så tvingade han sig själv till att reso- lut gå fram till Kellys skrivbord. ”Mr Kelly”, började Kent och kände sig strax säkrare vid ljudet av sin egen röst. Jag tror jag har fått en god idé ifråga om Metallverkens diplom”. Kelly vände sig runt om på sin vridstol. ”Vad är det då?” frågade han bryskt. ”Vad är det för en lysan- de idé?” ”Pengar”, sade Kent. ”Det är pen- gar karlarna vill ha. De har ju redan ett diplom”. Kelly såg på Kent, tills han fick en känsla av att han blivit fastspikad vid väggen med ett par rödglödgade nitar. Så sköt Kelly fram sin långa, kraf- tiga haka. ”Ja, det kanske ligger nå- got i det”, tillade han kort. ”Säg mig, vad det är du menar”. Kent lade fram arbetarnas syn- punkt så kort och koncist han kunde. Att delta i tävlingen om diplom betyd- de att göra ett hårt och farligt arbete ännu hårdare och mycket farligare utan att få någon som helst extra för- tjänst. Och diplomet betydde för nitarlaget inte någon som helst heders- betygelse, eftersom alla ändå visste att laget var det bästa i hela New York. Nej, vad som kunde locka dem var klingande mynt. ”Ni kan knap- past föreställa er vilka faror de utsät- ter sig för”. Kent eldades av sitt äm- ne. ”Och om de ska sätta upp en sådan fart som fordras för att vinna diplo- met, så ökas faromomentet med allra minst femtio procent”. Kent hade åter vänt sig om mot si- na blåkopior på skrivbordet. ”Jag kän- ner nog till faran vid stålarbete”, sade han. ”Jag har sett en smula nitning på sin tid. Men i alla händelser ligger det kanske något i din idé. Om direktio- nen bara är med på det, så tror jag nog vi ska pröva den. ”Men +tävlingstiden går ju ut om en vecka”, fortsatte Kent. ”Det sa Olson åtminstone, och om det är sant, borde man väl se till att komma igång genast”. Kellys rygg verkade som en sten- "mur. ”Jag ska nog sköta saken, Ri- chards”, sade han. ”Så snart jag kan, ska jag förelägga din plan för direk- tionen. Var snäll och svara i telefon ” DIS KE förstod att samtalet var slut, när han gick till Briggs skrivbord och tog upp luren. Han hade åtminsto- ne haft mod att föreslå penningpre- mier. Mera kunde han intet heller göra. ”Hallå”, sade han, ”Bröderna Stanton, byggnadskontoret.” Det var verkstaden som hade ett meddelande till Briggs. Så snart han kom tillbaka, skulle han ringa upp an- gående de fyra stora stålpelarna till samlingssalen. Kent lade på luren och gjorde en anteckning om samtalet. När han slutat skriva, fick han syn på en liten bit av en sågklinga som låg på några brev på skrivbordet. Utan att riktigt veta varför tog han upp den, medan han funderade över varför den verkade så välbekant på honom. Ett ögonblick senare hade han sammånhanget klart för sig. Sågblads- biten såg ju exakt likadan ut som den Sigge hittat i fickan på Swensons överrock! Kent såg sig om för att vara riktigt säker på, att Kelly inte lade märke till honom och så lät han den lilla metall- biten glida ned i sin ficka. Kanske ha- de den ingen betydelse. Men det kun- de också hända, att den någon gång i framtiden skulle visa sig vara en vär- defull ledtråd. Så snart han fick ett lägligt till- fälle visade han metallbiten för Sigge. ”Vad säger du om den?” frågade han. ”Har du sett nånting som liknar det här?” SAAB KONTROLL... En minutiöst noggrann kontroll nedlägges på varje del i ett modernt flygplan. Ett litet fel på en detalj kan betyda en olyckshändelse. Aeroplanbolagets ingenjörer och arbetare veta också vad som kräves av dem och göra sitt yttersta för att åstadkomma fullgoda svenska flygplan. SVENSKA AEROPLAN AKTIEBOLAGET LINKOPING — TROLLHÄTTAN 20 TEKNIK för ALLA