vär inte tillåtet att väcka sahiben. Jag tror, att gamle Tretass kommer. Får jag ta sahibs gevär, så att han inte slukar en av oss? Aourrr! Hans buk var tom som en grotta, sade tigern. Han hade nu korsat dalgången och travade nerför järn- vägslinjen. Corny undrade, vad han skulle tycka om bron. Men sedan började han stirra, och ilningar av förfäran genomforo honom — ty bädden mitt emot hans var tom! Mar Säg mig — Djihani! ropade Corny. är fa... bonzen? Fort! det ! — Hoo! Han som var din fader? brummade Djihani bistert. Han gav sig iväg. Vem kan hejda en Helig Man? Ja, tigern kallade, och han steg upp och smög sig sakta ut. Jag har hört sägas, att bonzer- na bruka göra så, när någon fara -kommer Över deras folk. Cornys blod isades. Han hade också hört talas om detta bruk. — Jag ska gå ut! sade han. Hjälp mig, Djihani! — Nej, det ska ni inte! Det var Gidge, som med sin bestämda röst sade dessa ord; han hade kommit in och stod vid Cornys säng. — Jag måste gå, Mr. Brandt! Ni har ingen bestämmanderätt över mig i en sån här sak! förklarade Corny. — Ja, låt honom gå, capman- boss, sade Djihani bevekande. Jag kan bära honom, som om han vore ett barn. Si annars får han feber av ängslan. Gidge gav med sig. När de gingo prenumerera ' kvarta See kvartalet på IERN E Som prenumerant riskerar Ni inte att gå miste om något nummer, utan tidningen kommer varje vecka som utgivarekorsband. för Prenumerationspriset är endast: Helår sisdosr. Kr. 15: — Halvar. oo URLGE (LSS SE , : Inbetala avgiften på postgirokonto 157992 — eller insänd nedan- stående kupong, så ut- taga vi avgiften mot postförskott. Men gör det genast! Till Teknik för Alla, Pren.-avdelningen, Box 3137, S TOCK HOLM 3. Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under 1 helår — 1 halvår — 1 kvartal. Stryk det ej önskade. AAvgIftenikr” sc «sc + postförskottsavg. torde uttagas genom postförskott NAMNE > (oe eder ses eid je orebög a ojojeje BE IST TEE EE AAA EN SEAN ER DE A KESEE BARA SRS SR BOStäd2, 4 0eee s/v david sed Ke eNG TR Eee AA RAS RER SERA Sr SSE SS KE ENAS POStäd£ess:? "Coe dee ee fe MANGAN Hane He NN GAS TENS ER LOAD 27/42 Skriv tydligt! 4 22 TEKNIK för ALLA es Å kn PROCESSES SPSARSERN ) L mot dörren, märkte Öorny, att fast han inte alls var svag i benen, så var han så yr Ir huvudet, att han behövde stödet av Djihanis arm. — Vi måste finna honom! Vi måste finna honom! ropade han om och om igen. | — Awa! Ta det lugnt. Vi skola finna honom sahib. "Mitt på bron är han säkert — sittande på huk liksom hans gud gör — fast det finnes ingen Gud utom Allah. De tre snavade i kolmörkret fram längs den stig, som ledde till sido- muren. Den stora katten fanns nå- gonstans vid andra ändan av bron. Han hade inte rutit på en stund, vilket betydde, at han hade sett nå- gon levande varelse, som inte kun- de se honom. Han höll på att smy- ga sig på sitt rov. Själva luften tycktes vara full av ett dödligt hot, som kom det att krypa i huden på Corny. Luften var mättad med elektricitet. Det var, som om någonting väldigt och fruktansvärt svävade i skyn ovan- för dem, det var osynligt, men de kunde känna det, det var hett, kvavt, tryckande. Det var den an- nalkande regntidens förebud. Och en osynlig död lurade där- borta på andra sidan av dalen. Cor- ny drog Djihani i armen. — För Guds skull skynda på! tiggde han. Någonting förfärligt håller på att hända. Känner du det inte på dig? — Där är bron. Det är inte svårt att se den nu. Gidges röst var inte fullt stadig. Men jag tror det är klokast, att vi inte vågar oss ut på den. Där är för mycket elekt- risk spänning. Också han hade den där ”konstiga” känslan. De stodo där tätt bredvid var- andra och betraktade bron, som korsade ravinens svarta tomhet. Den såg spöklik ut, med små strim- mor av blå eld som lysande blyerts- streck längs krönbalkarna. Ett svagt väsande av elden kunde tyd- ligt höras i den djupa tystnaden, och hela gallerverket stod etsat i spökaktigt blå färg av det egen- domliga ljusfenomen, som kallas Sankt Elmseld. ;. I sin förtvivlade önskan att få syn på sin far ansträngde Corny si- na ögon till det yttersta för att ge- nomtränga mörkret. — Jag ser honom! ropade han. Hjälp mig, Djihani! Fort! (Forts. i nästa n:r).