I den fortgående upprustningen av olika motorfordon för drift med ersättnings- bränslen ha egentligen lättviktsmotorcyk- larna blivit ganska styvmoderligt behand- lade. Detta får dock icke fattas så att de blivit bortglömda. I stället har förhållan- det varit, att problemet att förse lättvik- tarna med ett tillförligt och samtidigt för deras egenvikt och storlek pas- sande aggregat av något slag visat sig vara betydligt svårare att lösa, än vad man från början trott. Gengasen i all ära, men någon succés för lättviktarna har den knappast gjort. Detta sammanhänger givetvis med att man icke kan förminska ett gengasaggre- gat hur mycket som helst. Ty litet måste aggregatet vara i detta fall, om man icke vill riskera att hela motorcykeln övergår att bli ett rullande gengasverk. Därtill kommer att den sammanlagda vikten av generator, renare och kylare gärna vill bli för stor i förhållande till lättviktarens egen vikt. Det är därför med desto större intresse, som man tar del av de försök, som gjorts att lösa lättviktarnas problem medelst karbiddrift. Visserligen har karbiddriften rönt ett ganska svalt intresse, då det gäl- ler bilar, men detta behöver ju i sig självt icke betyda, att detta drivmedel är sämre än gengas. De senaste expertundersök- ningarna ha tvärtom givit vid handen, att acetyléngasen, alstrad och blandad med luft på rätt sätt, ger ett utmärkt bränsle för motorfordon. Ingenjörsfirman I nd ustritek- nik i Hagalund har i dagarna fått ett karbidaggregat för lättviktsmotorcyklar godkänt av gengasnämnden. Då detta aggregat uppvisar en hel del goda egen- skaper just för användning tillsammans med lättviktare, kunna vi icke underlåta att studera det något närmare. Aggregatet, som går under benämnin- gen ”SHV”, typ V, arbetar efter samma principer som ”SHV” karbidaggregat för bilar och båtar, vilka tidigare beskrivits i TfA (nr 47, 1941). I likhet med dessa senare aggregat saknar lättviktsaggrega- tet ventiler eller andra rörliga delar, var- för man bör kunna förutsätta en god driftsäkerhet även efter långvarig an- vändning. N jälva generatorn består av två koncent- riska plåtmantlar, den yttre rymman- de vatten och den inre avsedd för karbi- den. Anordningen framgår för övrigt av principskissen. Den yttre manteln är fast- satt på samma sätt som cyklonrenarnas sotbehållare och är följaktligen lätt av- KARBIDAGGREGAT för lättviktare tagbar. Denna yttre cylinder står dess- utom i direkt förbindelse med den yttre luften, vilket förhindrar bildandet av nå- got skadligt övertryck inuti generatorn. Från den inre manteln ledes sedan den alstrade gasen först till en slam- och vat- tenavskiljare och därifrån direkt till gas- blandaren. Denna sistnämnda utgöres här av den normala Amal-förgasaren, genom vars skyddsplåt för luftintaget gaslednin- gen är direkt indragen. Trots att denna konstruktion är ganska djärv, visar den sig fungera fullt tillfredsställande. Den bildade turbulensen bakom denna skydds- plåt för luftintaget åstadkommer tydligen Aggregatet väger 4,5 kg och rymmer tillräckligt mycket karbid, för att man skall kunna köra 125 km utan omladdning. en fullt effektiv gasblandning. För att acetyléngasen icke skall fortsätta att komma fram även då motorn står stilla, har en avstängningskran insatts i rörled- ningen före förgasaren. Att det över hu- vud varit möjligt att låta gasledningen sluta helt öppet på detta sätt, får tillskri- vas det mycket låga gastrycket, som en- dast uppgår till ett par grams övertryck. Smörjningen av motorn erhålles genom en separat oljetank, vartill för övrigt de gamla bensintankarna kunna användas, varifrån en rörledning sedan mynnar ut i förgasaren. Medelst en avstängningskran regleras den tillförda oljemängden. Agegregatet, som väger 4,5 kg, rymmer tillräckligt mycket karbid för att man skall kunna köra 12,5 mil utan omladd- ning. Vid proven har det nämligen visat sig, att man kan köra 5 mil med 1 kg kar- bid. Provkörningen av den på bilden vi- sade lättviktaren ådagalade ganska tyd- ligt, att karbiddriften beträffande motor- styrka och fart icke står bensindriften mycket efter. I varje fall räckte den till för att man skulle uppnå den lagstadgade maximifarten av 40 km/tim. Konstruktö- rerna, civilingenjör Sture Hjelm och in- genjör Karl Vesterlund, meddela dess- utom, att man efter särskild ansökan kan förse motorn med sprittillsats, varigenom motorstyrkan, om så erfordras, kan ökas en hel del. 25) (24 2 PRE S.H.V. "karbidaggregat,typ I 5 Y Pat.S För motorcyklar 18 Innermantel 17 Yttermantel 25 Hållare 24 Lock 3 23 Sprit 6 oljetank I = 22 Sprit 5 oljereglage Sfäckholm den I5 juni 1942 Alec > TL EE) I5 Motorns insugningsrör : 12 Gasblandare Il Kran 10. Slam 6 vattenavskiljare 8 Nöt 7 Galler 2 Lock I Gasgenerator — Pos Benämning TEKNIK för ALLA : 13