Alvar hade mycket att göra, affärerna tog dem helt i anspråk och så gick det med dem som med så många andra sportsmän, som ägna sig åt affärer och industri: sporten får komma i andra hand. ; Men sporten är ett villkor för firman Bröderna Kjellströms bestånd och ut- veckling, och alltjämt ägnas stort in- tresse och aktivitet åt propagandan för orientering och friluftsliv. Björn Kjell- ström kan glädja sig åt en. storartad framgång på det området. I de flesta skolor undervisas numera i konsten att läsa karta och använda kompass. Och vid vandringar i skog och mark om- sätter man det inlärda i praktiken. Med SILVA skolkompass i handen. zZ f Modellbåtsbygge en hobby för höst och vinterkvällar Modellsegelsporten är en hobby för både unga och gamla. I nummer 29, 30, 36 o. 37 av TfA har publicerats en artikelserie om hur man bygger och trimmar en seg- lande modellbåt. I samband därmed är TfA i tillfälle erbjuda fullständiga mo- dellbåtsritningar av Jac. M. Iversen, en av landets främsta båtkonstruktörer. 0,30 mtr.s klass längd 135 cm. Kr. 5: — (79,60 mtr.s klass längd 90 cm. Nä Kr. 4: 50 KÄRNA Teknik för Alla, Box 3137, Sthlm 3" Härmed rekvireras: 1 st. modellbåtsritning 0,60 mtr:s klass å 4:50 1 st. modellbätsritning 0:80 mtr:s klass äg J.-— Beloppet insatt å postgirokonto 157 992, bifogas i frimärken, uttages mot postför- skott varvid tillkommer postförskottsav- gift 25 öre, Överstryk det ej önskade. KOSTEN: — öovsov rskr död SIN SSA SIN SINAI Ied Bod sg SANN Pra 24 dt FRRGRSENSt GMADEESN LAN St: SDR SIR MR SÄL 22 TEKNIK för ALLA J[ verkstaden på Luntmakaregatan — inte den gamla 'källarlokalen utan nya, ljusa lokaler, vittna rader 2v skol- kompasser och bättre utrustade oriente- ringskompasser om att friluftspropagan- dan och arbetet för orienteringssporten haft betydande framgång. Omkring ett hundratal = anställda arbeta där med kompasstillverkning. Och där träffar man de båda fabrikörerna Tillander och Adolfsson, de experimenterande instru- mentmakarna från källarlokalen. Experimentkompasserna ha här lagts på hyllan — kanske som början till en utställning över fabrikationens utveck- ling. Men experimentlustan har inga- lunda lagts upp. Ritbord och kalkylblock vittna om att det ännu arbetas på att konstruera allt bättre modeller och att finna nya användningsområden för SILVA-kompassen. Flygkompasser, lant- mätarkompasser och båtkompasser är några av de typer man tillverkar på fab- riken. Särskilt intressant är flygkompassen, en kursriktningsvisare av amerikansk modell, som man f. n. är sysselsatt med att förbättra. Konstruktionen är enkel o. förbluffande. En ovanligt kraftig kom- passnål är upphängd i vätskefyllt rum. Oljans expansion vid värme har man tagit hänsyn till genom att bygga in en expansionskammare ovanför vätskerum- met. Kompassnålens svängningar däm- pas snabbare i vätskan tack vare de sinn- rikt konstruerade dämpningsvingarna. Vinkelrätt ovanför nålen sitter en vin- kelaxel, försedd i vardera ändan med en magnetiserad nål — den negativa. polen på den lilla nålen är vänd mot den positiva på kompassnålen — så att axeln följer varje liten vwvrid- ning hos kompassnålen. Axeln överför rörelsen till kugghjul av miniatyrformat — tappar 0,2 mm — och rörelsen utlöser sig på en bladtunn vi- sare på kursvisarens tavla. Kursriktnin- gen ställes in med en flyttbar dubbelpil och mitt i denna skall visaren stå, då rätt kursriktning hålles. Aerokompassen tillverkas bl. a. för svenska flygvapnets räkning och är ett exempel på det pre- cisionsarbete, som utföres vid