Fast i längden blir det kanske litet benigt. Och så får vi herr fabriksägaren själv som ciceron och börjar rundvandringen i denna de ädla rakdonens högborg. För att göra det lättare för läsarna att följa med, hänvisar vi till bilderna på denna och efterföljande sidor och bild- texterna, som vi försökt göra så för- klarande och instruktiva som möjligt. grålet kommer i band, ohärdat och upp- lindat på rullar på cirka 25 kg, tjock- leken är ungefär en tiondels millimeter, och Hällefors, Uddeholm och Sandviken står som leverantörer av råvaran. Först sättes bandet in i stansmaski- nerna, där bladet får sin egentliga form. Trehåls- eller slitstyp, för att det skall passa i vilken hyvel som helst. Dessa maskiner arbetar med den största pre- cision, ty hela bladet måste vara exakt på alla håll, annars blir det fula ord från de skäggiga köparnas sida. Fem å sex sådana stansmaskiner klipper här da- garna i ända ut rakblad, medan ett par man ser till att de har fullt upp att göra. Helautomatiskt alltså. Här valsas också alla grader bort, och eventuella bristningar svetsas samman för att bladen skall hålla ihop även se- dan de stansats ut. De lindas nu upp på en ny rulle, som därefter placeras i ena ändan på en — likaledes helautoma- tisk — härdningsugn. Här får nu bla- det den exakta hårdheten. Det värmes upp på elektrisk väg, temperaturen kon- trolleras av en sinnrik apparat, som in- te tolererar större variationer än högst två grader uppåt eller nedåt — ganska snålt tilltaget tycker man, sedan man fått reda på att temperaturen håller sig omkring -+800 grader. Härdningen sker mellan vattenkylda stålplattor, bladet TEKNIK ter TIN