Lå 28 N MOE EN Byss SEGLANDE ELL- BÅT Modellsegelsporien är en hobby för både unga och gamla. I nummer 29 och 30 av TfA har publicerats en artikelserie om hur man bygger och trimmar en seglande modellbåt. I samband därmed är TfA i tillfälle erbjuda fullständiga modellbåtsritningar av Jac. M. Iversen, en av landets främsta båtkonstruktörer. 0,60 mtr,s klass längd 90 cm. Kr. 4: 50 0,80 mtr,s klass längd 135 cm. Kr. 5:— TEKNIK för ALLA Härmed rekvireras: 1 st. modellbåtsritning 0,60 mtr:s klass 1 st. modellbåtsritning 0,80 mtr:s klass Beloppet insatt å postgirokonto 157992, Teknik för Alla, Box 3137, Stockholm 3. åa 4:50 å 5:— bifogas i frimärken, uttages mot postförskott varvid till- kommer postförskottsavgift 25 öre. Överstryk det ej önskade. 19 610 0 0.010, 050, 6.56; 16,0 00.0 0 0.5 NANNE oss. Himmelriket . . . (Forts. fr. sid. 15.) peln — det var boxningen. Napoleon och Carl XII ställde upp i ringen, kläd- da som hos oss i boxhandskar och korta byxor. De sökte ivrigt få fotfäste i marken och började små framstötar, men som de gingo där och trevade, sat- te Napoleon in ett kraftigt slag i magen på Carl XII, så att denne åkte iväg drygt 50 meter. Han hamnade på gal- leriet upp hos småpojkarna, vilka med förenade krafter kastade honom tillba- ka. När han väl stod i ringen igen, satte han in en rak höger på Napoleon med den. påföljd, att denne hamnade i Um- kukkas knä. Vi kastade honom vänligt tillbaka, och sedan fortgick detta bol- lande till publikens stora fröjd. För att svalka oss åkte vi sedan ut till en skagstrakt, där en underbar insjö var belägen. I denna badade vi och gjor- de de lustigaste hopp från ett 20 meter högt berg. Sedan lågo vi i vattnet och flöto som båtar. Dagarna gingo fort på denna under- bara ö, där nästan varje handling var ett nöje. Vi måste ge oss av, och sista dagen ägnade vi åt avskedsvisi- ter. Jag hade blivit synnerligen god vän med Bellman, Carl XII och Minchau- sen. Bellman lade jag bort titlarna med redan första dagen, sedan han hört att jag kunde sjunga ”Bort allt vad oro DOLK 2 Carl XII tyckte inte om att de grävde och forskade så mycket i hans kista bland kvarlevorna — han ville vara ifred. Beträffande kulan vid Fredriks- hald visste han ej själv om den var svensk eller norsk och brydde sig inte heller om det. Han hade dött som en krigare och ångrade inte sin död. Minchhausen var en synnerligen trev- lig herre — vi spelade bridge tillsam- mans en kväll. Han beklagade livligt, att han likhet med mig aldrig blev trodd här nere på jorden. : : — Man skall inte tala om, om det händer något ovanligt, sade han. då skall man tiga, annars säger folk att det är lögn. — Det är sant, svarade jag. Med var sitt fat olja om 200 kilo på axeln, som vi skulle ha till vår motor samt några limpor, sockerskorpor och grönsaker tågade vi ned till vår båt, följda av en skara vänner. Det blev hjärtliga omfamningar och en trevlig färd ned till vår vanliga värld, ty det var bara att låta det gå av farten ned- för vattenbacken. Väl nedkomna till Stilla havet kände vi åter jordens dragningskraft som en mara tynga oss. Första dagen orkade vi ej resa oss, men så småningom blevo vi åter vana vid de onaturliga förhål- landena. När vi så småningom komma fram till Australien och berättade vad vi upplevat, fingo vi fullt belägg för att Minchhausen talat sant: Folk trodde oss inte!