dioutrustningen, varför vi först ta en titt på denna. Systemet här i Stockholm består av ett antal radiobilar, £. n. lär det vara 14 st. och en huvudstation, den s. k. radioexpeditionen. Dessutom finnas tvenne obemannade mottagarestatio- ner, en i Bromma och en i Enskede, som var och en bestå av en fast in- ställd mottagare, som är förbunden med - radioexpeditionen i polishuset genom en telefonledning. Våglängden är 9,4 m, varför man i regel ej kan avlyssna samtalen på en ordinär rundradiomottagare. Och systemet är utfört så, att det även tillåter konferenser bilarna emellan. Som ett bevis på hur bra systemet fungerar kan nämnas, att man haft förbindelse mellan två bilar, som be- funnit sig drygt två mil ifrån var- andra, den ena stod vid Bromma och den andra vid Flatenbadet. Ingenjör Nylander, Standard Ra- diofabrik, som är expert på området, berättar att sändaren i polishuset in- nehåller 14 rör. Slutrören arbeta i push-pull och tillföras en amnrodspän- ning på 800 volt. De lämna en sän- dareffekt på femtio watt ut i den 40 m höga antennmasten, som vi se på en av bilderna. Den syns över hela staden, men så är också höjden över 4 TEKNIK för ALLA 72 meter mot skyn sträcker sig poli- sens ”Tradioantenn, 40 meter över po- lishusets tak. Nedan en bild, som schematiskt visar hur en radiobil är konstruerad. B ilarnas utrustning, som kostar mer än tio gånger så mycket som en ordinär radiomottagare, består av en sändare på 15 W och en motta- gare, som bägge drivas från bilacku- mulatorn. För att denna trots belast- ningen alltid skall vara laddad, har bilen försetts med en extra kraftig generator. Sändaren består av en modulator med tre rör och tre hög- frekvensrör. Modulatorrören, som förstärka de från mikrofonen kom- mande talströmmarna, driva även den 9 tums marinhögtalare, som använ- des för dirigering av trafiken. Kon- staplarna Netterstam och Pettersson berätta att det mest är cyklisterna, marken 72 m. Sändaren är kristall- styrd. Mottagaren är av samma typ som bilstationernas och fast avstämd, var- för den tjänstgörande konstapeln aldrig behöver sitta och ”leta” efter stationerna. För att avstämningen verkligen skall bli ”fast”, så att mot- tagaren inte ”kryper”, är även oscil- latorn kristallstyrd. Mottagaren i po- lishuset, Bromma och Enskede äro utförda för nätdrift och mata en ge- mensam «förstärkare i radioexpedi- tionen, där man på 9,4 meters våg- längd kan avlyssna allt som sker. Med den långa raden av knappar som han har framför sig kan tjänst- görande konstapeln koppla in olika chefer i polishuset så att dessa kun- na dirigera radiobilarna direkt. En av knapparna kopplas till en stör- ningseliminator. Omkopplingen mel- lan sändning och mottagning sker också med en av knapparna i radion, och en tryckknapp ger möjligheter att sända tontelegrafi, om eterhavet skulle vara mycket upprört. som slarva, och kardinalfelet tycks vara att man alldeles glömt bort att hålla till vänster. Vid tillsägelserna får ej hög röst användas, få vi lära oss, ty den specialkonstruerade hög- talaren är försedd med ett alumi- niummembran, som ju är mycket känsligt, och många cyklister lära vingla till extra mycket när de anro- Konstapel Thörn och TfA:s ”Billy” in- spekterar polisens sändare.