LÖ sivit sitt välviliga löfte att offra en Hel kväll för en intervju. — Nå, dr Boklund, frågar vi först, vad var egentligen anlednin- gen till att ni började med de här undersökningarna av munstycksci- garretterna? — Ja, det började naturligtvis med att jag personligen gjorde sanmnma iakttagelser som den rökan- de. allmänheten i övrigt: Det var något fel någonstans, någonting tomt, cigarretten hade inte samma arom som tidigare. En 10-ask för- syvann hastigt och lustigt på en kort förmiddbg utan att lämna några spår alls efter sig — utom mun- sfyckent förstås! Som kemist an- tog jag redan från första början, aff det mäste vara något fel med förbränningen, och detta har seder- mera också visat sig vara riktigt. Den tobaksmängd som förr fanns där munstycket nu sitter hade sam- ma funktioner som spjället i en ugn. Om man öppnar spjället — d. v. s. tar bort tobaken i den tred- jedel av cigarretten som är närmast munnen — ökas draget och därmed även förbränningen. Eller låt mig ta en annan bild: röken från. ett lokomotiv. Ibland är röken svart och bolmande och har då en utpräglad lukt. Röken är med andra ord aromatisk, även omt den inte. är välluktande. Detta beror på att förbränningen varit ofullständig; att en del aromämnen passerat elden utan att förbrännas. 4 TEENIK för ALLA Men det kan också hända, att röken är alldeles vit. Förbränningen har då varit fullständig, kolen har för- brunnit i kolsyra och vattenånga, även aromämnena är förbrukade, röken är utan lukt. NE kommer vi till frågan: hur vill vi ”elda” i en cigarett? Gi- vetvis så att vi får så många aro- matiska produkter som möjligt kvar efter förbränningen. Vi har Ju inget intresse av att tobaken för- brännes i kolsyra och vatten. Då kan man ju lika gärna dricka ett glas vichyvatten. Det ställer sig billigare och faller dessutom utan- för ramen av ransonerade varor. Nåja, skämt åsido, en sak är klar, vi vill ha spjället skjutet, så att förbränningen blir modererad och de aromatiska ämnena blir kvar. — Men säg mig, dr Boklund, in- vänder intervjuaren och tror att han löst problemet, kan man inte låta en bomullstuss i munstycket fungera som spjäll? — Nej, se det går inte alls, sva- rar dr Boklund, tobaksröken består nämligen inte bara av gaser, utan också av en del fasta partiklar. Utan - dessa fasta partiklar skulle röken inte alls kunna ge de rätta smaksensationerna. Det har ju gjorts många försök att lancera olika cigarrettyper med filter för att minska rökens nikotinhalt, men dessa cigarretter har aldrig blivit riktigt populära, just därför att filtren förutom nikotinet även till Den kompletta apparaturen i funktion. Längst t. v. ledningen till luftpumpen. Sedan kommer trättflaskan, i vilken ba- rythydratlösningen redan börjat grum- las. I röret, som dr Boklund håller i, befinner sig den stackars försökskani- nen, d. v. s. munstyckscigarretten. — Bland den övriga apparaturen märkes främst ett natronkalkfilter för absorp- tion av rumsluftens kolsyra, som annars skulle kunna blanda sig i leken. en del samlat upp de aromgivande fasta partiklarna i röken. å, vi har nu alltså hunnit fram Nså långt i utredningen, att vi kan börja bevisa mina påståenden med verkliga fakta, fortsätter dr Bok- lund. Vi har kommit fram till, att röken är aromrik, om den innehål- ler ringa mängd kolsyra, och arom- fattig, om kolsyremängden är rik- lig. — Jaha, och nu gäller det alltså att på experimentell väg bedöma aromhalten? — Nja, fullt så enkelt är det nog inte. Bedömandet av aromen är ju en fråga som har med smaken att göra, och smaken skall man som bekant inte diskutera. Men efter- som det i cigarrettröken råder ett visst samband mellan aromen och kolsyremängden, kan vi ju lika gärna intressera oss för kolsyran, inte sant? — Att mäta kolsyremängden i röken är ingen större konst. Det gör man vid varje större industri, som är mån om sin bränsleekono- mi. Den svenske ingenjören Olof Rache har konstruerat en apparat, Mono, som gör kontinuerliga ana- lyser av rökgaserna och på ett dia- gram automatiskt registrerar hal- ten av koldioxid och brännbara ga- ser i röken, d. v.s. i stort sett mäng- den kolsyra och mängden aroma- tiska produkter, som passerat el- den. (Vi bortse i detta samman- hang från koloxiden, som ju också hör till de brännbara gaserna, men utan att därför höra till de aroma- tiska produkterna.) Om vi nu ha- de en Mono-apparat konstruerad för så små förhållanden som röken från en cigarrett, skulle vi kunna få många värdefulla upplysningar vid en jämförelse mellan cigarretter ' med och utan munstycke. Skulle det vid en sådan undersökning visa sig att röken från munstyckscigar- reten innehöll den mesta kolsyran, vore därmed bevisat, att svenska folket har rätt i sin klagan över att munstyckscigarretternas arom är så dålig. För att kunna fullfölja idén med