VIBRATOROMFORMAREN allströmsapparatens hjärta ikström har som bekant en synnerli- gen tråkig egenskap: det går inte att omvandla lågspänd sådan till likström med högre spänning utan att använda en omformare med rörliga delar. Växel- strömmen däremot kan via en transfor- mator ändra sin spänning utan större förluster. Inom radiotekniken har man haft stora bekymmer med de s. k. allströmsappa- raterna just av denna orsak. Dessa apparater måste ju kunna gå på 110 volt likström och härigenom begränsas den högsta inom apparaten befintliga spän- ningen till detta värde. Genom att kon- struera rör för dessa spänningar har man delvis kommit ifrån svårigheterna, men å andra sidan kunna dessa rör ej ut- nyttjas vid t. ex. 220 volt utan att man lägger in ett motstånd, som sänker spänningen och samtidigt förstör en del energi, För att komma ifrån dessa nackdelar har på senare tid en del firmor, såsom Philips. m: "fl: börjat. "tillverka st. kk vibratoromformare, som omvandlar lik- strömmen till växelström. De föras i handeln under namn av Allformator, Vibrapack etc. S I Philips Technische Rundschau fin- nes en artikel om dessa omformare och grund av sin ”levande kraft” och vi få en ström A1-K11-B1-B2-K22-A2. Så fjädrar ankaret tillbaka och sluter ström- «kretsen A1-K12-B2-B1-K21-A2, Samtidigt sluter kontakten K-ström- men till magneten M, och hela perioden upprepas. I transformatorn B1-B2 byter strömmen således riktning när vibratorn går, ena gången var ju strömriktningen B1-B2, den andra B2-B1. Vi finna att transformatorns <primär-lidning matas med växelström och på andra sidan d. v. s. ur sekundär-lindningen kan man då taga ut (växel)ström av den spän- ning man önskar. Själva avstörningsenheten innehåller ett antal drosslar och kondensatorer. Vibratorn är avstörd både åt likströms- och växelströmssidan. Fig 3 visar hela schemat för Philips vibratoromformare. S betecknar en spänningsomkopplare (på fig i läge 110 volt) med vilken vibratorn kan om- ställas mellan 110 och 220 volt. Vid omkoppling till den högre spänningen ändras tre saker: Motståndet i den undre likströmsledningen ökas genom att R5 bortkopplas, motståndet R2 i ledningen till magnetspolen M ökas med R3, och maximalreläet, som vi strax komma till, måste ställas om, så att det löser ut FSS EST IT SR HÖRS SR TS SÄS Er Te EE = | RR TO SR 4 1 a | ma, VA F VIERA EST Av ; ag i: JE | | ; I —VV : Lago Lagg Fa i I I LK Ki2 Kjll Ba I : M Kl | ; GA Ra | 3 ; Ra fa 6 | I Iz | [ | R3 I ; ] I | St Sa I | AE l Bl Lam IE ALI SET == fr. R5 —- 2 K | DR AE il ST I I 2 dT EE TT Ra I <LN0r I IE al I [SE RNE TER ES | SR SSD SES Bo rel SE ES ra na na ss ss] rs oe te cr pä Tä GE Fä CE RS FRK R RSK EEE ae J9684 Fig. 3 vi taga oss friheten att här göra ett sammandrag av den. En vibratoromformare består av två delar, dels själva vibratorn som hackar sönder likströmmen till växelström och dels avstörningsdelen, som är till för att borttaga de störningar som uppstå när strömmen brytes och slutes. Hur själva vibratordelen verkar, fram- går av fig 1. ; Likströmmen släppes in på kontakter- na A1l och A2. Då slutes en strömkrets A1-K—magnetspolen M-A2, och ankaret attraheras, varvid kontakten vid K bry- tes. Ankaret fortsätter emellertid på N 14 TEKNIK för ALLA 93 SAGT ; 24000 Fig. 2 för en lägre strömstyrka Detta sker ge- nom att spolen S2, som är motkopplad S1, urkopplas. Skulle något metallkorn komma emel- lan kontakterna (avståndet är endast 0.2 mm), så att man erhåller en för kraf- tig strömstöt, kan transformatorn eller vibratorn skadas. Därför finnes en in- byggd smältsäkring till skydd mot över- belastning. Vid kortvariga strömstötar bör emellertid denna ej lösa ut, och fördenskull har man monterat in ett maximalrelä, bestående av spolarna S1, S2, 53 och brytkontakten K1 i fig 3. För att minska gnistbildningen äro samtliga <kontaktställen = <förbikopplade med kondensatorer. För att avstörningen skall bli så effek- tiv som möjligt, är hela anordningen inbyggd i ett dubbelt skärmbhölje. Då Fig. 4