Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Sextonde kapitlet - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En militärpostering, bestående
av en fransk korpral och sex an-
namitiska soldater i blå uniformer
och toppiga halmhattar, slog upp
sina tält på ena sidan av bron för
att tjänstgöra som en permanent
skyddsvakt. Telegraflinjen började
nu också bli färdig. Telegrafmän-
nen slogo upp sitt tält nära kon-
toret. Kontoret var nu den enda
De hade nu ingenting annat att
göra än att vänta på det invig-
ningståg, som skulle komma dagen
därpå.
Fransmännen gjorde det hela
med pomp och ståt. Följande mor-
gon kom ett av huvudbanans stora
lokomotiv ångande upp från Dong
Ninh. Bakom det var en restau-
rangvagn och tre sovkupéer —
wagon-lits. Hela tåget var dekore-
rat med franska och amerikanska
flaggor. Ut ur det klev funktionä-
rer i hög hatt och bonjour, en bis-
Veckans bästa
äventyrsnovell
finner Ni alltid i
som dessutom varje
vecka bjuder på spän-
nande resor till okän-
da världar, ett fängs-
lande -idrottsäventyr
— skrivet av den fram-
stående sportjourna-
listen Björn Leroy.
Pröva Er intelligens
på pristävlingarna
och korsordet i den
läsvärda tidningen
VECKANS AVENTYR
Utkommer tisdagar e 335 öre
20 TEKNIK för ALLA
kop i purpur och officerare med
guldränder på képierna. De togo
ingen notis om regnet utan tågade
fram i samlad tropp och hälsade
artigt på Gidge. Franska ingenjörer
synade hans arbete och förklarade
det vara bra. Corny, Red och Griff
blevo presenterade. Doktorn höll
sig i bakgrunden med Pierre Mena-
gére. Han och Gidge hade kommit
överens om att forskningsresan-
den inte skulle bli presenterad,
förrän hela invigningsceremonien
var Överstökad. Men de hade inte
räknat med Pierre Menagére själv.
Det blev i högsta grad dramatiskt,
hans återinträdande i Indo-Kinas
livliga industriella värld.
— Holå, Doumer, mon vieux!
Var är Lyautey och Galliéni och
alla de andra i vårt gamla gäng?
Corny vände sig om förvånad
och fick se sin far omfamnas av
Paul Doumer, generalguvernören
över Indo-Kina, som sedermera
blev Frankrikes president.
— Pierre! — Pierre Menageére!
ropade Doumer förtjust. Mille ton-
nerres, det är ju ni! Peste! Vi trod-
de, ni var död! s
De togo varandra i famn, som
fransmän bruka. Corny såg med
stolthet, hur Doumer drog hans
far med sig bort till biskopen och
generalerna. Under stor uppstån-
delse presenterades han som upp-
stånden från de döda. Han hörde,
hur hans far gjorde frågor om
Lyautey och Galliéni, Jo visst!
Lyautey var nu guvernör över Ma-
rocko, Galliéni var överbefälhavare
för amén, Sarraut hade Tunisien. ..
Corny förstod för första gången,
vilken framstående man hans far
egentligen var. Detta var de män,
som hade gjort Indo-Kina till den
viktiga koloni, det nu var.
Gidge kom bort till Corny, för-
nöjt leende. — Kors! Jag kunde ald-
rig ana, att er far kände Doumer.
Han var en av dem, som ledde den
ekonomiska uppryckningen för sju
år sen, förstår jag. Det borde vi
Ju ha vetat. En av generalerna sade
mig, att er far är designerad till
direktörsposten för Hin Boun-gru-
vorna. Jag är rädd, att vi kommer
att bli av med er, Corny.
— Skulle ni tycka det vara trå-
kigt, Mr Brandt?
— Jag skulle tycka, det vara
mycket tråkigt, sade Gidge med
värme. Men er plats är där.
Han pekade på den grupp, som
kretsade kring Pierre Menageéere.
Allesammans pladdrade franska
med stor talförhet.
— Om ni är färdig, Monsieur,
sade nu Doumner bugande till bis-
kopen, så stiger vi allesammans
upp på lokomotivet. ;
Det var typiskt franskt, att de
inte först sände iväg lokomotivet,
för att se om bron höll. Nej, det
skulle ha varit oartigt mot Mon-
sieur Ingenjören ”Geedge” Brandt.
De togo alla sitt liv i sin hand, när
lokomotivet sakta ångade ut på
den nya oprövade bron. Biskopen
stänkte vigvatten på brobalkarna
och nerkallade Guds välsignelse
över detta människoverk. Flaggor-
na fladdrade, och militärerna och
de civila dignitärerna tittade obe-
rörda ner i den förfärande avgrun-
den där nere. De hade förtroende
för Gidge, för hans beräkningar,
för hans bro. De tre unga männen
i hans sällskap hade hjärtat i hals-
gropen och tänkte för sista gången
igenom sina kalkyler, när lokomo-
tivets tyngd satte deras verk på
prov. Det var de, som vid sina rit-
bord därhemma i Amerika först
hade räknat ut dessa tryck och
spänningar, som om och om igen
hade kontrollerat varandras siffror
— alltid med Gidge som den yt-
tersta auktoriteten, som «skulle
upptäcka även ett misstag, som de
allesammans hade förbisett.
Den lille chefen såg på med orör-
ligt ansikte och fast blick. Han
hyste inga tvivel. Och Corny gis-
sade varför: därför att han var en
man — och en man måste alltid
kunna lita på det järn och stål, han
använder. Corny kände på sig, att
han en gång själv skulle kunna
känna samma självförtroende.
Lokomotivet stannade mitt på
bron, och det hölls tal och hurra-
des, och generalguvernören utbrag-
te en skål, när han i regeringens
namn officiellt mottog bron. Från
det ögonblicket voro Gidge och
hans unga medhjälpare guvernö-
rens gäster. Lokomotivet ångade
över till andra sidan och backade
sedan tillbaka. Djihani stod och
väntade på sina vita husbönder,
när de stego av.
— Är det långa avskedets stund
kommen, du De Fattiges Beskyd-
dare? frågade han Gidge.
-— Ja, det är avskedets stund,
Djihani. Du har varit en prima för-
man, sade Gidge. Och jag står i en
liten skuld till dig för det där med
elefanterna. Där räddade du tret-
tiotusen piaster åt mig alldeles en-
INTRA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
