sa herrar som även industriledarna ha länge med bitterhet fått stå och se på hur ytterst värdefulla beståndsde- lar i virket varje år förfaras i och med att avlutarna från massafabri- kerna tappas ut i vikar och älvar. Inte mindre än 900.000 ton organisk sub- stans tömmas årligen ut i de norr- ländska vattendragen! Vår främste expert på träkemiens område; prof. Erik Hägglund, som vid mässan in- ledde diskussionen om den träkemi- ska forskningen och den norrländska träförädlingsindustriens framtid, framhöll sedan han nämnt den upp- givna siffran, att den organiska sub- stans, som nu utan vidare sköljs bort, genom s. k. indunstning skulle kun- na tillvartagas och användas som bränsle. Dett kan även ske genom andra metoder — huvudsaken är emellertid att det tas verkliga kraft- tag för att nyttiggöra det värdefulla material, som nu får rinna bort till ingen nytta. Den organiska substans, som avgår med avfallsluten, består huvudsakli- gen av lignin, en komplicerad kemisk förening, vars struktur svensken Pe- ter Klason sökte komma underfund 4 TEKNIK för ALLA med ungefär vid sekelskiftet. Han lyc- kades uppställa en teori om det mys- tiska ämnets väsen, och senare tiders forskare, som gått vidare på den väg pionjären Klason banade, ha konsta- terat att han var på rätt spår. I och med att vår kunskap om ligninet klar- nar, öppnas också möjligheter för ett rationellt tillvaratagande av detta nyt- tiga ämne — vilka värden det gäller i världshushållningen framgår av prof. Hägglunds uppgift att lignin utgör minst hälften av all massa i världen, vilket sålunda betyder ken. ligninkvantitet av cirka 6 miljoner ton pr år! Kallbehandling utan tryck tyske kemisten och braun- . en IBRRAe S. Hilpert för- vånade för några år sedan den kemis- ka världen genom påståendet att det endast beror på våra ofullständiga framställningsmetoder att vi inte kun- na förvandla mer än hälften av ved- massan till nyttig produkt medan den andra hälften kastas bort. Hilperts uppfattning mötte givetvis kritik, men det ser nu ut som om han skulle bör-- ja få rätt: litet varstans syssla nu tek- nici med nya metoder, man försöker t. o. m. att utvinna cellulosan genom att bearbeta träet kallt och utan tryck! På andra håll, där man inte går så radikalt tillväga, har man börjat min- ska kokningstiden — i stället för att koka massan ända upp till 80 timmar enligt gängse metoder, har man sökt nedbringa kokningstiden till högst 2 timmar. Detta är en antydan om någ- ra av de vägar, som finnas för att minska slöseriet med virkesmassan — vilken väg som visar sig användba- rast, d. v. s. mest ekonomisk, kommer den närmaste framtiden att avgöra. NYLON — det nya "natursilket” Gun och konstsilke ha revolutio- nerat textilindustrin. På senare tid har man också lyckats få fram ett splitter nytt material, kallat nylon el- ler perlon. Detta har kemiskt sett in- genting med cellulosa att göra, det är en produkt som snarast kan sägas vara besläktat med natursilket. Det är amerikanen Du Pont, som har äran av detta nya ämnes tillkomst, och han förvånade världen 1936 genom att framställa en tråd, som var så lätt att en längd motsvarande hela Atlan- tens bredd från USA till Frankrike blott skulle väga 250 gram! Därmed var det tyska konstsilket slaget ur brädet vad lättheten beträffar — tys- karna voro på sin tid mycket stolta över att de kunde framställa ett konst- silke, som var så fint att en tråd av 9 kilometers längd endast vägde ett halvt gram, vilket motsvarade ungefär en tredjedel av vad natursilket väger. Det har ju ofta visat sig att på arti- ficiell väg framställda ”råvaror” i åt- skiliga avseenden visa sig överlägsna motsvarigheterna i naturen — så t. ex. är ju det konstgjorda gummit i vissa hänseenden avgjort bättre än naturgummit. På samma sätt är det med nylon — det överträffar såväl konstsilket som det äkta silket i fråga om hållfasthet i vått och torrt till- stånd. Återigen ett bevis till de många andra att man inte skall kalla veten- skapens och teknikens landvinningar i fråga om nya material för surrogat — de äro nya råvaror helt enkelt.