Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotolaboratorium för amatörer, av K. O. Sjöström. II. Framkallning av rullfilm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen. Låt filmen bli som den blir
och framkalla efter klocka i 5 min.
Endast om hela filmen skulle vara
underexponerad, kan framkallnings-
tiden ökas något.
För att slippa mjuka upp filmen i
vatten före framkallningen användes
även framkallningsskålar som i fig. 12
med en hantel av glas, ebonit el. dylikt.
Då dras filmen med skiktet utåt. Man
kan också använda en lös sådan han-
tel i den vanliga skålen.
Sedan man blivit van att bedöma
framkallning kan man se på filmen,
när den är lagom framkallad. Men
även för den tränade fotografen kan
detta vara mycket svårt i det svaga,
gröna ljus, som användes för pan-
kromatisk film. Det är därför myc-
ket bättre att alltid framkalla efter
klocka med en känd framkallare. Vid
framkallning av flera filmer bör man
därför inte utnyttja framkallaren för
mycket, då den blir långsammare,
utan alltid beräkna 100 cc lösning till
varje film. För två filmer tillblandas
därför 200 cc lösning i skålen redan
från början.
Filmen Ööverföres nu på nytt till
handfatet, där den drages hastigt upp
och ned under en halv till en minut.
Sedan är den klar för fixering. Den
drages på samma sätt upp och ned i
fixerskålen, tills filmen blivit alldeles
genomskinlig. Därefter kan man för-
siktigt lägga ned den i skålen, där
den får ligga ytterligare en stund väl
täckt av lösningen. Plocka om den
då och då. När filmen varit i fixe-
ringen 10 till 15 min., är den färdig för
sköljning. Man kan dock tända vitt
ljus redan efter ett par minuters
fixering.
Sköljning och torkning
S lutligen sköljes filmen ungefär 1/2
timma i rinnande vatten eller en
timma 1 stillastående vatten, som då
= : $ SO 8 jr SE z j ENN
SERENA SR Gr SR ISS SS RR SR DAS FOSTRA Sr
flbresenuda,
teser
"tETEn
SARS
Xe Li
ch
a S =]
Fig. 13. Filmen hopfästes med gem och
lägges på detta sätt i sköljskålen.
måste bytas med jämna mellanrum
10 till 12 gånger. Sköljningen göres
enklast i ett handfat under vattenled-
ningen eller t. ex. i ett tvättställ. För
att hela filmen skall bli väl sköljd, kan
man fästa ihop båda ändarna med ett
par pappersklämmor (gem). Se
fig. 13.
Slutligen avspolas filmen direkt un-
der vattenledningen och hänges i sina
klämmor upp till tork i ett luftigt och
möjligast dammfritt rum. Jämför
MOTT
Fig. 14. Underexponerat negativ...
Fig. 15. ...nermalt exponerat...
Hur skall filmen se ut,
N är filmen är torr, kan man när-
mare bedöma, om exponeringen
varit den riktiga. Figurerna 14—15
—106 visar hur filmen ser ut, om den
är underexponerad (d. v. s. expone- -
rad alltför kort tid), normalt expone-
rad eller överexponerad (d. v. s. ex-
ponerad för länge).
Den underexponerade bilden (fig.
14), som kommer fram sist vid fram-
kallningen, uppvisar nästan glasklara
skuggor utan detaljer (se den mörka
häcken i förgrunden), medan motivets
dagrar ha normal svärtning. Den
normala exponeringen (fig. 15) har
åstadkommit ett negativ med väl av-
vägd svärtning. Det skall uppvisa en
svag svärtning i skuggorna, men där
skall ändå finnas tydligt skönjbara
detaljer — endast de minsta, mör-
kaste skuggpartierna få vara glas-
klara. De kraftigast svärtade delar-
na, dagrarna, skola ha god svärtning
men få ändå inte vara så täta, att man
inte tydligt kan urskilja bildens de-
taljer. Vid överexponering (fig. 16)
erhålles ett negativ, som överallt är
alldeles för tätt. Endast i skuggpar-
tierna kan man ännu urskilja tydliga
bilddetaljer. I dagerpartierna är ne-
gativet alldeles svart, så att man ej
kan se några detaljer alls.
Slutligen kan negativet vara ”för
mjukt” eller ”för hårt”. Hos ett för
mjukt negativ är skillnaden i kontrast
mellan skuggor och dagrar för liten,
medan ett för hårt negativ har för
stor kontrast, för stor skillnad i tät-
het mellan skuggor och dagrar. Olika
filmsorter ge negativ med olika kon-
trast. Men även framkallningen spe-
lar härvid stor roll. Vid för kort
framkallning erhålles mjukare nega-
tiv och vid för lång framkallning
hårdare negativ.
I fortsättningen behandlas dosfram-
kallning och kopiering.
Fig. 16. ...och överexponerat.
TEKNIK för ALLA 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>