- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 20. 15 maj 1942 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Åttonde kapitlet - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cornys öra och studsade tillbaka från
klippan med det karakteristiska ljud,
som järnträ ger ifrån sig. Från
buskskogen nedanför klippan hördes
prassel. Och därpå regnade en skur
av pilar ner över klippavsatsen. Dji-
hani, som också låg platt på magen,
svor lågmält.

— Om jag bara hade något vapen!
brummade han. Djihani, araben, sit-
ter och vaktar eldar som en gammal
käring! Se upp, sahib — till väns-
ter!

Corny siktade hastigt och sköt på
nytt. Djihani med sina skarpa ögon
var ovärderlig, tänkte han. Och nå-
gon måste sköta deras signaleldar.
Det var dem, han huvudsakligen satte
sitt hopp till . Mr Brandt kunde vara
här om en halvtimme, ifall han fick
syn på röken och skyndade sig. Så
hördes samma sträva röst skrika nå-
gonting därnere, och Djihani över-
satte:

— The Boh säger, att vi ska ge oss
och komma ner, annars sätter han eld

på skogen och röker ut oss. Vad ska
vi svara på det?

— Tala till honom! uppmanade
Corny Djihani. Han vill säkert få veta
någonting om dig efter alla dessa år.
Försök att vinna tid på något sätt.
Titta åt bron! Corny pekade trium-
ferande. Någon därnere hade sett
deras eldsignal, och tre ässjor utsän-
de nu svarta rökpelare till svar. Det
betydde, att Gidge redan var på väg
till deras undsättning.

Djihani skrattade.

— Ya Y-Yen! ropade han.

— Djiham. Därpå följde en ström
av ord på Moispråket som Corny in-
te förstod någonting av. Djihani sva-
rade på samma språk. De tycktes ha
en massa saker att säga varandra.
Corny höll ett öga på sin klocka. De-
ras Samtal varade i fem minuter. Dji-
hani vände sig om och skrattade,

— Hå, jag har sålt dig som en ko,
sahib! sade han. The Boh är mycket
fattig. Inga karavaner färdas fram
på Tra-Ninh-vägen, säger han, och de

——

ad
-

EE
S —

| cn

; Emballage-

Ä bandjärn

måste tåla omild behand-
ling och det gör bandjärn
av märket TAWI, som till-
verkas av bästa råmaterial
och undergår en omsSorgs-
full glödgning.

20 TEKNIK för ALLA

Telefon 135811

TAGE WIBERG A-B

GÖTEBORG

resande vägrar att betala tribut, nu
sedan fransmännen har gjort dem
nackstyva. Därför ska Moi-männen
inte oroa brobyggarna. Du ska vära:
gisslan för det, sahib.

Corny rynkade ögonbrynen, när
han hörde dessa villkor. Tanken på
att betala för att vara skyddade mot
Moi-vildarna skulle verka på Gidge
Brandt som det röda skynket på tju-
ren.

— När är det meningen, att jag ska
överlämnas som en ko? frågade han
leende.

— Shwa-shuia, sahib. Om en liten
stund, svarade Djihani och skrattade
han också. Den vite sahiben ger inte
sitt ord i förhastande. Vad ska jag
säga honom nu?

— Fråga honom om min far, sade
Corny impulsivt. Jag vill ha reda på
vad de gjorde med honom.

he Boh och hans män voro alltför

försiktiga för att visa sig någon-
stans — inte när det satt en beväpnad
vit man på klippan! Djihani höjde
rösten och det blev ett ganska långt
samtal. Corny höll ögat på klockan.
En kvart nu...

— The Boh hade ingenting med
den saken att skaffa, säger han, till-
kännagav Djihani. Han var en rätt-
rådig man, din fader. Han gav,
vad som var skäligt, eftersom han var
på väg att bli rik av tennet. Han
kom = till lägret helt omisstänksamt,
och de höll ett samtal. Det var utlän-
ningar, som for bort med honom, och
det gick fredligt till, säger The Boh.
Vad de gjorde med honom, vet ingen,
men han hittades av några Moi-män
irrande omkring och besatt av en djä-
vul. De förde honom till bonzgerna.

— Då är det han, Djihani! ropade
Corny. Den helige mannen i klost-
ret, som Wellington berättade om, det
måste vara han. Jag måste på något
sätt komma till honom.

Djihani blinkade.

— The Boh säger, att din fader var
en rättrådig man, sahib, därför kom-
mer hans son också att vara rättrådig.
Det är så lite han begär... ;

— Hall-å-å Corny! De hade allde-
les glömt, -hur tiden gick. Det var
Gidges röst, och han kom i rask fart
uppåt dalen. Hastigt fattade Corny
sitt beslut. Han kunde få antingen
krig eller fred — det berodde helt och
hållet på honom, och på vad han gjor-
de under de närmaste två, tre minu-
terna.

(Forts. i nästa nr.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 24 21:22:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-20/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free