Manskapet uppe vid kranen reser "stålet och gör fast det med till- fälliga bultar; Så kommer nitärna och hamrar in de här, så att det håller. : Han slog på lådan med ni- tarna. När de kommit till adertonde vå- ningen, märkte Kent, att hans hjär- ta började bulta obehagligt. Han hade inte på långt när så mycket att bära på som Sigge, men hans andhämtning hade blivit kort och flämtande. — Stanna här ett slag, sade Sigge vänligt. Du ska ett par våningar högre upp ännu, innan du är framme. Sigge pekade uppåt och Kent följ- de med blicken riktningen av hans finger. Det föreföll honom farligt att bara se upp på denna vindomsu- sade plats. Det hade ännu inte gjutits någon betong över våningar- na, så han kunde se trappstegar- na i hela deras utsträckning sticka upp genom stålskelettet. Medan Kent stod stilla och ängs- ligt såg ned på staden, som bredde ut sig mot horisonten som ett böl- jande mönster i rött och grått, bör- jade ettlag nitare arbeta just ovan- för. honom. Kent hade ofta hört bullret "nedifrån gatan, men när man hade det tätt inpå sig lät det helt annorlunda. Det var inte me- ra bara ett kraftigt buller: Det gjorde rent av ont i öronen. Det: var så skärande, så genomträngan- de, att det träffade Kents trumhin- nor mera som ett slag än som ett ljud. — Hur kan de stå ut med det? frågade han, då den dånande ljud- salvan stoppade ett ögonblick. — Man vänjer sig vid det... bör- 'jade Sigge, men larmet uppslukade resten av hans svar. Han pekade återigen på stegen och började gå uppåt, i det han höll fast i sin låda med ena handen och klättrade med den andra. Kent kämpade för att hålla nere de brottsjöar av fasa, som hotade att suga honom med sig. Om han bara satte foten en hårsmån vid si- dan av stegen, så vore det ute med honom. Men det fick han inte tän- ka på. Han måste bara tänka på att klättra uppåt. Antingen fick ångesten makt över en, eller också blev man själv herre över den. — Kom nu! ropade Sigge, som redan var uppe i nästa våning. Kom hit upp! Hur det nu var, lyckades Kent förmå sig att följa efter Sigge. Då och slog den mot sidan av ässjan. han nått toppen av den första ste- gen, kom han att tänka på ett ka- pitel i en av sina läroböcker i bygg- nadskonst. Där hade framhållits, att varje byggnadsingenjör måste kunna röra sig på lika stora höj- der som de män, som arbetar under honom. Kent hade funnit kapitlet överflödigt och tråkigt, när han skulle läsa det på högskolan.- Nu begrep han att författaren hade rätt. Nästa stege var lite bekvämare än den första. Det var tur i alla fall att hans säck med bultar var så li- ten, att han kunde hålla den om halsen och gripa tag i stegen sam- tidigt. När han kommit upp, följ- de han Sigge ut på en liten träplatt- form av långa bräder, som lagts tvärs över stålbalkarna. På bortre UTOMORDENTLIG ISOLERINGS-FÖRMÅGA Läs och jämför följande siffror: Ljusne Boards utomordentliga isolerings- förmåga framgår bäst vid jämförelser med väggar av bräder, tegel eller be- tong. Genom att Ljusne Board tillver- kas i 5 olika hårdhetsgrader finnes en Board för varje användningsområde. Ljusne Board lr ett vackert och tack- samt material, lätt att bearbeta med vanliga snickarverktyg. Dess yta är lämplig för all vanlig behandling — spackling, målning, putsning etc. Rekvirera den intressanta handboken ”Arbetsinstruktion för Ljusne Board”, så erhåller Ni vidare upplysningar. Utestänger effektivt köld, drag och buller. LJUSNE- WOXNAM”X 0 LJUSNE TEKNIK för ALLA 19 jr NR