D en vanliga formen för modell- båtssegling är bidevindsseglin- gen, d. v. s. att båten seglar upp mot vinden i en vinkel, som varierar mellan 45 och 50”, beroende på Dbå- tens egenskaper och vindstyrkan. Det blir nog så, att en tung, smal båt får bättre höjd i förhållande till vindriktningen än en lättare och flatare. Givetvis har även vind- styrkan stor betydelse för höjden. För alla båtar gäller det, att man i lätt vind bör skota mindre hårt än i stark. Under sjöhävning lönar det sig speciellt för de lättare bå- tarna, men även för de tyngre, att segla med något släckta skot. En- dast tunga, smala och vältrimmade båtar kunna få stor höjd och sam- tidigt god fart under hård vind med sjöhävning. . Vid bidevindssegling skall stor- skotet vara helt inhalat. Bommen kommer då att stå nästan mid- skepps. Är båten mycket bred och kraftig, bör bommens läge vara något mera bordvarts, än om båten är smal och djup. Detta gäller na- turligtvis helt generellt, enär varje . båt har sin speciella egenskap. Det är mycket möjligt, att skotningen på en båt måste ändras för att dess seglingsprestation skall bli idea- lisk. Modellbåtsseglaren måste där- för pröva denna detalj många gån- ger under olika vindförhållanden. "Fockens skotning beror på, om : båten har ställbart eller automa- tiskt roder. Om båten ej har nå- gon automatisk styranordning, måste masten placeras, så att bå- ten blir något ”lovgirig”, d. v. s. att den av sig själv söker sig upp mot vinden och seglen börja slå. Genom att skota focken något mera midskepps, kan båten hållas lagom högt i vinden för bidevinds- MODELLBÅTEN TRIMMAS segling. Om man sedan släcker på storskotet, kan man få båten att gå för halv vind och även på slör. Däremot kan man icke få den att gå på läns, åtminstone icke läng- re sträckor, med mindre än att +) — I TfÅA har tidigare lämnats fullständig beskrivning på hur man bygger en seg- lande modellbåt. Ing. Jac. M. IVERSEN berättar här, hur båten trimmas. Ritning å ett automatiskt roder införes i nästa nr. C 2) den är försedd med styranordning. Denna anordning bör helst vara ett automatiskt roder, även kallat vindroder. Författaren till denna artikel har konstruerat ett roder, vilket visat sig väl fylla alla fordringar. Finnes ett dylikt monterat på båten, behöver man aldrig bromsa med foc- ken för att hålla önskad kurs. I stället inställes vindrodrets vind- flöjel i den riktning, i vilken vin- den träffar båten vid olika kurser. Om båten lovar eller faller av, ändrar även vindflöjeln riktning. Genom att den skiva, på vilken vindflöjeln är monterad, är kopp- lad till båtens rorpinne (som går akteröver), har detta till följd, att rodret samtidigt gör utslag i rätt riktning för att hålla båten i ön- skad kurs. Då vindflöjeln- har en svängbarhet av 270”, kan båten för- mås att segla perfekt i vilken kurs, man önskar, med undantag av un- TEKNIK för ALLA 15