D: populära allsångskvällarna på Skan- sen ha fått ett nytt inslag i den s. k. malmsången, vilken innebär att de olika stadsdelarna tävla om vem, som kan sjunga värst. Allsången gick av stapeln på Solliden och sedan vi övat oss i en kvart, förkla- rade dirigenten, herr Lindstam, att nu vore det tid för malmsången. Väster- malm började och sjöng ”Fjäril vin- gad...” så det nästan ekade i Södra ber- gen. Under tiden passade vi på att ta en titt på den apparatur, som användes för opartiskt avgörande vilken stadsdel, som åstadkom mest oljud. : Det hela demonstrerades av Radiolas trevlige ingenjör Lindström. Högt över tribunen hängde en dynamisk mikrofon, enligt uppgift utan riktningsverkan, och denna omvandlade sången till elektriska strömmar, söm sedan leddes till en tre- rörsförstärkare under musikestraden. De förstärkta strömmarna få «sedan åstadkomma ett utslag på ett mätinstru- ment, och då de direkt svara mot de ljud, som upptagas av mikrofonen, kan man på mätinstrumentet se hur stor ljudstyr- kan är. Samma princip kommer förresten till användning i de s. k. bullermätarna, som "användas för att mäta buller i fabriker och dylikt. För att visaren ej skall röra sig allt- för fort, kopplar man in en utjäm- ning eller dämpning med stor tidskon- stant så att utslagen följa genomsnittet i ljudstyrka. För var femte sekund läste ingenjör Lindström av mätinstrumentets ställning och utslagen togos ned på en räknema- skin. En kontrollremsa för norrmalmar- na finnes avbildad på denna sida. umman delades med antalet avlästa värden och på detta sätt fick man fram den genomsnittliga ljudstyrkan un- der sången. Ettan på remsan är med för att man på ett enkelt sätt skall få fram antalet värden. När västermalmarna sjungit färdigt, blev det nästa stadsdels tur att sjunga. Publiken var inte helt övertygad om domarens oväld. När östermalmsborna stämde i, tyckte hela publiken precis som herr Lindstam, att de sjöngo bortåt fem poäng sämre än de från Söders höjder, men poängen blev ändå 51—44. Förklaringen är rätt enkel: mikrofo- nen mäter ljudstyrkan på den plats där den är placerad, i detta fall över all- sångstribunen. Den som står dubbelt så långt från mikrofonen som någon an- nan, måste nämligen skrika fyra gånger så högt för att få samma utslag på mät- instrumentet. Om alltså östermalmsbor- na i gemen stodo nära tribunen, så kun- de de (på instrumentet) lätt ”överrös- Vid förstärkaren håller ingenjör Lindström mätinstrumentet i vänstra handen medan han med den högra skriver kontrollremsan. Norrmalms segrande remsa i första omgången. De två sista siffrorna ange voltmeterns utslag. ta” den kanske längre bort stående sö- derbefolkningen. Så nästa gång vi sjunga allsång, böra vi allt ställa oss närmare mikrofonen... Västermalmsbon Billy. Publikbild från allsången. TEKNIK för ALLA 7 i 7