Radio- och pejlingsrummet på Brom- mastahonen. De bägge piloterna: kan ta det lugnt, när den automatiska piloten 'är- till- kopplad. Instrumenttavlan till ohjälp- piloten synes mitt på bilden ovan den stora instrumentbrädan. Det översta in” strumentet är en ”konstgjord horisont”. sakssnurra, som man drar upp med ett snöre och som sedan själv håller balan- sen, hur man än vrider underlaget som den snurrar på. ringar kallas kardansk upphängning, och enklast kan man säga, att den rote- rande trissan är upphängd som en olje- lampa ombord på en båt. Gyrots upphängning i Et gyro är utomordentligt känsligt för riktningsändringar, men inte så att det håller emot om man vill vrida axeln, inte heller så att det ger efter, utan det avviker vinkelrätt mot riktningen av den kraft, som söker vrida dess axel. Det är dessa egenskaper, som utnyttjas i gyro- instrumenten. Gyrots axel ligger vågrät och vinkelrät mot flygriktningen; själva turbinen snurrar alltså i ett vertikalt plan, parallellt med flygriktningen. Om flygplanet svänger åt vänster och tvin- gar gyrot att följa med, kommer detta att luta åt ena sidan, och denna rörelse överföres till en visare. Detta utslag bi- behålles så länge svängen fortsätter, ty den störande kraften verkar ju hela ti- den. En pendel och en gyrokursvisare ger alltså tillsammans en fullständig bild av flygplanets sidlutning och kursänd- ring. På motsvarande sätt utnyttjas ett gyro även för att ange flygplanets lut- ning framåt eller bakåt, kompletterande detta instrument. Och mera behövs inte. Utrustad med dessa instrument kan fly- garen ge sig in i varje moln. Att kunna flyga efter instrument är numera en nödvändighet för varje trafikflygare, och vårt svenska flygbolag Aerotransports piloter har namn om sig att vara sär- skilt skickliga i blindflygning, som in- strumentflygningen även kallas. Bolaget har också en särskild flygtjänstavdel- ning med flygkaptenerna Lindow och Joneberg som lärare vid de inom bolaget årligen ordnade repetitionskurserna i na- vigation och instrumentflygning. Föraren på ett trafikflygplan på läng- re sträckor behöver inte heller numera trötta ut sig med att ständigt sitta vid styrspakarna och stirra på instrumen- tens olika visare. Han kan bara koppla till den automatiska piloten och flygpla- net sköter sig självt. Dessa sinnrika in- strument stöder sig också på gyroskops- verkan, vars relativt svaga utslag me- delst hjälpmotorer, bli tillräckligt kraf- tiga att påverka de olika rodren. Men i praktiken har navigeringen i dimma med enbart dessa hjälpmedel vi- "sat sig vara för krä- vande för piloten under längre flygtid och dessutom ej till- räcklig. Flygaren kan sålunda vid dim- flygning uteslutande med = tillhjälp av dessa instrument ej bestämma avdrifter och positioner och ej heller leta rätt på någon flyghamn. Därför har sist men icke minst de radio- tekniska hjälpmed- len kommit väl till pass och utnyttjas på olika sätt. Det är därför <trafikflyg- planen också har en fullständig radiout- (Forts. på sid. 28) RR SYN ft är me: IA PN kk NA ka AA bt FA cd et Fb Rh Fri ke hh 3 IA et et Hk Kd 0 hh hh et IN MA AA IN KJ