Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapsmysteriet, av Lavinia R. Davis - 14. Kent finner en vän - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tFELLESENS
BATTERIER
=
SS
tid, hade blivit löstagna, och den kvällen
var Kelly och jag nästan säker på att
det var någon, som arbetade bara ett
par våningar ovan för oss. Tonetti, hiss-
pojken, måste ha varnat dem, för de kom
undan, utan att vi fick syn på dem. Men
de hade inte mycken tid på sig och glöm-
de en skruvnyckel med långt handtag.
Det stod ett B på handtaget. Många tar
förstås med sig verktyg till en arbets-
plats från en annan, så jag kunde natur-
ligtvis inte vara alldeles övertygad, men
jag var tämligen säker på min sak.
— "Tog Ni skruvnyckeln hem med Er
den kvällen? frågade Kent.
— Ja, men hur i all världen vet du
det?
— Därför att Sigge såg Er, sade
Kent och berättade för Briggs, hur Sig-
ge hade sett svetsningen från Mrs. Wai-
nes pensionat. Han hade inte hunnit
mer än till halva historien, när tanken
på att han inte visste, var Sigge var,
slog igenom hans värkande huvud. —
Men Sigge? Var i all världen är Sigge?
Briggs skakade på huvudet och såg
mera bekymrad ut än någonsin. — Jag
tyckte jag hörde honom ropa, när de
körde ned oss i hissen, men jag är inte
säker på det. Jones stod alldeles fram-
för mig och jag kunde inte heller se nån-
ting med den där över huvudet. Han
nickade mot en hopskrynklad säck som
låg på golvet på ett par stegs avstånd.
Kent sade ingenting. Vad kunde ha
hänt Sigge? Vad hade han trasslat sig
in i, när han kom fram till den mörka
byggnaden? Hade han blivit skadad?
— Hör på, Mr. Briggs, Kent vred sig
och arbetade på att resa sig upp, medan
han talade. Vi måste se till, att vi kan
komma härifrån och hjälpa Sigge.
— Ja, men hur?
A..
Köp från början spik,
som håller sig rak —
vass spik, som tillver-
kas av prima material.
TAWI-SPIKEN
från
B. HALMSTADS SPIK. & TRÅDVERK
TAGE WIBERG AB
Telefon 135811
MK SG og
20 TEKNIK för ALLA
GÖTEBORG
Telefon 136811
Kent hoppade jämfota på sina bundna
fötter fram till dörren, varje hopp gjor-
de ont i hans huvud. När han kom dit,
kunde han se långo röda skråmor på :
skenbenet, där repen hade skurit in i
huden. Han försökte med dörrhandta-
get. Repen skar sig in i hans handled,
men dörren förblev stängd. i
På ett eller annat sätt lyckades det ho-
nom att komma fram till väggen under
fönstret. — Låt oss slå ’sönder glaset,
sade han. Men när han lyfte sina sam-
manbundna händer nådde han inte upp
till fönsterkarmen en gång.
— Vad ska vi ta oss till? sade han
och vände sig om mot Briggs, alldeles
utom sig. Vi måste göra nånting.
Briggs skakade på huvudet. — Om vi
bara hade nånting, som vi kunde skära
sönder repen med. Men som det är ...
Han sträckte modlöst fram sina bundna
handleder. :
Plötsligt fick Kent en idé. — Hör på,
sade han, Er sågbladsbit!
— BSågbladsbit? Vad för en såg?
— En bit av ett sågblad, ett halvt
stycke av ett blad, som ser ut, som om
det precis skulle passa ihop med en an-
nan bit, som Swensson hade. Hans bit
har jag ännu kvar i fickan.
Nu var det Briggs tur att skratta.
— Den saknades dagen efter du hade
kommit på kontoret, sade han. Och jag
var bergsäker på att du hade tagit den
för att ge den tillbaks åt ägaren. Jag
hittade den på en nitningsplattform,
men jag kunde ju inte veta, vem det var
som hade förlorat den. Repen skar sig
allt djupare in i Kents hud, när han
satte sig ned vid sidan av Briggs, men
ett ögonblick senare famlade Briggs med
sina sammanbundna händer i Kents fic-
ka. Ett slag såg det ut, som om repet
skulle hindra honom att komma ned till
botten på fickan, men han drög och
sträckte sina händer, tills huden gick i
stycken. — Nu har jag -den, sade han
och drog ut sågbladsbiten mellan tum-
men och pekfingret.
— Jag skall börja vid din handled,
sade han till Kent, sträck fram händer-
na!
Briggs sköt. sågbladsbiten fram och
tillbaka över repet, som band ihop Kents
handleder. Det var mycket besvärligt,
därför att han måste göra det med sina
egna, hårt sammanbundna händer. —
Han kan inte göra det tänkte Kent, men
Briggs fortsatte oförtrutet. Under lop-
pet av kort tid hade en liten hög repsmu-
lor bildats på golvet och ett par minuter
efter kunde Kent spränga det halvt av-
sågade repet. Hans händer var fria.
Kent tog nu sågbladsbiten från Briggs
och började bearbeta repet om dennes
handleder. Nu gick det mycket lättare
och kort därpå kunde de lösa upp de
knutar, som höll fast repen om deras
anklar. Kent sprang fram till dörren,
men inte ens med sina fria händer kun-
de han vrida om handtaget bråkdelen av
en centimeter. Låset rörde sig icke. —
Det enda är fönstret, sade han, vi måste
slå sönder det. : ; 3
— Med vad då?
— Med våra händer, förmodar jag.
Kent gick fram till fönstret. — Vi måste
klara upp, hur det står till med Sigge.
Briggs kom fram till honom och lade
en hand på hans axel. — Gör det inte,
sade han, du kan skära dig fruktans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