SILVA- fabriken. Här får allting vägas på guld- våg i ordets egentliga mening, ty arbets- detaljerna äro så små, att man måste ar- beta med hjälp av mikroskop! Man räk- nar i tusendels millimeter och tusendels gram, när man väger och mäter arbets- styckena. Här uppe möter man ett par av Gun- nar Tillanders första medhjälpare från ”källartiden”, verkmästarna Henry Sandberg och Stig Palm. Sandberg är inte bara instrumentmakare utan också orienterare liksom cheferna och därtill en av de bästa i stock4olmsdistrik- tet. Både Palm och Sandberg började som lärlingar här på firman. De ha äg- nat yrket sitt största intresse, de ha pluggat på fritid och skaffat sig teo- retisk underbyggnad, och de ha aldrig 7 tvekat inför arbetets svårigheter. Under de första experimentåren visste de inte om någon begränsad arbetstid. Så länge Adolfsson och Tillander höllo till på verkstaden med sina experiment, stanna- de de båda ynglingarna också. De vil- le lära sig yrket, och det fick de. — När man ser tillbaka på den tiden, säger Gunnar Tillander, undrar man ibland var man fick sin energi och sitt TJERNEID su: 96 Svensk superheierodyn med 6 rör, därav 2 dubbelrör. Extra stor stationsskala med 345 mm. visareu:slag och auto- matiskt våglängdsindikering. ”Finger tip” ratt för snabb stationsinställning. infordra broschyr och närmare upplys- ningar om Tjernelds kvalitetsmottagare. terförsäljare antagas. FTJERNELDS RADIOFABRIK Hudiksvallsgatan 4, Stockholm. tålamod ifrån. Vi höll till på verkstaden dag och natt, söndag och vardag. Ibland var det två dygn i sträck. — Vi hade en sovalkov, säger Georg Adolfsson, men den kan vi inte visa. Där: vilade man ibland. Det gällde att finna rätta materialet till vätskedosan. Man måste nämligen ta hänsyn till vätskans volymförändringar — vid sammandragning under kyla och vid utvidgning under värme borde mate- rialet sammandragas och utvidgas i såmma grad som vätskan. Den första kompasstypen bestod helt enkelt av en metalldosa med cellonlock, som var böj- ligt nog att ge efter, när vätskan utvid- gades, och som drog sig samman igen, när vätskan återtog sin ursprungliga volym. I teorin var detta alldeles riktigt. Men i praktiken kunde kompassen kom- ma att utsättas för kyla under längre tid och följaktligen vätskan sammandra- gas så att ett tomrum uppstod. Följakt- ligen skulle det atmosfäriska trycket komma att deformera cellonlocket, och om det bibehöll den sammantryckta for- men en längre tid, skulle ingen kraft i världen kunna göra det plant igen. Tillander prövade med vätskedosor av olika modeller och material av olika tjocklek, i konstant hög temperatur och i konstant låg. Han lyckades till sist. SILVA-kompassens vätskedosa” är fortfarande av cellon, men dess botten har en korrugerad aluminiumhinna, som utjämnar volymförändringarna. Lös- ningen är enkel som allt genialiskt, och naturligtvis är den patenterad. — Det var nog tålamod, som gav oss framgång, säger Gunnar Tillander. Tå- lamod är vad som bäst behövs, när man vet var man har målet och söker efter rätta vägen dit. Men det fordras annat också för att ha någon framgång med en uppfinning eller ny konstruktion. Hur bra den än är, så ger den ingenting, rent ekonomiskt sett, förrän den blir om- händertagen av någon med blick för dess nyhetsvärde och förmåga att göra af- färer av den. Innan man träffat en så- dan person, är uppfinningen bara en un- derlig idé, en manick som ligger och skräpar i en låda. Och att träffa rätta personen, det är tur. Tålamod och en smula tur måste upp- finnaren ha.