Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av EVE CURIE
FÖRETAR
D et finns i Madame Curies liv en
sådan mängd stora drag, att
man vore frestad att berätta hen-
nes historia som en legend.
Hon är kvinna, hon tillhör en
förtryckt nation, hon är fattig, hon
är vacker. En oemotståndlig kal-
lelse manar henne att lämna sitt
land, Polen, för att bedriva studier
i Paris, där hon under många år
lever ett liv i ensamhet och veder-
mödor.
Hon möter en man, vilken liksom
hon själv, äger snille. Hon blir
hans maka. Den lycka, som Präg-
lar deras äktenskap, är enastående
i sitt släg.
Genom oerhörda, länge fruktlösa
ansträngningar upptäcka de omsi-
der ett ämne, som tycks besitta
trollkraft — radium.
Ur deras upptäckt framspringer
icke endast en ny vetenskap, en ny
filosofi: den skänker även männi-
skorna ett vapen vid bekämpandet
av en ohygglig sjukdom.
I samma stund de båda makarnas
vetenskapliga seger sprids på ryk-
tets vingar över världen, drabbas
Marie av olyckan. Hon berövas sin
underbare följeslagare och kamrat
genom dennes bråddöd.
Behärskande sin hjärtesorg och
sitt kroppsliga lidande fullföljer
hon ensam sin uppgift och bringar
den vetenskap, hon med sin make
skapat, till en glänsande fullbor-
dan.
Hela hennes återstående liv blir
ett enda, aldrig avbrutet givande. Åt
krigets sårade skänker hon sin hän-
givna vård och sin hälsa. Senare
skänker hon sin vägledning, sin ve-
tenskap åt sina disciplar, framti-
dens vetenskapsmän, vilka från
världens alla väderstreck samlas
omkring henne.
18 TEENIK för ALLA
Efter väl förrättat värv dör hon,
utmattad av ansträngningar.
Rikedom har hon avvisat. He-
dersbevisningar har hon mottagit
med likgiltighet.
Det skulle ha varit en brottslig
handling av mig att söka utsira his-
torien om detta sällsynta och hjäl-
temodiga livsöde med uppdiktade
prydnader. Jag har icke berättat
en enda anekdot, om vars äkthet jag
icke varit övertygad. Jag har icke
fa N
PEN" NOYCA
FÖLJETONGEN
BERATTEESEN
OM R ABICMS
UPPTACKARE
BOR JARIFAR
SE 2
r
ändrat ordalydelsen av ett enda vik-
tigt utlåtande. Inte ens färgen på
en klänning har jag funnit på. Allt
har ägt rum, så som jag återgivit
det. Varje anfört ord har uttalats.
Min intagande och fint bildade
polska släkt och främst inom den
min mors äldsta, mycket avhållna
syster och vän, Madame Dluska, är
jag stor tack skyldig för värdefulla
brev och muntliga berättelser om
min mors ungdom.
För att frammana och skildra se-
nare år av hennes liv har jag haft
hjälp av de personliga papper och
korta biografiska anteckningar,
som Marie Curie själv efterlämnat,
av oräkneliga officiella urkunder,
av brev och muntliga skildringar,
lämnade av franska och polska vän- .
ner, vilka jag inte nog kan tacka,
samt slutligen av min syster Iréne
Joliots och min svåger Frédéric Jo-
liots, samt mina egna erinringar
och minnen.
Jag skulle önska, att de, som läsa
denna bok, aldrig inför själva skild-
ringens flyktiga växlingar förlorade
ur sikte det, som hos Madame. Cu-
rie är mera sällsamt, till och med,
än hennes verk och det romantiska
i hennes livsöde: hennes karaktärs
oföränderlighet, hennes intellekts
omedgörliga, haälsstarriga ihärdig-
het, offret hon bragte av sitt eget
väsen, vilket endast förstod att
skänka, men som saknade förmå-
gan att mottaga. Själen, med ett
ord, vars sällsporda renhet varken
den mest lysande framgång eller
oblida öden någonsin förmått för-
dunkla.
Emedan hon ägde en sådan själ,
har Marie Curie utan minsta sak-
nad visat ifrån sig alla de förmåner,
vilka erkända snillen kunna utvin-
na av sitt världsrykte.
Behärskad av en medfödd rätt-
rådighet och skygghet, plågades
hon av att spela den roll världen
krävde av henne på grund av hen-
nes ryktbarhet. Ända till sin död
förblev hon oförmögen att visa tom-
ma yttringar av förtrolighet och
älskvärdhet, en falsk, antagen ton
av myndighet och oäkta anspråks-
löshet.
Hon förstod ej att vara ryktbar.
Mir mor var trettiosju år vid
min födelse. Då jag blivit stor
nog att riktigt känna och förstå
henne, var hon en åldrande och
ryktbar kvinna.
Och likväl är det ”den ryktbara
vetenskapskvinnan”, som är mig
den minst förtroliga, antagligen på
grund av att medvetandet om den-
na ryktbarhet inte sysselsatte Marie
Curies sinne.
Däremot förefaller det mig, som
om jag städse levat med den fattiga
studentskan, Marya Sklodowska,
som långt innan jag blev född dval-
des i en värld av framtidsdrömmar.
Det är denna unga flicka Marie
ännu 1 dödsögonblicket liknade. En
lång, hård och lysande bana hade
varken förmått öka eller minska
hennes värde. Den hade lika litet
lyckats förvandla henne till ett hel-
gon, som den förmått förringa hen-
nes själs adel. Hon var på denna
sin sista levnadsdag lika öm och
mjuk, lika halsstarrig, blyg och in-
tresserat nyfiken på allt, som vid
upptakten till hennes då ännu Helt
obemärkta bana.
Har Ni några tekniska problem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
