Nr 45. 6 nov. RA EL FFL f99yF711L1T"T"T9TTJ Elelln»mMmnmmmm !mnmen!nu Red. & Exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Redaktör och ansv. utgivare Gunnar Fahlnes. Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 101199. Postgirokonto 15 79 92. Postbox 3137, Stockholm 3. Arg. III. .-Sekr. Yngve Norrvi. 7: 75 kr., kvartal 4: — kr. Teknisk Revy 1942. 3:e årg. Telefon växel 1160 79, 10 11 99. Prenumerationspris helår 15:— kr., halvår Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes! FE RRE FINLANDS JÄRNVÄGAR nör åttio år sedan, den 17 mars Fise2, öppnades Finlands första järnväg, linjen Helsingfors—Tavas- tehus, för. trafik. Det var sålunda under ett relativt sent skede, som det nya kommunikationsmedlet fann vägen till Finland. Ett flertal av de europeiska staternas järnvä- gar ha redan hunnit med att fira hundraårsjubileum. Denna senfär- dighet med anläggandet av järnvä- gar i Finland har sin förklaring i landets rika tillgång på vattenvä- gar — Finland är ju som bekant ”De tusen sjöars land”. En bety- dande trafik har under alla tider upprätthållits på det finska insjö- systemet. Vid projekterandet av de första järnvägarna uppstod där- för även heta debatter emellan de män, som höllo på de gamla vatten- vägarna och den anstormande nya tider, det bevingade hjulets män. Anläggandet av den första järnvä- gen kan dock anses såsom en kom- promiss mellan båda dessa fakto- rer, ty den första järnvägen kom att bli en utmärkt förbindelse emel- lan huvudstaden och det vidsträck- ta tåvastländska vattensystemet. Striden mellan ”den våta och den torra vägen” stod emellertid fortfa- Tore Westerman ger ER anledning av de finska statsbanornas i år infal- lande 80-årsjubileum någ- ra intressanta glimtar ur dessa banors historia och i utveckling. | NN SI $S0 ÅR rande hård, då en man vid namn Johan V. Snellman blandade sig i leken och lyckades påvisa det nya kommunikationsmedlets stora för- delar framför sjötrafiken, som bland annat på grund av isförhål- landena måste ligga nere under stora delar av året. Vad Nils Eriks- son var för de svenska järnvägar- na, det blev J. V. Snellman för Fin- lands järnvägar, ty denne var en för sin tid mycket framsynt per- sonlighet. Vid anläggandet av de första Järnvägsstationen i Helsingfors, en av järnvägarna i Finland var landet ett ryskt hertigdöme, vilket kom att spela en avgörande roll vid va- let av spårvidd, som sålunda kom att bli efter rysk måttstock, nämli- gen 1524 mm och detta mått har bibehållits ända in i våra dagar. Efter Helsingfors—Tavastehus lin- jens öppnande för trafik följde så anläggandet av den 37 mil långa Järnvägen mellan Rihimäki och St. Petersburg, vilken blev klar för tra- fik den 11 sept. 1870. Anläggnings- kostnaderna för denna Finlands första storbana belöpte sig till 27 43 miljoner finnmark. Men på pri- vata initiativ startades också en del enskilda järnvägsföretag. Den för- sta privatbanan, linjen Hangö—ITy- vinkää, 149 km, öppnades för tra- Eliel Saarinens monumentala arkitek- toniska skapelser.