Dammen vid Rybinsk blev färdig samma år som Ryssland indrogs i kriget. Ovan- för dammen har Volga översvämmat ett väldigt område och åstadkommit en verkligt imponerande sjö. skogarna måste bort, och tusentals ar- betare kalrakade nejden. Fullt utbyggd beräknades Rybinsk- stationen lägga beslag på andra platsen bland Europas kraftverk (Djneprs nu- mera förstörda kraftverk var ännu stör- re), tills mammutstationen vid Kujby- sjev distanserat bägge två. Våren 1941 slog Rybinsk-slussen för första gången upp sina väldiga portar för volga-båtar på väg till Moskva, Leningrad eller Vi- ta havet. S Med Volga-regleringen ämnade man slå tre flugor i en smäll: skapa större Lugn och mäktig flyter Volga genom Ryssland. Flodens högra strand kantas av bruna lernipor och vita krit- och kalkstensklippor. På vänstra stranden utbreder sig gröna skogar, åkrar och ängar. 6 TEENIK för ALLA djup för flodfarten, ta vara på de bil- —oliga ”vita kolen” och bevattna torra stäpptrakter. Kort före krigsutbrottet hade man dessutom satt i gång arbetet på Volga- Donkanalen — ett projekt med fyra- hundraåriga anor, Vid Stalingrad är avståndet mellan Volga och Don endast 62 kilometer, och tanken att medelst en kanal förbinda Volga med Don och därigenom med världshaven ligger snubblande nära. Re- dan år 1568 försökte sultan Selim II, kallad Fyllbulten, som befann sig på krigsstigen mot Astrachan och Persien, gräva en kanal mellan Volga och Don, genom vilken han ämnade föra sin flot- ta till Kaspiska havet. Försöket miss- lyckades men gjordes om av Peter den store. Sedan han 1696 erövrat den tur- kiska fästningen Azov, som behärskade Dons utlopp i Azovska sjön, satte han 35 000 soldater till att gräva Volga-Don- kanalen, strax söder om Selims ofull- bordade grav. Arbetet bedrevs med största energi i c:a fem år, men måste avbrytas år 1701 på grund av Stora nordiska krigets utbrott och återupptogs ej sedan. - Två djupa gravar och talrika skelett- fynd vittnar ännu, var sultanen och tsa- ren sökte skapa en vattenväg mellan Volga och haven. Sedan dess har över ett trettiotal projekt sett dagens ljus och förkastats — utom det sista. ; Trots att Stalingrad inte fick sin ka- nal, har staden på senaste tiden mar- scherat fram med sjumilasteg och bli- vit en av de viktigaste nervknutarna i femårsplanernas Ryssland. Här löper banor från Donetsbäckenet, Centralryss- land och Kaukasien samman, hit kom- mer nafta i rymliga tankbåtar från Baku, fisk från Kaspiska havet, malm från Ural och timmer i väldiga flottar från Rysslands skogsregioner. Stalingrads stolthet utgjordes av den jättelika traktor- och stridsvagnsfabri- ken, byggd av amerikanska ingenjörer och med en kapacitet av 50 000 trakto- rer per år. Staden höll sig även med ett gigantiskt stålverk ”Röda oktober”, en stor kanonfabrik ”Röda Barrikaden”, bilfabrik, gummifabrik, en mängd såg- verk, varv, oljeraffinaderier och ång- kvarnar. Stalingrads oljeupplag bildade en hel stad för sig, där hundratals nafta- cisterner står i täta led som jättelika ostar. Före revolutionen hette Stalin- grad Tsaritsyn och hade 130 000 invå- nare. När Ryssland drogs in i kriget var siffran — över en halv miljon. Sta- den kantar Volgas högra strand på en sträcka av c:a två mil. Nedanför Stalingrad gör Volga en tvär knyck åt öster, genomflyter ödsliga stäpper, där snedögda kirgiser och kal- mucker vallar sina hjordar, och mynnar med en mängd flodarmar i Kaspiska ha- vet. ; Sam. Mark.