-
finner sig på stark frammarsch: de
dynamiska pick-up-modellerna,
När vi gingo i skolan och läste fysik,
fingo vi lära oss att ”om en ledare och
ett magnetiskt fält befinna sig i rörelse
i förhållande till varandra, induceras
det en ström i ledaren”. Detta betyder,
att om vi ha en spole och på något sätt
ändra ett magnetflöde genom den, så
uppkommer i spolen en ström i takt
med ändringarna. Om vi ändra magnet-
fältet genom spolen i takt med sväng-
ningarna i grammofonskivans ljudspår,
så lämnar alltså spolen en ström, som
är en elektrisk kopia av Rosita Serranos
sång, den dag hon stod framför mikrofo-
nen i grammofonstudion. Sedan förstär-
ker vår radioapparat på vanligt sätt
strömmen från pick-up’en och högtalaren
fyller rummet med Rositas sång. Men
det finns andra sätt att få fram dessa
elektriska svängningar. Böjer man vissa
typer av kristaller, uppstå elektriska
spänningar på ytorna och dessas storlek
är beroende av hur mycket vi böjt kri-
stallen. Vi spänna fast en kristall i ena
änden och i den andra sitter en nål, som
får ”rita av” tonspåret när det rusar
förbi med en hastighet av 78 varv i
minuten.
Spänningarna på kristallens ytor bli
beroende av utbuktningarna i spåret,
varför även en kristall kan användas
som pick-up.
Vi återgå till det andra sättet att få
elektriska strömmar, spolen och magnet-
fältet. Om man ändrar magnetflödet
genom en fast spole, kallas typen elek-
tromagnetisk, rör sig spolen i ett fast
magnetfält, så är det en dynamisk pick-
up vi ha att göra med. De billigaste
pitk-up’erna äro de magnetiska typerna,
så kommer kristallmodellerna och i de
högre prisklasserna återfinna vi de dyna-
miska pick-up’erna. Dock finns det ett
flertal undantag från denna regel.
En pick-up’s verkningssätt är beroende
av en mängd mekaniska problem. De
högsta toner, som för närvarande åter-
givas på kommersiella grammofonskivor,
ligga vid c:a 6000 perioder och de lägsta
vid 25—50 perioder i sekunden.
Nålen måste med en viss kraft hållas
i ett neutralt mellanläge. Därför måste
själva tonarmen vara tung, så att den
inte vibrerar med vid de lägsta tonerna.
(Forts. å sid. 25.)
TEKNIK för ALLA 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>