Så SEN FALU-ATTIKA Da STORA KOPPARBERGS BERGSLAGS AKTIEBOLAG SS 4 diskuterar man som ofta förr radio- programmens kvalitet. Det är som be- kant inte lätt att vara alla till lags, och särskilt har nog Radiotjänst kommit underfund med det under de senaste åren. Denna institution har haft det tvivelaktiga nöjet att då och då få valsa i pressen, men på senaste tiden har man börjat intressera sig för en i tekniskt avseende nog så känslig punkt i utsänd- ningarna: LJUDKVALITETEN. De flesta radiolyssnare har säkert kunnat konstatera, att man inte alltid får den kvalitet som man skulle kunna fordra av en institution som Radiotjänst. Var felet ligger är däremot kanske li- tet svårare att uttala sig om. Ett radioprogram passerar många händer innan det når lyssnarens öron, och att utifrån kunna utpeka den skyl- dige är nog söm sagt inte det lättaste. Det kan kanske därför intressera läse- kretsen med en liten kort och knapp- händig beskrivning över ett radiopro- grams öden och äventyr mellan studion och radiolyssnaren. I studion uppfångas ljudet, musik el- ler :vad nu programmet för stunden bjuder på, av en mikrofon, som. omvand- lar det till elektriska svängningar. Des- sa förstärkas och ledas sedan till ett kontrollrum, där tekniker och program- tjänstemän reglera ljudstyrkan och ”mixa” in olika ljudeffekter genom att vrida på ett antal rattar, som svara mot var sin mikrofon eller grammofonskiva. Därifrån fortsätter det nu ”färdiga” programmet via en förstärkare till ett kontrollrum, där ljudstyrkan ytterligare regleras innan programmet matas ut på de telefonlinjer, som sammanbinder de olika sändarestationerna landet runt med centralen i Stockholm. I varje sändare få de mot ljudet i ut- sändningen svarande elektriska ström- marna modulera sändaren på vanligt sätt, varefter vårt radioprogram via sändarens invecklade antennsystem änt- ligen ger sig ut i etern. Denna torde utöva en mycket ringa skadlig inverkan på radioprogrammet, om man undantar en eller annan atmos- färisk störning, som i regel tar sig in via mottagarens antenn, vilken utgör nästa etapp på radiovågens vandring från mikrofonen till högtalaren. sty annars Så kommer vi till vars och ens pri- vata mottagare, som väl ofta är ljud- kvalitetsfördärvaren nr ett. Men den saken spar vi till en annan gång. Under denna långa vandring har ra- 'dioprogrammet' passerat många instan- ser och det torde som nämnts vara svårt för en utomstående att bedöma var felet ligger, vilket även kraftigt framhölls i Radiotjänsts eget organ Röster i Radio: ”Om recensenten i sådant: fall skriver, att den tekniska kvaliteten icke var till- fredsställande är det intet att säga om den saken. Men om han vid sin ägandes mer eller mindre goda radio anser sig kunna avgöra, att det just beror på fel mikrofonplacering eller dålig separering, eller någon annan teknisk detalj, då bluffar han.” Argumentet är inte alls illa som så- dant, men det egentliga felet (på ljud- kvaliteten alltså) tycks ändå vara svårt att finna även för folk med så utvecklad ”studioteknisk kunskap”, som den skri- benten i RiR förmodligen representerar, hade väl ljudkvaliteten förbättrats för länge sedan.:. Om man nu ville vara riktigt elak så här i början av året skulle man kun- na tillägga, att beträffande en del pro- grampunkter, störs man inte alls, även om ljudkvaliteten skulle vara tämligen dålig. TEKN REDAKTIONSKOMMITTÉ föreståndaren för Tekniska Museet in- tendent Torsten Althin; verkst. ledamoten i Folkbildningsför- bundet fil. lic. Iwan Bolhmn; Si rektorn för Stockholms Tekniska Insti- tut civ.-ing. EB. Walter Holmstedt; luftfartsinsp: civ.-ing. Tord Ångström; ingenjör Sven Sköldberg, Tekniska Mu- seet; é S bergsingenjör Folke Lindgren. ANNONSPRISER: I TEXT; | Svart tryck Svart/rött tryck 1/1-sida Kr. 300:—. Kr. 325:— 1/2-sida » 170:— -,, 195:— 1/1 dubbelspalt ,, 225:—. ,, 250:— 1/1 enkelspalt ,, 110:—. » 135:— Per mm 50 öre 60 öre . Omslagets sista sida: Endast 1/1-sida Kr. 325:—. Kr. 350:— .RABATTER : Belopp inom år och procent: 100/5, -250/7,5, 500/10, 750/15, 1000/20, 3000/25, 5000/30. Spaltbredd 59 min. Sidans format 3 s&p. X 250 mm. När det gäller annonser för byggsatser, modellma- terial, byggnadsbeskrivningar etc. ser re- daktionen helst att den beredes tillfälle till förhandsgranskning av varorna. INDUSTRIG Svenska Pappers- och Cellulosarngenjörsjöreningen, Stockholm bildades år 1908 och utgör en kamrat- förening för inom yrket högt kvalifice- rade ingenjörer och likställda. Redan vid dess första sammanträde samma år stod på dess program bl. a. en' diskussion "angående fackskolor för pappers- och cellulosäindustrien och år 1910 upptogs till behandling frågor i samband med den tekniskt vetenskapliga forskningen. Dessa frågor återgå ofta i föreningens verksamhet. Då till en början medel saknades för genomförandet av större program, har föreningen under en följd av år bildat tillfälliga kommittéer för tekniska undersökningar av olika slag. År 1923 verkställdes emellertid en omläggning av föreningens verksamhet, varigenom det aktiva medlemsantalet betydligt utökades, medan man samtidigt arbetade på att erhålla medel från indu- striföretagen själva för att befordra ett. mera metodiskt arbete för främjan- det av tekniskt vetenskaplig forskning. Detta resulterade år 1925 i bildandet av - Ekmansfonden, som uppbyggdes genom medel framförallt i form av medlemsav- gifter från företag, vilka inträdde i för- eningen som passiva medlemmar. De arbetsuppgifter, som successivt : framkommo inom forskningskommittén blevo till slut så omfattande att en sek- reterare med driftsteknisk erfarenhet år 1940 anställdes för handläggandet och fullföljandet av forskningsproblem, sam- tidigt som åt honom uppdrogs det tek- niska redaktörskapet i Svensk Pappers-. tidning, som bl. a. regelbundet publice- rar av tekn. sekr. sammanställda referat av avhandlingar ur hela världens pap- pers- och cellulosatekniska fackpress, Parallellt med denna verksamhet ut- gör föreningens målsättning att beford- ra öppen samverkan mellan teknici ge- nom föredrag, diskussion och studie- besök. Problem rörande standardisering av viss provningsteknik ha även behand- lats under en följd av år av detta ut- skott, och slutresultatet är nu klart för publicering i form av en synnerligen om- fattande rapport av stort tekniskt ve- tenskapligt intresse. SPCI har på sitt program upptagit forskning inom pappers- och cellulosa- industrien utan konfidentiell handlägg- ning, varigenom alla grupper inom den- na industri kunna samlas till gemensam- ma öppna förhandlingar i kamratlig anda och däri ligger en uppgift, som är av stor betydelse för främjandet av lan- dets vetenskapliga forskning. Medlems- antalet är f. n. 447 aktiva och 13 passi- va personliga medlemmar, samt 67 fir- mor, representerande papper, cellulosa och slipmassa. Fordringarna för inträde i föreningen garantera en hög teknisk och vetenskaplig ständard hos dess medlemmar.