Art. NV ett ytligt betraktande tror man sig lätt kunna påvisa en hel del egenskaper, som <:skulle vara utmär- kande för det levande livet, och som ej finnas hos den döda materien. Men vid litet närmare undersökning har man all- tid kunnat visa, att dessa egenskaper även under vissa betingelser kunna fö- rekomma i den döda världen. Någon gripbar skillnad mellan levande och död marteria har man ännu ej kunnat upp- visa. Vi skola denna gång undersöka två av de företeelser, som man förut en- dast trodde sig kunna finna i den le- vande världen, nämligen växandet och formbildningen. Att tillväxt kan förekomma i den oor- ganiska naturen är säkerligen ej något nytt för den, som någon gång sett, hur ett salt kristalliseras ut ur en mättad lösning. På följande sätt kunna lätt en hel del vackra kristallformationer gö- ras. Som hjälp kan man använda sig av gelatinhinnan på en fotografiplåt (av glas), som först befriats från alla sil- versalter. Fotografiplåten prepareras på följande sätt: I ett mörkt rum tages plåten försiktigt ur sitt omslag och ned- lägges genast i en vattenlösning av . fixersalt (natriumtiosulfat). Härvid ut- löses det ljuskänsliga silversaltet, som fotografiplåten är impregnerad med. Kristallisation av koksalt. far Föregående artiklar i denna serie av fil. lic. IWAN BOLIN ha varit införda i TfA NY 2AT25, 20720, 20; 29 30 och 31 k 22) För att vara säker på att allt silversalt är utlöst, bör man låta plåten ligga minst 2 timmar i fixerbadet. Plåten ta- ges därefter upp och sköljes c:a 2 tim- mar helst i rinnande vatten. Går det ej att åstadkomma rinnande vatten, bör vattnet bytas så ofta som möjligt. I stäl- let för med silversalt skola vi nu im- pregnera gelatinhinnan med något an- nat salt t. ex. ammoniumklorid (salmi- ak). För den skull nedlägges den ännu fuktiga plåten under några minuter i en koncentrerad lösning av salmiak. Härefter tages den upp och får själv- torka. Smala salmiakkristaller växa härvid ut som vackra grankvistar. — Gör likadant med en annan fotografi- plåt, men nedlägg den i stället i en kon- centrerad lösning av ammoniumbikro- mat. Kristallerna bliva i detta fall vac- kert gula. HE annat vackert kristallförsök är följande: I en liten trälåda, t. ex. en liten margarinlåda, borras ett runt hål med omkring 5 c:s diameter på ena si- dan och ett större hål mitt på locket. Väggarna inuti lådan, med undantag för hålen, beklädas med flanell eller an- nat liknande tyg. Detta har först dop- pats i en koncentrerad alunlösning och uppsättes därefter i vått tillstånd. När Kristallgrottan och kemistens trädgård tyget torkar, börjar alunkristaller bil- das överallt, såväl på tyget som på de ulliga trådarna. Ser man in i lådan ge- nom hålet på ena sidan, liknar det inre en underbar kristallgrotta. Lägger man färgade glas över hålet på lådans över- sida och håller en elektrisk lampa över glaset, kan man få kristallerna att skim- ra i alla möjliga färger. Ännu vackrare, ja rent av underbara växtfenomen kan man få med tillhjälp av s. k. osmotiska bildningar. Dessa er- hållas på så sätt, att man i en utspädd saltlösning lägger ned små kristaller av andra lämpliga salter, som med lösnin- gen bildar olösliga föreningar, som lik- som elastiska hinnor omgiva kristaller- na. Innanför varje hinna fortsätter kri- stallen att lösa upp sig. Vattenlösningen omkring kristallen och innanför den omgivande elastiska hinnan blir mer och mer koncentrerad. Detta har i sin tur till följd, att den koncentrerade lösnin- gen innanför hinnan suger till sig vat- ten, varvid hinnan buktas ut på olika sätt. Hinnorna ha nämligen den egen- skapen att de obehindrat släppa igenom vatten under det att de lösta salterna ej förmå passera igenom dem. S päd ut vattenglas (natriumsilikat) med lika mycket vatten och fyll det i en bägare. Strö därefter små kristaller av järnsulfat, nickelklorid, kopparsulfat och aluminiumklorid på bägarens botten. (Forts. å& nästa sid.) Sjödjursliknande osmotiska bildningar. TEKNIK för ALLA 25 J