Cornys öra och studsade tillbaka från klippan med det karakteristiska ljud, som järnträ ger ifrån sig. Från buskskogen nedanför klippan hördes prassel. Och därpå regnade en skur av pilar ner över klippavsatsen. Dji- hani, som också låg platt på magen, svor lågmält. — Om jag bara hade något vapen! brummade han. Djihani, araben, sit- ter och vaktar eldar som en gammal käring! Se upp, sahib — till väns- ter! Corny siktade hastigt och sköt på nytt. Djihani med sina skarpa ögon var ovärderlig, tänkte han. Och nå- gon måste sköta deras signaleldar. Det var dem, han huvudsakligen satte sitt hopp till . Mr Brandt kunde vara här om en halvtimme, ifall han fick syn på röken och skyndade sig. Så hördes samma sträva röst skrika nå- gonting därnere, och Djihani över- satte: — The Boh säger, att vi ska ge oss och komma ner, annars sätter han eld på skogen och röker ut oss. Vad ska vi svara på det? — Tala till honom! uppmanade Corny Djihani. Han vill säkert få veta någonting om dig efter alla dessa år. Försök att vinna tid på något sätt. Titta åt bron! Corny pekade trium- ferande. Någon därnere hade sett deras eldsignal, och tre ässjor utsän- de nu svarta rökpelare till svar. Det betydde, att Gidge redan var på väg till deras undsättning. Djihani skrattade. — Ya Y-Yen! ropade han. — Djiham. Därpå följde en ström av ord på Moispråket som Corny in- te förstod någonting av. Djihani sva- rade på samma språk. De tycktes ha en massa saker att säga varandra. Corny höll ett öga på sin klocka. De- ras Samtal varade i fem minuter. Dji- hani vände sig om och skrattade, — Hå, jag har sålt dig som en ko, sahib! sade han. The Boh är mycket fattig. Inga karavaner färdas fram på Tra-Ninh-vägen, säger han, och de —— ad - EE S — "Å | cn ; Emballage- Ä bandjärn måste tåla omild behand- ling och det gör bandjärn av märket TAWI, som till- verkas av bästa råmaterial och undergår en omsSorgs- full glödgning. 20 TEKNIK för ALLA Telefon 135811 TAGE WIBERG A-B GÖTEBORG resande vägrar att betala tribut, nu sedan fransmännen har gjort dem nackstyva. Därför ska Moi-männen inte oroa brobyggarna. Du ska vära: gisslan för det, sahib. Corny rynkade ögonbrynen, när han hörde dessa villkor. Tanken på att betala för att vara skyddade mot Moi-vildarna skulle verka på Gidge Brandt som det röda skynket på tju- ren. — När är det meningen, att jag ska överlämnas som en ko? frågade han leende. — Shwa-shuia, sahib. Om en liten stund, svarade Djihani och skrattade han också. Den vite sahiben ger inte sitt ord i förhastande. Vad ska jag säga honom nu? — Fråga honom om min far, sade Corny impulsivt. Jag vill ha reda på vad de gjorde med honom. he Boh och hans män voro alltför försiktiga för att visa sig någon- stans — inte när det satt en beväpnad vit man på klippan! Djihani höjde rösten och det blev ett ganska långt samtal. Corny höll ögat på klockan. En kvart nu... — The Boh hade ingenting med den saken att skaffa, säger han, till- kännagav Djihani. Han var en rätt- rådig man, din fader. Han gav, vad som var skäligt, eftersom han var på väg att bli rik av tennet. Han kom = till lägret helt omisstänksamt, och de höll ett samtal. Det var utlän- ningar, som for bort med honom, och det gick fredligt till, säger The Boh. Vad de gjorde med honom, vet ingen, men han hittades av några Moi-män irrande omkring och besatt av en djä- vul. De förde honom till bonzgerna. — Då är det han, Djihani! ropade Corny. Den helige mannen i klost- ret, som Wellington berättade om, det måste vara han. Jag måste på något sätt komma till honom. Djihani blinkade. — The Boh säger, att din fader var en rättrådig man, sahib, därför kom- mer hans son också att vara rättrådig. Det är så lite han begär... ; — Hall-å-å Corny! De hade allde- les glömt, -hur tiden gick. Det var Gidges röst, och han kom i rask fart uppåt dalen. Hastigt fattade Corny sitt beslut. Han kunde få antingen krig eller fred — det berodde helt och hållet på honom, och på vad han gjor- de under de närmaste två, tre minu- terna. (Forts. i nästa nr.)