- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 48. 27 nov. 1942 /
15

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallskärmshopp från 12 000 m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FALLSKÄRMSHOPP

Er uppsats i decemberhäftet 1941 av
Kosmos behandlar bland andra frågor
några speciellt med höjdflygningen för-
knippade faror för flygplansbesättningen.
Där redogjordes för, vilket inflytande de
förändrade atmosfäriska förhållandena
utöva på människor och maskin. Därvid
visades, vilka åtgärder flygtekniken
måste tillgripa för att trots lufttryckets
sänkning bibehålla motorns effektivitet
även på de högsta höjder och möjliggö-
ra för människorna att uppehålla livet
i stratosfären. Mången läsare har kans-
ke därvid med oro frågat sig: Vad sker
om under en luftstrid eller under andra
förhållanden dessa teknikens åtgärder
upphöra att verka? Vad händer den be-
sättning, som av en eller annan anled-”
ning på dessa högsta höjder måste läm-
na flygplanet i ett fallskärmshopp?
Följande rader skola blott kort antyda
hur en flygplansbesättning skall för-
hålla sig vid fallskärmshopp från t. ex.
12 000 meters höjd. I allmänhet har man
att räkna med att på 12 000 meters höjd
lufttemperaturen ligger mellan —50 och
60? Celsius, medan lufttrycket och där-
med naturligtvis också trycket hos det
oumbärliga syret sjunker till mindre än
en femtedel av det normala. Den frågan
måste alltså besvaras: Är människo-
kroppen istånd att, i händelse av ett

— —
EE

fån 12 000 2m.

fallskärmshopp över huvud taget uthär-
da denna tryck- och temperatursänkning
och i såfall huru länge?

Vid besvarandet av frågan om möjlig-
heten att uthärda det låga lufttrycket
kan man först och främst fastställa, att
den rent mekaniska effekten av tryck-
minskningen — såsom man t. ex. kan
vänta sig då läcka uppstår i höjdhytten
— kan bäras utan skada. Svårare att be-
svara är frågan om den kemiska effek-
ten av tryckminskningen eller den plöts-
ligt uppträdande bristen på det för livets
uppehållande nödvändiga syret. Som be-
kant kan människan, på grund av syre-
bristen, icke leva högre upp än 6—38 000
meter över havet utan andningsapparat.
Lyckligtvis finns det dock en viss, om än
kort tidsreserv innan höjdsjukan och
krisen inträda. Denna tidsreserv från
det första inandandet av den tunna luf-
ten till det kritiska tillståndets inträ-
dande uppgår i allmänhet på 12 000 me-
ters höjd till ungefär 30 sekunder, på
10 000 meters höjd till 45 sekunder, på
9 000 till en och en halv minut och på
8000 till 4 minuter. Såsom praktiska
försök ha visat kan denna tid förlängas
med i genomsnitt 30 sekunder genom att
man håller andan. Inom denna tid av
från 1 till 4 minuter allt efter den höjd
han befinner sig på, måste sålunda fall-
skärmshopparen ha lämnat det farliga
området över 6—38 000 meter.

Man måste således fastställa vilken
tid fallskärmshopparen behöver för att
falla från 12 000 meters till 6—38 000 me-
ters höjd. Detta. har i sammanhang med
andra frågor kunnat ske jämförelsevis
lätt genom försök. En fallskärmshoppa-
re, som lämnar flygplanet på 12 000 me-
ters höjd befinner sig om han genast
efter uthoppet bringar fallskärmen att
utveckla sig, efter 1 1/4 minut på 11 000,
efter 2 1/2 på 10 000, efter 4 minuter på
9 000 och efter 5 1/2 minut på 8 000 me-
ters höjd. Detta innebär emellertid, att
han med dessa relativt stora falltider,
väsentligt överskrider de för de olika
höjderna till buds stående tidsreserver-
na. Fallskärmshopparen skulle under
sådana förhållanden utan tvivel bli
svårt höjdsjuk redan på 11000 meters
höjd. Denna höjdsjuka skulle säkerligen
också i många fall medföra döden.

n annan möjlighet vid fallskärmshopp
är den att hopparen inte genast låter
fallskärmen utveckla sig utan låter detta
ske först när han fallit ur det farliga
höjdområdet, d. v. s. när han befinner
sig under den kritiska tröskeln på 6—
8 000 meter. Hopparen behöver för ett
fritt fall från 12000 till 11000 bloti
ungefär 15 sekunder, till 10000 25 se-
kunder, till 9000 35 sekunder, till 8 000

45 sekunder och till 6 000 1324 minut.
Denna falltid är betydligt kortare än
tidsreserven och fallskärmshopparen sko-
nas sålunda från höjdsjukan.

Till frågan om tryckminskningen och
syrebristen kommer nu också frågan om
temperatursänkningen och faran för
förfrysningar vid en köldtemperatur av
50—60? Celsius. Det är givetvis en stor
skillnad, om fallskärmshopparen ur ut-
satt för denna låga temperatur blott
1 1/2 minut eller i 15 minuter, vartill
kommer att syrebristen underlättar upp-
komsten av kylskador.

Av alla dessa försök och beräkningar
framgår det alltså att fallskärmshopp
från dessa högsta höjder är absolut ofar-
ligt, om hopparen låter fallskärmen ut-
veckla sig först under den kritiska trös-
keln på 6—38 000 meters höjd. Däremot
skulle utvecklandet av skärmen omedel-
bart efter utsprånget med säkerhet med-
föra höjdsjuka och förfrysningar, i mån-
ga fall t. o. m. döden.

Ännu en sak kan i korthet omnämnas
i detta sammanhang. Vid ett uthopp på
12 000 meters höjd faller människokrop-
pen på kort tid flera tusen meter och
utsättes därvid för en hastig trycksteg-
ring från 1/5 atmosfär på 12 000 till
över en halv atmosfär på 5 000 meters
höjd. Om man skall kunna uthärda den-
na hastiga lufttrycksförändring utan
skador så måste en god tryckutjämning
mellan håligheterna i pannan, tinningar-
na, öronen och näshålan äga rum. 10
normala fall sker också denna tryckut-
jämning men ej vid katarrer. I sådana
fall kunna smärtor uppstå och eventuellt
kunna också trumhinnorna sprängas. Av
intresse i detta sammanhang är förlop-
pet vid en flygolycka: en flygplansföra-
re hade på grund av höjdsjuka förlorat
medvetandet. Maskinen störtade, varvid
föraren slungades ut genom hyttaket.
Han vaknade på ungefär 1500 meters
höjd av starka smärtor i öronen och
hann sålunda i tid utlösa den räddande
fallskärmen.

VAD H ÄNDER
när besättningen
lämnar ett flygplan

i stratosfären

?

AN t— vest

TEKNIK för ALLA 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 24 23:02:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-48/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free