Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den unge kemisten, av Iwan Bolin. X. Om reduktion och reduktionsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Art. X :
en kemiska process, som består i ett
ämnes förening med syre kallas oxi-
dation och ibland för förbränning. Den
omvända reaktionen eller syrets bort-
tagande från en förening kallas reduk-
tion. Vi ha förut gjort en hel del expe-
riment, som ha visat, hur en förbrän-
ning försiggår, och vad en oxidation
i kemiskt hänseende innebär. Denna
gång skola vi i stället göra en del
reduktionsförsök och visa vilken stor be-
tydelse även reduktionsprocesser ha i
tekniken.
Det är ytterst sällan, som syre kan
avspjälkas enbart genom upphettning.
Vanligast behandlas det ämne, som man
vill reducera (d, v. s. befria från syre)
med ett annat ämne, ett s. k. reduktions-
medel, som tar upp syret, och som däri-
genom själv oxideras. De i tekniken
vanligast använda reduktionsmedlen äro
väte och kol, vilka under processen
övergå till resp, vatten och kolmonoxid
eller koldioxid.
En av vårt lands största industrier,
järnframställningen, grundar sig på re-
duktion. Våra viktigaste järnmalmer,
svartmalmen och blodstensmalmen wut-
göras av järnoxider. För att få bort syret
ur malmen och erhålla rent järn blan-
das malmen med kol i höga masugnar
och upphettas. Härvid reduceras den
till fritt järn. På följande sätt kunna
vi visa järnoxidens reduktion till järn.
Skaffa för ändamålet ett s. k. blåsrörskol,
d. v. s. ett stycke träkol med åtmin-
stone en alldeles slät och jämn yta.
Borra med en slö kniv en liten grop,
stor som en ärta, i träkolet. Blanda där-
efter litet järnoxid, t. ex. litet rödfärg
RN
AA
I
|
[
—4 |
Fig. 1.
Q
EE
A
-
Föregående artiklar i
denna serie av fil. lic.
IWAN BOLIN
ha varit införda i TfA
nr 24, 25, 20, 21, 20, 29
30, ol och 32
G É)
med något kolpulver och fyll hålet i blås-
rörskolet med blandningen. Packa till
blandningen och blås sedan försiktigt
med tillhjälp av ett blåsrör lågan från
en brinnande metatablett mot densam-
ma. Ett blåsrör är ett vinkelböjt järn-
rör (se fig. 1), med vars tillhjälp man
kan blåsa i vinkel mot en låga, som
därigenom böjes av och drages ut i en
spets (se fig. 2). Samtidigt blandas
gaserna i lågan med luft, och förbrän-
ningen blir därför kraftigare och tem-
peraturen högre. Härigenom påskyndas
järnoxidens reduktion av kolet. Lågan
verkar som en liten bläster. Den, som
icke har något blåsrör, kan i stället reda
sig med ett i spets utdraget, böjt glas-.
rör. Metatabletten lägges lämpligen på
kanten av en upp- och nedvänd plåt-
burk, och lågan riktas snett mot bland-
ningen av järnoxid och kolpulver. Snart
börjar blandningen i gropen att glöda,
och reduktionen kommer i gång. Fort-
sätt med en intensiv blåsning under
några minuter, men var hela tiden för-
siktig så att blandningen ej blåser bort.
Skrapa därefter ut innehållet i gropen
på ett papper sedan det svalnat, och
för en magnet intill. Därvid hoppa korn
upp och fastna på magneten. De bestå
av metalliskt järn.
Om reduktion och reduktionsmedel
tför samma försök med kopparoxid
i stället för blyoxid. Sedan man
blåst på pulvret någon minut, skrapas
innehållet i gropen ut i en mortel, man
häller på vatten och river pulvret hårt
med mortelstöten. Vattnet blir svart av
uppslammat kol, det hälles bort och
man tillsätter nytt vatten. Rivningen
upprepas och man slammar bort kolet,
tills vattnet efter rivningen är klart.
Sedan kolet på detta sätt vaskats bort,
återstå i morteln rödglänsande metall-
korn av koppar.
Ändå lättare går det att reducera ut
bly ur blyoxid. Blanda på samma sätt
litet blyoxid med kolpulver och upp-
hetta med tillhjälp av ett blåsrör. En
stund efter det blandningen börjat glöda,
bildas vita, glänsande små kulor av bly,
som man lätt kan få att smälta ihop till
en större kula. Skär efter avsvalnandet
i kulorna med en kniv. Metallen är
mjuk och snittytorna äro starkt metall-
glänsande. Med en hammare kan man
lätt platta ihop dem.
A ven andra ämnen än kol och väte
kunna användas som reduktionsmedel.
Huvudsaken är att de ha stort för-
eningsbegär med <(affinitet till) syre,
större än vad det grundämne har, vars
oxid skall reduceras. Så har brinnande
magnesium större affinitet till syre än
både kol och väte. Fyll för att visa
SS
=)
Fig. 2:
TEKNIK för ALLA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 01:56:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-34/0025.html