I ERE Revolversvarvning. Nils Lindkvist, Ämådl. Mycke smörj och lite mat och sexton timmars arbetsdag ansågs förr i ti- den vara lämpliga doseringar för en lär- ling för att han i tidens fullbordan skul- le kunna bli en god gesäll och sedermera en fullblodig mästare — med lärlingar och gesäller och smörj — och lite mat och hela visan om igen. Nåja, man får ju säga vad man vill, men det fanns duk- tiga yrkesmän på den tiden också, fast man får väl snarare säga att det mera var trots lärometoderna än tack vare dem. Numera ter sig yrkespedagogiken något annorlunda, och det är väl endast i vissa stunder av dåligt morgonhumör, som en modern yrkeslärare önskar ”spannrems- pedagogikens” tidevarv tillbaka. Yrkeslärare ja! Det finns många så- dana i dessa dagar. Flera än man kan- ske tror. För det första ha vi alla de fina statliga, kommunala yrkesskolorna, som börja växa upp litet varstans, och där moderna mästare -— yrkeslärarna — un- dervisa med ytterst moderna metoder. Men vi ha också andra yrkesskolor, en PÅ SKOLBÄNKEN HOS hel rad förresten, som kanske göra sin insats litet mera i skymundan men inte desto mindre äro både sig själv, landet och en stor del av dess ungdom till stort gagn. Jag tänker på industriernas egna yrkesskolor. Och för att få ett begrepn om vad en sådan yrkesskola verkligen är, har vår medarbetare giort ett besök på Scania Vabis” yrkesskola i Södertälje, för när- varande Sveriges största och modernaste enskilda i sitt slag. VeEstadsineenjör Per Spjelkavik är skolans föreståndare och organisatör. Han tar gärna emot journalister på sin skola, men innan han släpper dem lösa bland maskiner och pojkar och filbänkar, verktvosskåp, gastuber, härdugnar och ritbräden, vill han gärna berätta litet om skolans syfte och organisation. Kvalitetsproduktion inom ett industri- företag räknar som en av sina väsent- ligaste förutsättningar tillgång till en kunnig och yrkesskicklig arbetarstam, och att frambringa en sådan är ett ar- bete på lång sikt. Flera svenska industri- er ha funnit det motiverat att redan från början ta hand om de ungdomar, a N Ett besök på Sveriges modernaste enskilda yrkesskola. T Jj SCANIA-VABIS som anställas. och i egen regi ge dem en praktisk yrkesskolning. Men det är dock bara ett fåtal industrier, som gått till grunden med detta problem och tagit steget fullt ut, d. v. s. skapat en yrkes- skola, som under tillräckligt lång tid ger ungdomarna både teoretisk och praktisk skolning. Man får därför hoppas, att den fullständiga yrkesskolan, även om den ställer sig kostsammare för företaget, skall finna större utbredning än vad nu är fallet. A.-B. Scania Vabis har stött på sam- ma problem att tillgodose behovet av verkligt yrkeskunnigt folk. För något år sedan beslöts därför att en fullständig mekanisk yrkesskola- skulle inrättas vid bolaget, och den första januari 1941 bör- jade den sin verksamhet. [fö rngstiden är fyra år, och varje år antagas cirka 25 elever, så att sko- lan i utvecklat stadium skall omfatta 100 elever. För att bli intagen vid skolan fordras, att vederbörande har avgångs- betyg från minst 7-klassig folkskola samt är lägst 14 och högst 17 år gammal. Antagandet föregås av en inträdes- prövning, där avseende i främsta rum- met fästes vid betygen i matematik, rit- ning och slöid, kroppskonstitution och allmänt uppträdande: Vidare anordnas vissa psykotekniska prov. De första tre månaderna utgör en provtid, och om ve- derbörande efter denna tid befinnes lämplig, utväxlas kontrakt mellan hans målsman och företaget. — Jaså, kontrakt. Och vad innebär detta? — Att bolaget förbinder sig att syste- matiskt undervisa lärlingen så att han erhåller allsidig utbildning för det yrke utbildningen omfattar. — Nå, men anställning efter skolans slut? — Behöver man fråga om en sådan sak? Ett företag kastar väl inte ut stora pengar för utbildning av folk utan att sedan försöka ta vara på de värden som yrkesutbildade karlar representera. — Nä, det var så klart. Här ha vi hela problemet. Ett affärsföretag måste resonera egoistiskt och affärsmässigt. Men det är sunda affärsprinciper, som gagna bägge parter. Men är lärlingen efter lärotidens slut på något sätt bun- den vid företaget? — Visst inte. Ja, moraliskt kanske, men inte av några avtal. Vill han ta an- ställning vid företaget, så är han välkom- men — om det finns arbete och beställ- ningar. Annars går han vart han behagar. Yrkesskolan har gjort sitt; tillfört indu- strien en skolad, yrkeskunnig individ. — Ett resonemang, som närmar sig något man skulle vilja kalla national- ekonomisk idealism. Faktiskt börjar inte ens gamla åsikter att knaka i grund- valarna. — Kalla det gärna någon sorts idea- lism. Ett bättre uttryck är nog annars moderna industrisynpunkter. — Kanske det. Dagens industrimän bygga bestämt sin idealism på jorden. Texten fortsätter på sid. 18. Se bildre- portaget på nästa uppslag. TEKNIK för ALLA 15