ibland, beroende på att man inte beak- tat, att det inte endast är ljusfärgen, som är avgörande, utan också det sätt, på vilket belysningen av proverna sker. Detta är särskilt viktigt när man har med blanka ytor att göra. Vidstående principskiss visar en an- ordning för belysning av emaljprover hos Forbes Varnish Co, Cleveland, Ohio. Installationen består av 24 st. 92 cm långa lysämneslampor och 12 st. med 46 cm längd. De äro monterade i en 230 cm lång bänk i 12 parallella rader med en sammanlagd bredd av 33 cm. Bakom lamporna sitter en aluminiumreflektor, som ökar verkningsgraden något men i första hand valts därför att dess re- flexion icke är selektiv. Proverna placeras horisontellt på ett par lister under lamporna. Då ytorna i de flesta fall äro ganska blanka, fick provningsboxen provas ut så, att den riktade reflexionen nedbringades till ett minimum. Samtidigt måste de gynnsam- maste kontrastförhållandena bestämmas. Allt detta ledde till att boxen fick det Med filmkameran på axeln en förr allmänt använda stativkame- ran hade i tagningsögonblicket en vikt av ungefär 30 kg. Därtill kom vik- ten av motor och ackumulator. Kamera- mannen kunde härigenom ej röra sig fritt. Visserligen fanns det i mark- naden amatörkameror utan stativ, men de hade också en amatörkameras alla fel och brister. Beträffande en profes- sionell filmkamera ställas mycket större fordringar, särskilt på sökare och inställ- ningsanordningar. 1934—35 började filmtekniken beträda nya vägar. Först och främst konstruera- des en snabbväxelkassett. Vid byggan- det av själva lådan utgick man ifrån att kameran även utan stativ måste ha ett stilla läge i tagningsögonblicket. På grundval härav tillverkades en kamera för placering på axeln, där den ligger tämligen stilla även vid häftig andning. Härifrån var steget till en filmkamera av samma typ inte långt att ta. Axelkameran är i motsats till hand- kameran försedd med dubbla frammatare och spärrhakar, så att en rubbning av bilden uppåt eller åt sidan inte kan ske Axelkamera med tre objektiv (slutare- och handvevssida) typ ”Askamia”. utseende, som skis- sen visar. Observatören står ganska nära skärmen och kan röra huvudet utan att få något ljus i ögonen direkt från lamporna eller spegling i prover- na. Genom att den senare elimineras, vilket är nödvän- digt för att den in- te skall överflygla Svart (intet direktHljus inom detta område) LJYUSKÄLLA bo GRÄT 35 RF. PROVEN UT- PLACERADE HORISONTELLT. färgverkan, = blir ljustätheten rätt låg hos blanka prover. Belysningsstyrkan är reglerbar i tre steg, vilka utprovats till ca 1900 lux vardera. När hela belysningen är på, har man alltså en belysningsstyrka på ungefär 5 700 lux. Denna användes för kontroll av svart emalj och andra myc- ket mörka ytor, medan mellansteget an- vändes för meddelljusa färger och det lägsta för vita och mycket ljusa färger. Belysningsstyrkorna äro av särskilt intresse, emedan felet med färgprov- ningsanordningar ofta består i för låg belysningsstyrka, så att ljuset verkar månsken. Kostnaderna spela ju i regel liten roll för specialbelysning av detta slag. För att få lämplig kontrast, vilket också är viktigt, hade man målat väggen bakom proverna i grå färg med 35 90 reflexionsfaktor. Den övre skärmen är målad i samma färg men blir ju ej be- lyst direkt av lamporna och får därför mycket lägre ljustäthet. Genom att luta sig nära intill skärmen kan observatö- ren därför vid behov få denna som en övre bakgrund. Kontrasterna bli på det- ta sätt ca 7:1 för ljusa och 5:1 för mörka prover. ens vid dubbeltagning. Inställningen av bildfältet kan ske genom sökaren eller direkt på filmen utan att man behöver ta bort blicken från sökarkularet. Det är ett oeftergivligt villkor, att filmen är fri från repor. Detta uppnås i axelkameran genom att alla slitytor i filmbanan äro högglanspolerade, och att filmen i kassetten alltid framföres utanför perforeringen. Filmtryckplattan är justerbar. Remsan löper härigenom utan något som helst skadligt tryck, Detta i förening med snabbväxelkassetten och revolverfattningen för objektiven, som möjliggör ett hastigt utbyte av de tre inbyggda objektiven med 28, 50 och 75 mm brännvidd, gör axelkameran till ett instrument, som är fullkomligt lika effek- tivt som handkameran. För att fylla alla krav måste kamera- mannen förr ha två apparater; en stativ- och en handkamera. Numera behövs bara en, som kan användas med eller utan. stativ. För fotografering i motljus har man anskaffat ett kompendium, som tillika tjänstgör som <filter. Revolverhuvudet med de tre objektiven är avtagbart, så att objektiv med större brännvidd kun- na sättas in. Så är axelkameran t. ex. utrustad med fjärrobjektiv på 30, 40 och t. o. m. 64 cm brännvidd. Kamera och objektiv ställas på en gemensam grund- platta, som i mitten stödjes av stativet, så att kamera och fjärrobjektiv stå mitt emot varandra, Också transfokatorn, ett objektiv som med ett drag kan ändras från 28 till 75 mm, är inpassad i axel- kameran. Axelkameran har använts för kort- och långfilmer, på expeditioner när och fjär- ran. Särskilt på fronterna har den visat sig vara ett lätthanterligt och effektivt instrument. Sökare och drivmotorsida. Bildreporter vid östfronten.