LJ S NS Domnarfvets banmaterial & DOMNARFVETS JERNVERK C DOMNARVET zz söker man med ljus och lykta efter ingenjörer till den svenska industrien. Ingenjörsbefattningar har det funnits gott om under hela kriget och detta för- hållande fortfar ännu. Detta har med- fört, att ungdomen i hög grad söker sig till ingenjörsskolorna, både de högre och de lägre. Efter avlagd examen kallar sig både den, som avlagt examen vid en teknisk högskola, liksom den, vilken undergått prov vid en lägre teknisk anstalt, för ingenjör. Så långt är det gott och väl. Men det finns även personer, som enligt en artikel i en huvudstadstidning här- omdagen lägga sig till med ingenjörs- titeln utan någon som helst teknisk exa- men. Det räcker blott, att vederböran- de visat sig vara litet händig eller kan- ske sysslar med försäljning eller repa- ration av t. ex. fotogenkök, vips så är han ingenjör i en handvändning. I vårt land är det endast titlarna ”ci- vilingenjör” och ”bergsingenjör”, som TENNE REDAKTIONSKOMMITTEÉ: föreståndaren för Tekniska Museet in- tendent Torsten Althin; verkst. ledamoten i Folkbildningsför- bundet fil. lie. Iwan Bolin; rektorn för Stockholms Tekniska Insti- tut civ.-ing. E. Walter Holmstedt; luftfartsinsp. civ.-ing. Tord "Ängström; ingenjör Sven Sköldberg, Tekniska Mu- seet; S bergsingenjör Folke Lindgren. ANNONSPRISER: Berimnmi en kelss palt bss. se ss SN ROLE DOT SVPart/(rött UtryYyCki a dscss.cesoess 55 öre 1/1-sida i text, svart tryck ..... 250:— 1/1-sida i text, svart/rött tryck ... 300:— Omslagets sista sida, svart tryck 300:— Omslagets sista sida, svart-rött EEYCK dies i doser de see STINA I RABATTER: Belopp inom år och procent: 100/5, 250/7.5, 500/10, -750/15, 1000/20, 3000/25, 5000/30. Spaltbredd 59 mm. Sidans format 3 sp. X 250 mm. När det gäller annonser för byggsatser, modellma- terial, byggnadsbeskrivningar etc. ser re- daktionen helst att den beredes tillfälle till förhandsgranskning av varorna. äro lagligen skyddade, däremot icke ti- teln ”ingenjör”. Före kriget fanns det ännu två länder i Europa, som icke ge- nom lagar skyddat denna titel, nämligen England och Schweiz. ; Låt oss ta en titt på hur förhållande- na i detta fall voro före kriget i några andra europeiska länder. I stora drag kan följande noteras: I Belgien fanns det tvenne slags in- genjörer, nämligen sådana med akade- miskt diplom, och sådana, som avlagt examen vid annan av staten godkänd teknisk skola. I Bulgarien hade man en högre och en lägre ingenjörsexamen. Missbruk av titeln kunde medföra böter på upp till 20.000 levas. Å I Frankrike kunde titeln på ansökan erhållas av personer, som genomgått av staten auktoriserade skolor. I Grekland fick titeln endast använ- das av personer, som innehade diplom från grekisk teknisk högskola eller lik- nande anstalt i utlandet. I Italien fick ingenjörstiteln endast bäras av person, som erhållit diplom från högre teknisk läroanstalt. Miss- bruk av titeln bestraffades. I Portugal och Spanien fick titeln en- dast bäras av person med diplom från av staten godkänd teknisk skola. I Tyskland fanns två slags högre in- genjörsexamina, nämligen ”Doktor In- genieur” och ”Diplomingenieur” (båda akademiska). Lägre tekniska skolor hade rätt att utfärda s. k. ingenjörscer- tifikat. | I Ungern kunde titeln endast bäras av sådan person, som innehade ingen- jörsdiplom från teknisk högskola, gruv- eller skogsskola, samt från utländska högskolor med motsvarande fordringar. Missbruk av titeln kunde medföra dryga böter. I jämförelse med många andra län- der tyckes vårt land vara efter sin tid i fråga om skydd av titlarna för våra teknici. Det är icke nog med att titlarna ”ceivilingenjör” och ”bergsingenjör” lag- ligen äro skyddade. De ungdomar, som genomgått lägre tekniska skolor och som bära ingenjörstiteln, pocka med all rätt på att få sin många gånger hårt förvärvade titel lagligen skyddad. Ty näst efter ”direktör” torde väl inte nå- gon titel vara så missbrukad i vårt land som ”ingenjör”. En bok för motorbitna Nils Gustafsson: Bilmotorer och mo- torbränslen, A.-B. Bokförlaget Erd- heim & C:o, Stockholm. 8”. 652 sidor med 681 bilder. Vår tekniska litteratur om förbrän- ningsmotorer är tyvärr ganska mager, mest beroende därpå, att vårt lilla språkområde gör utgivandet av ett tekniskt arbete av större tyngd till ett vågat finansiellt experiment. Så myc- ket mera tacksam bör man vara mot det förlag, som djärvt lancerar ovan- nämnda tegelstensvolym av teknologie doktor Nils Gustafsson. Men man kan förstå, att frestelsen varit svår, ty ar- betet är helt enkelt briljant. Man har därför också kostat på det en ovanligt gedigen utstyrsel, som väl svarar mot dess inre värde. Efter en historisk avdelning, som sve- per över motorer av alla slag, och en exposé av termodynamiska grundbe- grepp och de allmänna lagarna för förbränning går förf. in på en ut- redning om de motorbränslen, som kommit eller kunna komma till använd- ning. Denna avdelning är absolut ena- stående inom vår tekniska litteratur och klarlägger en mängd saker, som yt- terst få motorteknici torde vara fullt inne i. Sedan följer en avdelning om de teo- retiska grundvalarna för motorkon- struktion som inledning till bokens and- ra huvudavdelning: Förgasaremotorer. Det har naturligtvis ej varit möjligt att inom arbetets ram få fram en fullstän- dig handbok för motorkonstruktion — därtill skulle behövas flera tusen sidor — men författaren har i alla fall lyckats på några hundra sidor kon- centrera så mycket av både allmänna synpunkter och detaljanvisnigar om utformningen av motorns vitala delar, att boken blivit en synnerligen värde- (Forts. å sid. 11.) Svenska Cellulosaföreningen, Stockholm bildad år 1891, har till ändamål att be- främja och tillvarataga cellulosaindustri- ens intressen såväl inom landet som gentemot utlandet samt verka för denna industris sunda och tidsenliga utveck- ling. Samarbete med liknande förenin- gar i andra länder ingår också i förenin- gens verksamhet. Det bör vidare kunna nämnas, att år 1936 inrättades Cellulosaindustriens Cen- trallaboratorium, vilket har till ändamål att på grundval av ett samarbete mel- lan till Svenska Cellulosaföreningen an- slutna fabriker i tekniska frågor av ge- mensamt intresse på gemensam bekost- nad bedriva tekniskt-vetenskaplig forsk- ning rörande aktuella spörsmål inom cel- lulosaindustrien. Svenska Cellulosaföreningen har ge- mensam kontorsorganisation med Sven- ska Trämasseföreningen, bildad år 1890, omfattande fabrikanter av mekanisk trä- massa i Sverige och med ändamål att tillvarataga och befrämja den meka- niska trämasseindustriens intressen. Samarbete med likartade föreningar i andra länder ingår sålunda 1 förenin- : gens verksamhet.