Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rationaliseringen i sekelperspektiv, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RATIONALISERINGEN
i SEKELPERSPEKTIV
Rubriken förefaller kanske en och an-
nan förbryllande. Rationaliseringen da-
teras ju vanligen från åren närmast ef-
ter förra världskriget, då standardise-
ring, rationell arbetsledning och flytande
tillverkning började införas i vår indu-
stri. Stordrift, som är en viktig form
av rationalisering, tillämpades dock in-
om vissa branscher dessförinnan, och
mekanisering genom handarbetets ersät-
j tande med maskinella hjälpmedel har
mer än hundra år på nacken.
För att visa detta skola i det följande
en del citat anföras ur Kommerskollegii berättelser om ”fabri-
ker och manufakturer” på 1830-talet.
Redan i den första tryckta berättelsen, som avser 1830, an-
tydes en mekanisering inom flera industrigrenar. Sålunda
heter det, att ”fabrikationen af fina och medelfina kläden
var större än föregående år, men tillverkningen af grofva klä-
den minskade, hvilket förhållande synes utmärka, att i den
mån arbetskostnaden blifvit minskad genom bruk af förenk-
lade mechanische redskap och priset på fina och medelfina
kläden derför nedgått, förbrukningen af dessa tilltagit och be-
hofvet af de grofva minskats”.
Vidare omtalas i samma berättelse, att ”en af sidenfabri-
kerna tillverkar med färre väfstolar och arbetare mer än en
annan, sannolikt en verkan af förenklade mechanische red-
Skapss
Ett allmänt omdöme av följande lydelse avslutar berättel-
sen: ”Som bevis för Fabrikanternes tilltagande håg att för-
bättra sina fabriker må anföras, att nya machiner 1830 blifvit
från utrikes ort införda till ett värde af 33104 Riksdaler.”
I 1831 års berättelse talas på nytt om ”Klädesfabrikanter-
nes hedrande nit om ökad fullkomlighet af produktionen”, men
även en annan bransch får erkännande för rationaliserings-
strävanden.
Det heter nämligen, att ”glasbruksägarne hafva visat, att
de sökt fästa ytterligare uppmärksamhet på behofvet att ge-
nom införande af de i andra länder uppfunne förbättrade
methoder och inrättningar i afseende på glastillverkningen
bereda denna näringsgren en ökad utveckling”.
Följande år omtalas, att ”sedan Bruksägaren Sunnerdahl
vid Klippan under loppet af 1832 uppsatt och hunnit bringa i
verksamhet de af honom från England införskaffade Machi-
nerier för Pappers beredning efter nyaste förbättrade metho-
der, hade verkningarne deraf — visat sig så fördelaktige, att
papperstillverkningen vida öfverskjutit värdet å Brukets till-
verkning år 1831.”
1835 ”importerades mechanisk redskap till ett värde, som
öfversteg import-värdet å sådana tillverkningar år 1834 och
kan af detta förhållande i förening dermed, att machin-till-
verkningen inom landet äfven ökades, slutas, att begagnandet
av mechanisk redskap vid fabrikerne betydligen tilltagit.”
Till sist ett citat ur berättelsen för 1839: ”Enär den sålunda
inträffade tillökningen af produktionsvärdet vid jämförelse
med 1838 års tillverkningar ieke uppkommit af för högt åsatta
priser, utan härlett sig från en verkligen åstadkommen större
varumängd i de flesta grenar af fabrikshandteringen, så torde
med tillförlitlighet den slutsats kunna dragas, att fabriks-nä-
ringen i det hela taget år 1839 varit i stigande och vunnit för-
kofran.”
Någon produktion i större skala genom driftskoncentration
förekom ej på denna tid, utan tillhör en senare tids utveck-
ling. Det kan vara av intresse att belysa detta genom en del
siffror rörande sockerindustrien för åren 1839 och 1939.
8 TEKNIK för ALLA
Förstnämnda år Anns i vårt land 25 sockerbruk med till-
sammans 458 arbetare, motsvarande ett genomsnittsantal ar- .
betare per fabrik av 18.
Samtidigt angives tillverkningens kvantitet till 7.303.000
skålpund socker och 3.150.000 skålpund sirap. Omräknas dessa
siffror till kilogram och sättas de i relation till arbetarantalet,
befinnes det, att årsproduktionen per arbetare utgjorde 9.716
kg socker och sirap.
. Enligt industristatistiken för 1939 funnos då 5 sockerfabri-
ker med 2830 arbetare eller 466 arbetare per fabrik. Den sist-
nämnda siffran representerar en 26-dubbling i jämförelse med
förhållandena 100 år tidigare och återspeglar en sedan dess
genomförd stark driftskoncentration. I själva verket daterar
sig denna från 1907, då Svenska Sockerfabriks AB. bildades.
Jämsides härmed ha arbetsbesparande maskiner och anord-
ningar införts både i fabrikerna och vid vågstationerna, där
sockerbetorna mottagas, samt för transporterna mellan dessa
och fabrikerna.
Genom rationaliseringen har en stark ökning av produk-
tionen per arbetare uppnåtts. 1939 tillverkades nämligen
272.164 ton raffinadsocker och 15.419 ton sirap, vilket motsva-
rar en årsproduktion per arbetare av 123.680 kg, som innebär
en 13-dubbling mot produktionen 100 år tidigare.
I själva verket äro emellertid framstegen genom rationalise-
ringen större än de ovan nämnda siffrorna angiva. Socker-
industriens arbetare producera nämligen nu både råsocker,
raffinad och sirap samt dessutom stora mängder biprodukter:
melass, betmassa och sockersnitsel, vilka ha betydelse bl. a.
som fodermedel. Någon motsvarighet till dessa senare fanns
ej 1839, då sockertillverkningen bestod i raffinering av impor-
terat rörsocker.
Visserligen gjordes redan på 1830-talet början till en på
inhemsk = betodling grundad sockertillverkning, vilken dock
drevs hantverksmässigt. Först sedan man på 1880-talet lyc-
kats frambringa betor med tillräcklig sockerhalt, slog bet-
sockerindustrien igenom.
Denna förädling av råvaran har i förening med rationalise-
ringen medfört ett väsentligt ökat sockerutbyte. Enligt till-
gängliga uppgifter erfordrades 1836 för framställning av 1 kg
socker 20 kg betor, medan råvarubehovet nu utgör knappt 6 kg
betor för 1 kg socker.
För konsumenterna har detta stegrade utbyte medfört ett
undan för undan minskat sockerpris, vilket å sin sida ökat
förbrukningen per invånare från 6 å 7 kg på 1870-talet till
fn 20 kg, om vi bortse från nu rådande ransoneringsförhål-
anden.
Sockret har sålunda från en lyxvara blivit ett för alla till-
gängligt viktigt näringsmedel tack vare växtförädlingen och
rationaliseringen, som kompletterat varandra på ett mycket
förmånligt sätt. Den förra har framskaffat en råvara med
utmärkta egenskaper, den senare har möjliggjort dess tillgodo-
görande på det mest ekonomiska sätt, som teknik och organisa-
tion kunnat åstadkomma. |
Vår sockerförsörjning är ett skolexempel på samarbete mel-
lan jordbruk och industri. Den för vetenskapen oåtkomliga
faktorn i detta samarbete representeras av vädret under betor-
nas mognadstid, som är av stor betydelse för deras sockerhalt.
Betornas sådd, gallring och skörd är däremot ett arbetskrafts-
problem, som ej får vara olösligt.
4 drarreoys
-/ &
PR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
