Efter förfrågningar hos hälso- vårdsmyndigheterna kom han un- derfund med, att både Hing Sä och alla hans kärror för länge sedan re- kvirerats av sjukhusföreståndaren, och att det inte fanns ett fordon i hela Vinh, som inte hade tagits i anspråk för bekämpandet av pes- ten. Hans stål låg instängt här på obestämd tid. Corny tänkte på Gidge, som nu låg uppe i bergen vid kilometer- stolpe 92 och kunde få ligga där, ingen visste hur länge, utan att kunna igångsätta arbetet. Han gick ner till hamnen och gjorde ett för- sök med stuveriförmannen, en rundhuvad malaj i kulört pyjamas och brokigt förkläde. — Har ni många gindaker? frå- gade Corny. — Sakyah, Tuan. Många ginda- ker. Men ingen kärra. — Spelar ingen roll. Vi kan göra kärror av dem. Tag fartygsland- gångarna och lägg dem på ginda- kerna. Malajen undrade hur det skulle ta sig ut, och Corny visade honom det. På kajen låg en hel mängd långa, smala landgångar. Corny fick några infödingar att lägga en sådan tvärsöver en gindake, så att den låg i jämvikt. — Så där ska det se ut, sade han. Det blir ju en bra kärra. Lägg nitkaggarna på den och kör upp dem till järnvägsstationen. — Mig kunna göra det. många kulier ni behöva? — Femtio, svarade Corny och hyrde dem omedelbart. Hur SR började röra på sig. De långa brobalkarna, balanserade på en gindakeaxel, rullades bort från kajen av tio tjutande och hoj- tande kulier. Efter dem följde de smala, provisoriska kärrorna, las- tade med kaggar, lådor och verk- tyg. Corny måste vara med överallt och se till så allting kom med. Vid ett tillfälle stjälpte kulierna en hel kärra med material, och anteckna- de genast en massa saker på listan som förlorade. Efter mödosamt le- tande kom Corny verkligen under- fund med att de verkligen blivit ”tappade” — under en hög säckar nere i hamnen... Uppe på bangården hade slutli- gen allt godset blivit lagrat, men nu återstod att få det lastat på järn- vägsvagnarna. En lyftkran fanns, men ingen som kunde sköta den. Corny hade ingenting annat att gö- ra, än att rycka in som kranmaski- nist, och efter en stunds experi- menterande upptäckte han, att han även klarade den saken. Han för- sökte komma ihåg så mycket som möjligt av vad han lärt i skolan, och lyckligtvis var det bara fråga om en liten maskin. Arbetet med kranen var en god förövning, ty nu gällde det att sät- ta fart på det enda lokomotiv, som fanns tillgängligt. När allt material var lastat i godsfinkor och på öpp- na vagnar, eldade Corny upp den lilla ånghästen. Han hade dessför- innan telegraferat till Gidge, som nu kom ner ifrån Dong Ninh på ett ensamt lok. Han vinkade till Corny, som satt i sin hytt med en lång rad vagnar bakom sig. — Hur står det till Corny? hoj- tade Gidge, när han stannade med sitt lok på andra sidan öppningen 1 taggtrådsstängslet. — Tack bra, mr Brandt. Trött förstås, men ingenting annat. Vi har lastat hela bron på tåget åt er. Det fanns inte en enda oxvagn att uppbringa i hela stan. — Vad? Och hur ordnade ni den biffen? — Gindaker, mr Brandt. — Och vad ska vi nu göra? ro- pade Gidge. — Jag får inte komma utanför taggtråden, men jag startar det här loket och sedan hoppar jag av. Ni får ta hand om maskinen, då den kommer på er sida. — All rigbt! Jag har tagit med mig en lokförare 1 reserv. Corny drog pa ångan, och loket började röra sig framåt. Långsamt närmade det sig öppningen i tagg- trådsstängslet. WVaktposterna lyfte prenumerera på Nytt kvartal! Som prenumerant riskerar Ni inte att gå miste om något nummer, utan tidningen kommer varje vecka som utgivarekorspand. r 23a kvartalet NS Prenumerationspriset är endast: Helår cf Kr. 15: — 7: 75 Inbetala avgiften på postgirokonto 157992 —eller insänd nedan- stående kupong, så ut- taga vi avgiften mot postförskott. J Men gör net genast! Till Teknik för Alla, Pren.-avdelningen, Box 3137, STOCKHOLM 3. Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under 1 helår — 1 halvår — 1 kvartal. Stryk det ej önskade. Avgiften kr ...... ec 2 mm ce a oe RR + pDostförskottsavg. torde uttagas gevom postförskott mean mmmesve — — TEKNIK för ALLA 21