- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 5. 30 jan. 1942 /
7

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begreppet verkningsgrad, av B. Traneus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med verkningsgrad menar man som
bekant förhållandet mellan den ef-
fekt, som erhålles av en maskin eller en
arbetsprocedur, och den så att säga na-
turkraft, som förbrukas för åstadkom-
mande av denna effekt. Verkningsgra-
den uttryckes vanligen i en procent-
siffra.

Skillnaden mellan verkningsgraden och
talet 100 blir då tydligen ett mått på
den förlust, som förekommer inom ma-
skinen eller arbetsproceduren ifråga.

Tekniken har, så långt tillbaka den
har existerat, strävat efter en ständig
förbättring av verkningsgraden. Detta
innebär, att hushållning med produktionsfaktorerna natur-
tillgångar och arbete varit en ledstjärna för det tekniska
framstegsarbetet.

Tack vare denna inriktning har det varit möjligt för indu-
strien att producera allt billigare och därigenom göra sina
alster tillgängliga för ständigt växande befolkningslager.
Den allmänna höjning av levnadsstandarden i vårt land, vil-
ken blivit en följd härav, känna vi alla till. Att denna
standard nu är i sjunkande kan som bekant ej läggas tekni-
ken till last, utan beror på övermäktiga tidsförhållanden.

Forskningen strävar efter god
verkningsgrad.

Den förbättrade verkningsgraden hos industrien har gjort
det möjligt för denna näringsgren att driva sitt förädlings-
arbete. allt längre och därigenom bereda sysselsättning åt
ständigt växande skaror av vårt folk. Som bekant hämtade
före krigsutbrottet uppemot 40 proc. av landets befolkning sin
utkomst från industri och hantverk,

Teknikens målmedvetna arbete för att undvika slöseri tar
sig så många olika uttryck ,att man skulle kunna skriva voly-
mer därom. Genom all teknisk forskning och undervisning
går som en röd tråd att åstadkomma en så god verkningsgrad
som möjligt: Samma strävan går igen i allt industriellt ar-
bete, det må presteras i direktionsrum eller laboratorier, på
konstruktionsbyråer eller affärskontor, i verkstäder eller på
andra arbtsplatser.

I många fall är det möjligt att direkt mäta verkningsgra-
den, i åter ändra har man svårt att siffermässigt fastställa
densamma eller — vilket är samma sak — att erhålla ett
mått på uppkomna förluster.

Då det gäller produktionsfaktorn naturtillgångar, är det
oftast möjligt att röra sig med exakta siffror av mycket lätt-
fattlig innebörd. Om man t. ex. påminner därom, att de
första vattenturbinerna hade en verkningsgrad av 60 proc,
medan man nu är uppe i 90 proc, så förstår var och en, att
denna höjning innebär möjlighet att nu ta ut 50 proc. flera
hästkrafter ur ett vattenfall än förr.

Minskning av förlustprocenten i
arbetet är nödvändig.

Ett annat exempel. Medelst kolvångmaskiner kunde man ti-
digare endast tillgodogöra sig 16—17 proc. av den energi,
som bränslet representerade. Hos ångturbiner kan numera

en verkningsgrad av 25 proc. uppnås. Det är ju tydligt, att
det även här är fråga om en ökning med hälften av det ut-
byte, som bränslet kan avgiva i form av mekanisk effekt.
Eller uttryckt på ett annat sätt: för att producera ett visst
antal hästkrafter med en ångturbin behöver man 1/83 min-

dre bränsle än om samma effekt skulle levereras av en
kolvångmaskin.

Av om möjligt ännu: större betydelse än att hushålla med
naturtillgångarna är det att minska förlustprocenten i ar-
betet. Man må betänka, att särskilt inom en på hög förädling
så inställd industri som Sveriges arbetslönerna utgöra den
övervägande delen av produktionskostnaderna.

Sålunda må anföras en beräkning av professor T. Streyf-
fert för de exporterande skogsindustrierna, enligt vilken ar-
betslönernas andel i den totala försäljningssumman utgjorde
över 50 proc. Inom ståltillverkningen och den mekaniska
verkstadsindustrien, där förädlingen drives ännu längre, kan
råvarans andel av slutproduktens värde uppgå till endast ett
par procent, medan resten representeras av arbetslöner.

Automatiska maskiner förebygga
slöseri med tid.

Härav inses, att arbetstidens effektiva utnyttjande bety-
der oerhört mycket för industrien. Rationaliseringen har
som bekant till syfte en så hög verkningsgrad som möjligt för
människan i produktionen. Det är ej möjligt att i detta
sammanhang ge annat än några exempel på de metoder, som
användas för eliminering av förluster i arbetstiden. Tidigare
undersökningar peka därhän, att i genomsnitt dessa förlus-
ter utgjort 33 proc. av den totala arbetstiden, vilket sålunda
motsvarar en verkningsgrad av 67 proc.

För dennas förbättring spela transportanordningar en vik-
tig roll, då det är både oekonomiskt och omänskligt att an-
vända arbetarna som lastdjur. Genom väntan på arbete
och material förslösas också mycken tid, som till stor del kan
återvinnas genom rationell förhandsplanering av arbetet.
Dettas mekanisering genom automatiska maskiner m. fl. an-
ordningar är ett annat medel att förebygga slöseri med tid.
Även själva arbetsmetoderna kunna medföra onödiga tids-
förluster, som kunna elimineras genom tidsstudier, vilke dess-
utom medföra den fördelen, att arbetet blir mindre tröttande.
Förbättrade arbetsförhållanden ifråga om belysning, ventila-
tion, hygieniska anordningar o. s. v. bidraga också till
ökning av verkningsgraden.

Genom dylika och många andra åtgärder blir det möjligt
att reducera en del av ’industriens arbetstidsförlust. Ifall 10
proc. av denna kan återvinnas för industriens många hundra-
tusental arbetare, betyder detta en vinst av ett eller annat
hundratal millioner kronor. Mycket är redan gjort i denna
riktning, men åtskilligt återstår ännu att göra.

Även inom jordbruk, handel och kommunikationsväsen strä-
var man efter en bättre verkningsgrad, och påtagliga resul-
tat ha redan uppnåtts.

Aven samhällsförvaltningen bör
rationaliseras.

Man frågar sig under sådana omständigheter, om ej ratio-
naliseringen skulle kunna utsträckas till vårt svenska sam-
hälles förvaltning, vilken som bekant kostar dyra pengar.
Det lider intet tvivel, att vårt statsmaskineri arbetar med en
ganska dålig verkningsgrad. En av anledningarna härtill är,
att statens organ sakna den sporre, som det ekonomiska tvån-
get utövar på det enskilda näringslivet. En annan orsak är,
att inom statsförvaltningen större hänsyn tas till formali-
teter än till realiteter, vilket kostar mycken onödig tid.

Låt oss emellertid hoppas, att vår offentliga förvaltning
under intryck av tidens nöd får något av teknikens och in-
dustriens respekt för begreppet verkningsgrad.

B. Traneus.

TEKNIK för ALLA 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 23 19:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-5/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free