Bunsenbrännaren lämpar sig utmärkt för amatörarbeten. Mirga av TfÅA:s läsare ha säkert sett hur det går till att blåsa glas. Vad stockholmarna beträffar så har ju ett lag glasblåsare sedan länge arbetat i glashyttan på Skansen. Ännu fler har säkert försökt sig på glasblåsningskonsten under kemilektio- nerna i skolan för att med större eller mindre framgång söka fabricera ett och annat konstigt format glasrör. Orsaken till att man kan rekommen- dera glasblåsningen som en hobby är dess stimulerande verkan på den kon- struktiva förmågan. Verktygen äro få och billiga, materialet ej dyrt, och ut- rymmet man behöver ta i anspråk är ringa. De föremål man efter någon övning kan tillverka äro mycket varierande från vaser och rena prydnadsföremål till me- ra nyttiga saker, som blomhållare el!er saftblandare o. d. Med l'tet fallenbet för ”yrket” dröjer det inte länge förrän man utan svårighet kan framtrolla en fågels eller en fjärils gracila linjer eller t. ex. en vas vars fot utgöres av en blom- bukett. Möjligheten till variationer är oändlig, men föremålen bli absolut ori- ginella och får därigenom sitt speciella värde. För amatörkemisterna ligger det sär- skilt nära till hands att försöka göra sig förtrogen med glasblåsningens teknik. Retorter och kolvar gå ju sönder och måste repareras, och nya glas för spe- ciellt ändamål åstadkommas. Förresten, hrr amatörelektriker, skulle det ej vara roligt att kunna göra en elektrisk lampa själv? Över huvud taget ha alla hob- byister nytta av att kunna framställa detaljer av glas. (lesblåsningslaboratoriet bör förläggas till ett dragfritt hörn med dålig be- lysning, för att man av glasets färg säkrare skall kunna bedöma dess tem- peratur. Använd ett vanligt köksbord, men lägg en skiva av asbest eller annat isolerande material ovanpå och ordna ett ställ för de olika råglasen. Allt amatör- och en stor del av yrkes- arbetet inom glasblåsningen utgår från glasrör i stället för från smält glas. Van- ligt mjukt glas är bäst; det bör ha c:a 1 mm tjocka väggar och diam från 5 till 10 mm, när det är fråga om vanliga fö- remål. Sådant glas kan i allmänhet kö- pas hos färghandlare eller i specialaffä- rer t. ex. hos Rudolph Grave, Stockholm. Glasrören levereras vanligen i längder om 1,5 m och kostar f. n. 3: 40 pr kg. Till yrkes- och mera avancerat arbete 26 TEKNIK för ALLA Försök att BLÅSA GLAS! — Gör ett försök att blåsa glas! Det är roligt och kos- tar inte mycket. Verktygen äro av enklaste slag. & J fordras två eller flera brännarmunstyc- ken för luft och gas, men nybörjaren klarar sig bra med en bunsenbrännare, som alla känna till från skolan. En stör- re typ, som har hetare låga är att före- draga, den brukar också vara försedd med en anordning för blandning av gas och luft. En alltför rikt gasblandning medför risk för färgning av glaset och bör därför undvikas. Om ni av någon anledning önskar en En vas och ”fågel Fenix”, vackra resul- tat av glasblåsning som hobby. brännare med blästermunstycke så kan en sådan framställas helt av glas. Mon- tera dem med kranförsedda gummislan- gar för att kontrollera luft- och gas- mängden. Luften kan lämpligen tas från en blåsbälg, som man sköter med foten. Justera munstyckena så att det uppstår en flammspets med blå färg, vilken har mycket hög temperatur. Rotation. 02 att upphetta ett rör jämnt är det nödvändigt att låta det rotera i lågan, vanligen genom att vrida på det med vänster hand, eller, om man arbetar med rörets mittparti, båda händerna. Den ro- terande rörelsen måste vara mycket jämn och naturligtvis gå synkront, ty annars blir glaset vridet. Den professionella glasblåsaren upp- hettar vanligen rörets båda ändar och drar ut det till ett trängre rör, som bry- tes av så att en 15 cm lång (spindel) tapp stannar kvar vid varje ända. Tap- parna äro mycket lättare att handskas med än det grövre röret. Tapparna kun- na nämligen stickas in i rör på endera sidan, och man får på så sätt förträff- liga lager för vridningsrörelsen. Glas le- der ej värme bra, så risken för hopbrän- ning av lagren är inte stor. Glassamling. IEEE operation är en av de viktigaste för nybörjaren, och utgör något som han nödvändigtvis måste lära sig. Om ni förut någon gång försökt er på att blåsa glas, så träffade ni säkert här på en stor svårighet, nämligen den, att gla- set på det upphettade stället expande- rade ojämnt och med stor hastighet och kollapsade på ett ställe där väggen snabbt övergick till endast en tunn hin- na. Detta undvikes genom att man ”sam- lar” glaset just på det stället där tem- peraturen är som högst. Gör ett experi- ment: upphetta mittdelen på ett glasrör och flytta sedan händerna närmare var- andra sakta och gradvis, under det gla- set hålles i rotation. Detta måste göras ytterst sakta och vaksamt. Väggarna på det upphettade partiet komma då lång- samt att bli tjockare och hålet kan täp- pas till helt och hållet, så att röret för- vandlas till en stav. Sätt en tapp i ena ändan av röret, som vi nyss talat om och blås långsamt i den andra under det att röret får rotera. Det upphettade glaset kommer då att svälla till en mer eller mindre formfulländad kula, beroende på er skicklighet, och dess väggar bli till- räckligt tjocka för praktisk användning. På detta sätt kan hela serier av glas- föremål blåsas för de mest olika ändamål ur ett enda rör alltefter glasblåsarens skicklighet. En sats lemonadskedar tt glasrör i kombination med en sked i stället för det vanliga halmstrået i saftglaset, är ett lagom enkelt föremål att börja med och är alltid en välkom- men present, om man vill överraska sina vänner. Välj ett smalt rörämne och upp- hetta ena änden och ”samla” rätt myc- ket glas. Blås sakta så att en kula med omkring 3/4” diam uppstår och pressa ut denna medan den ännu är varm, med en pincett-liknande tång, som lätt kan förfärdigas av en mässingsremsa. Sug nu i röret så blir den tillplattade kulans väggar något konkava. Upphetta sedan och böj skedbladet i vinkel mot röret och blås hårt i röret så kommer luften att pressa sig ut i en kanal genom sked- bladet. Såda sedan av skaftet till lagom