:'& 3 i > re =S —— == — a —= = Se == = -—-— -— -—-— oo =S - - - Vi uppmana våra läsare att vid nätanslutna apparater noga kon- trollera att de utföras enligt in- stallatörsföreningens fordringar. TfA ikläder sig intet ansvar på denna punkt. » En enkel kopplingsanordning, som kan apteras på ett vanligt väckar- ursverk, är en praktisk sak, som en av TfÅA:s händiga läsare tillverkat. Vi överlämna ordet till konstruk- tören: ES ”Ingen kan väl påstå att det är be- hagligt att vakna vid en ilsken väckar- klockssignal. Den första reaktionen är väl oftast den att tysta ned fridstöraren Kabel till Tadio oc vägg kontakt | Fa 22 TEKNIK för ALLA Ioanns:unmmnannnll JAUNANEIRNInOnDE ARA] N | fortast möjligt. Kanske med påföljd att man somnar in igen. Huru mycket trev- ligare vore det inte att vakna av t. ex. en hurtig militärmarsch från en radio, Vill ni vakna vid musik? Tillverka då ett kopplingsur enligt denna beskrivning av CARL EKLUND inställd i behagligt planissimo? Men för det erfordras ett s. k. elektriskt kopp- lingsur, om man inte skall vara tvingad att lämna den varma bädden för att på morgonkalla golv rusa upp för att slå på radion. Har man ett sådant och inte är så hurtfrisk att man hoppar upp och utövar morgongymnastik till major Ugg- las militäriska kommando, så kan man i varje fall behagligt sträcka på sig och så småningom vara fullt vaken och pigg för att avlyssna morgonnyheterna i sän- gen. Men ett sådant ur kostar pengar och dryga pengar, och därför beslöt jag mig att fuska i uppfinnarens gebit. Resul- tatet här nedan har nu varit igång ett par månader och visat sig fungera per- fekt och till min fulla belåtenhet. Om man frånser det gamla väckaruret som jag hittade efter en vindsröjning, så har hela historien inkl. sladd inte kostat mig mera än 5 å 6 kronor, och det är ju överkomligt. å Alltså — ett gammalt men fullt ar- betsdugligt väckarur anskaffades. :Höl- jet och urtavla med visare kasserades såsom varande mindre estetiska. Det nya fodralet (fig. 3) gjorde jag efter mitt eget huvud och är naturligtvis en smaksak som kan varieras i det oändliga. I mitt fall gjorde jag det i ganska lång- KOPPLINGSUR för RADIO sträckt form för att passa på en låg bokhylla. Stilen blev ”funkis” med pla- na ytor och räta vinklar. Materialet var trä, som antingen kan betsas med åt- följande boning eller polering; målas med täckfärg eller också överklädas med == Till radio i pe ö NERE Till vägg ) Kopplingsschema Had kontakt t. ex. tunna hamrade plåtar av tenn, mässing eller dyl., varefter ytan patine- ras och antikbehandlas. Ett annat sätt som man kan tänka sig, är att måla med någon plastisk färg, så att man får en grov yta s. k. ”gräng”, medels ströpp- ling etc. och därefter omsorgsfullt klist- rar över ytan med staniolpapper, varvid man tillser att skarvarna blir i vinklar och hörn och alltså osynliga. När det hela torkat, penslar man över med svart oljefärg, som tunnats med terpentin, och sedan avtorkas det hela och gnides med en trasa så att en metallisk yta uppstår. Är ytan under lagom grov, stannar färg kvar här och: där och det hela liknar massivt drivet tenn. : Urverket fästes vid fodralet medels