Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Fjortonde kapitlet - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vär inte tillåtet att väcka sahiben.
Jag tror, att gamle Tretass kommer.
Får jag ta sahibs gevär, så att han
inte slukar en av oss?
Aourrr!
Hans buk var tom som en grotta,
sade tigern. Han hade nu korsat
dalgången och travade nerför järn-
vägslinjen. Corny undrade, vad han
skulle tycka om bron. Men sedan
började han stirra, och ilningar av
förfäran genomforo honom — ty
bädden mitt emot hans var tom!
Mar
Säg mig
— Djihani! ropade Corny.
är fa... bonzen? Fort!
det !
— Hoo! Han som var din fader?
brummade Djihani bistert. Han
gav sig iväg. Vem kan hejda en
Helig Man? Ja, tigern kallade, och
han steg upp och smög sig sakta
ut. Jag har hört sägas, att bonzer-
na bruka göra så, när någon fara
-kommer Över deras folk.
Cornys blod isades. Han hade
också hört talas om detta bruk.
— Jag ska gå ut! sade han.
Hjälp mig, Djihani!
— Nej, det ska ni inte! Det var
Gidge, som med sin bestämda röst
sade dessa ord; han hade kommit
in och stod vid Cornys säng.
— Jag måste gå, Mr. Brandt! Ni
har ingen bestämmanderätt över
mig i en sån här sak! förklarade
Corny.
— Ja, låt honom gå, capman-
boss, sade Djihani bevekande. Jag
kan bära honom, som om han vore
ett barn. Si annars får han feber
av ängslan.
Gidge gav med sig. När de gingo
prenumerera
’ kvarta
See
kvartalet
på IERN E
Som prenumerant riskerar Ni inte att gå
miste om något nummer, utan tidningen
kommer varje vecka som utgivarekorsband.
för Prenumerationspriset
är endast:
Helår sisdosr. Kr. 15: —
Halvar. oo URLGE
(LSS SE , :
Inbetala avgiften på
postgirokonto 157992
— eller insänd nedan-
stående kupong, så ut-
taga vi avgiften mot
postförskott.
Men gör det genast!
Till Teknik för Alla, Pren.-avdelningen, Box 3137, S TOCK HOLM 3.
Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under
1 helår — 1 halvår — 1 kvartal.
Stryk det ej önskade.
AAvgIftenikr” sc «sc + postförskottsavg. torde uttagas genom postförskott
NAMNE > (oe eder ses eid je orebög a ojojeje BE IST TEE EE AAA EN SEAN ER DE A KESEE BARA SRS SR
BOStäd2, 4 0eee s/v david sed Ke eNG TR Eee AA RAS RER SERA Sr SSE SS KE ENAS
POStäd£ess:? "Coe dee ee fe MANGAN Hane He NN GAS TENS ER LOAD 27/42
Skriv tydligt!
4
22 TEKNIK för ALLA
es Å kn PROCESSES SPSARSERN ) L
mot dörren, märkte Öorny, att fast
han inte alls var svag i benen, så
var han så yr Ir huvudet, att han
behövde stödet av Djihanis arm.
— Vi måste finna honom! Vi
måste finna honom! ropade han
om och om igen. |
— Awa! Ta det lugnt. Vi skola
finna honom sahib. "Mitt på bron
är han säkert — sittande på huk
liksom hans gud gör — fast det
finnes ingen Gud utom Allah.
De tre snavade i kolmörkret fram
längs den stig, som ledde till sido-
muren. Den stora katten fanns nå-
gonstans vid andra ändan av bron.
Han hade inte rutit på en stund,
vilket betydde, at han hade sett nå-
gon levande varelse, som inte kun-
de se honom. Han höll på att smy-
ga sig på sitt rov.
Själva luften tycktes vara full av
ett dödligt hot, som kom det att
krypa i huden på Corny. Luften
var mättad med elektricitet. Det
var, som om någonting väldigt och
fruktansvärt svävade i skyn ovan-
för dem, det var osynligt, men de
kunde känna det, det var hett,
kvavt, tryckande. Det var den an-
nalkande regntidens förebud.
Och en osynlig död lurade där-
borta på andra sidan av dalen. Cor-
ny drog Djihani i armen.
— För Guds skull skynda på!
tiggde han. Någonting förfärligt
håller på att hända. Känner du det
inte på dig?
— Där är bron. Det är inte
svårt att se den nu. Gidges röst var
inte fullt stadig. Men jag tror det
är klokast, att vi inte vågar oss ut
på den. Där är för mycket elekt-
risk spänning. Också han hade den
där ”konstiga” känslan.
De stodo där tätt bredvid var-
andra och betraktade bron, som
korsade ravinens svarta tomhet.
Den såg spöklik ut, med små strim-
mor av blå eld som lysande blyerts-
streck längs krönbalkarna. Ett
svagt väsande av elden kunde tyd-
ligt höras i den djupa tystnaden,
och hela gallerverket stod etsat i
spökaktigt blå färg av det egen-
domliga ljusfenomen, som kallas
Sankt Elmseld. ;.
I sin förtvivlade önskan att få
syn på sin far ansträngde Corny si-
na ögon till det yttersta för att ge-
nomtränga mörkret.
— Jag ser honom! ropade han.
Hjälp mig, Djihani! Fort!
(Forts. i nästa n:r).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>