Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rationaliserad tobak, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"an kan undra, om tobaken har nå-
got existensberättigande i spalter, som
syssla med tekniska och industriella
frågor. För en bred publik framstår
tobaken £. n. främst som ett hårt ran-
sonerat och beskattat njutningsmedel. I
vår budget för 1942—43 beräknas to-
baksskatten sålunda leverera till stats-
kassan ej mindre än 200 milj. kronor.
Bakgrunden härtill är som känt dels
vårt ansträngda finansläge och dels vårt statsmonopol på till-
verkning av tobaksvaror
Att härav draga några slutsatser angående statsmonopoli-
serade varors möjlighet att genom urkoppling av lagen om
tillgång och efterfrågan som regulator för prissättningen
tjänstgöra som instrument för indirekt beskattning överlåta
vi åt våra läsare. I detta Sammanhang intresserar oss toba-
ken närmast därför, att den är ett typiskt rationaliserings-
objekt.
På senare hälften av 1600-talet anlades hos oss s. k. tobaks-
Spinnerier. Under det följande seklet fick denna näringsgren
en sådan utveckling i samband med en av statsmakterna
uppmuntrad inhemsk tobaksodling, att tobaksindustrien på
1760-talet var den näst textilfabrikationen största svenska in-
dustrigrenen.
För att få det rätta perspektivet på den genom driftskon-
centration, mekanisering med hjälp av automatiska maskiner
och transportanordningar samt flytande tillverkning genom-
förda rationaliseringen skola vi draga en.jämförelse mellan
Sveriges tobaksindustri åren 1839 och 1939.
Driftskoncentrationen kan åskådliggöras genom några myc-
ket talande siffror. 1839 hade vi 81 fabriker med tillsammans
765 arbetare, vilket ger ett genomsnitt av mellan 9 och 10 ar-
betare per fabrik. 1939 var antalet fabriker endast 9, medan
arbetarantalet utgjorde 2 320. Medelsiffran blir 258 arbetare
per fabrik, motsvarande en 27-dubbling i jämförelse med för-
hållandena 100 år tidigare.
Vad övriga rationaliseringsåtgärder betytt för produktio-
nens ekonomi kan ävenledes utläsas ur tillgängliga siffror.
Enligt Kommerskollegii berättelse om fabriker och manu-
fakturer för 1839 uppgick den under året tillverkade tobaks-
kvantiteten till 3490 574 skålpund eller omkring 1483 ton.
Produktionen per år och arbetare var sålunda ungefär 1 940 kg.
Fnrist 1939 års industristatistik utgjorde tillverkningen av
tobaksvaror 8 383 ton, vilket motsvarade cirka 3 615 kg per
år och arbetare. En knapp 214-dubbling av siffran 100 år tidi-
gare förefaller emellertid att vara ett ganska magert resul-
tat av ett sekels rationalisering. Förklaringen ligger i den
ökade förädling, som utvecklingen fört med sig på detta lik-
som på många andra områden. Produktionen hade därför
en helt annan sammansättning 1939, än fallet var 1839, som
framgår av nedanstående uppgifter.
1839 redovisades tillverkningskvantiteten på följande sätt:
Cardus-Tobak 801 050 skålpund
Bref- och lös Tobak samt Cigarrer ...... 20 263 5
Rull- och Präss-Tobak samt Pickanell .... 703 410 Ri
IT TE le Re RA (AL rr LAN ÖAR 1965 851 99
Tillsammans 3 490 574 skålpund
1939 års produktion var sammansatt som följer:
CISAEEEES IA öd ADD NA SE FA AN RSA 152 897 kg
CISAETCISAETElleR.; 114 da de agg LAS äg AROR 568 171 ,,
Cigarretter med munstycke ..........s......0 TIL8ATES
> utan FYRTIO KÖN RA NS BS NR RAR 2092
6 TEKNIK för ALLA
1097 1438 ,,
ROKTODAKE ve börs dör salsa fe oa sb SNS ASS SAR I
RUS STOD LS NE ror SEE SA ot RENSAS SR SS 87106 ,,
[SI 007 EI er SE TS ER SN Re SN ÄRAN SS OM 4264 501 ,,
Tillsammans 8 383 457 kg
En närmare granskning av dessa siffror ger vid handen föl-
jande åtminstone för tobaksförbrukare intressanta fakta.
Snusets andel av 1839 års produktion var 56 0, och 100 år
"senare var proportionen ej mycket förändrad, utan utgjorde
91 0. I detta avseende intar Sverige en särställning bland län-
der med tobaksindustri. Snusandet var på 1600- och 1700-
talen mycket utbrett bland alla samhällskretsar och synes
ännu ha ett starkt grepp om vårt folk.
Då tobaksbruket under förra hälften av 1600-talet infördes
i vårt land, skedde detta i stor utsträckning genom sjöfolk
och krigare, som utomlands lärt sig röka pipa. Piprökningen
spelade ännu 1839 en viktig roll för tobakskonsumtionen, vil-
ket avspeglar sig i röktobakens andel av totalproduktionen.
"Kardustobaken motsvarade nämligen 23 Z av hela kvanti-
teten, medan siffran 1939 blott var 13 96.
Cigarrtillverkningen daterar sig i Sverige först från början
av 1800-talet. Det inom branschen ledande Ljunglöfska före-
taget började just 1839 fabricera cigarrer. Av hela pro-
duktionen utgjorde cigarrkvantiteten detta år blott omkring
VY Jo mot cirka 8YV, Po år 1939, om cigarrcigarretter inräk-
nas däri. ;
Tuggtobaken spelade förr en betydligt större roll än nu.
1839 motsvarade rulltobak och pickanell m. m. cirka 20 I
mot något mer än 1 & år 1939. ;
en mest revolutionerande skillnaden i tobaksproduktionens
sammansättning representeras av cigarretterna. De saknas
i 1839 års statistik, då dylik tillverkning upptogs i vårt land
först mot slutet av 1800-talet. Kvantitativt räknat utgjorde
däremot cigarretterna 1939 drygt 26 9.
Efter denna granskning är det tydligt, att 1839 års tobaks-
industri producerade enklare och mindre arbetskrävande rök-
verk än fallet var 100 år senare. Hade cigarrer och framför
allt cigarretter ingått i produktionen 1839, hade med säker-
het produktionen per arbetare med den tidens primitiva till-
verkningsmetoder varit betydligt lägre än de förut anförda
1940 kg årligen. Då hade också resultatet av 100 års ratio-
nalisering kunnat avläsas i mera slående siffror än som nu
är fallet. i
I själva verket äro de automatiska maskiner, som i våra
dagar svara för tillverkningen av varorna i Tobaksmonopolets
fabriker att anse som mycket framstående exempel på tek-
niska prestationer. Någon närmare redogörelse för deras ar-
betssätt kan här ej komma ifråga, utan vi få begränsa oss
till uppgiften, att cigarrettmaskinernas produktionskapacitet
är 2 milj. per dag, och att cigarrcigarretter tillverkas till
ett antal av 5000 per maskin och dag, medan cigarrmaski-
nernas dagskapacitet stannar vid något omkring 3 000. Dessa
maskiner, som var för sig äro en fabrik i miniatyr, kräva
för sin övervakning blott ett fåtal arbetare.
Då härtill kommer, att förpackningen av cigarretterna till
99 70 sker i maskin, inses utan vidare, att tobaken är ett ty-
piskt exempel på mycket långt driven rationalisering. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
