Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tekniska Museet Stockholm: Samuel Morses telegrafiplatta, av M—sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OS, UN
SAMUEL MORSES
TELEGRAFIPLATTA
Tekniska Museets elektrotekniska
samlingar finnes en egendomlig ap-
parat, som efter undersökning visat sig
vara en knepig anordning från telegra-
fiens barndom, avsedd för halvautoma-
tisk sändning av morse-telegraftecken.
Den består endast av en träplatta med
en infälld, perforerad mässingsplåt, vari
ett antal raka och parallella rännor äro
skurna lagom djupt för att låta en trub-
big blyerts eller liknande ledigt föras
längs deras botten. Innan vi närmare
beskriva denna historiskt intressanta
anordning, som har nära samband med
Samuel Morses första telegrafiska för-
sök på 1830-talet, skola vi ägna oss nå-
got åt hur hans epokgörande telegra-
fiska snabbskrift kom till.
Morse var egentligen en framstående
konstnär, men han hade i sin ungdom
studerat fysik och gjorde därför gärna
elektriska experiment. Efter fem års
försök i hemlighet överraskade han någ-
ra vänner en dag år 1837 med en högst
originell elektromaknetisk =<telegraf,
byggd på ett gammalt målarstaffli: Till
skillnad från andra dåtida apparater re-
gistrerade den de mottagna telegraf-
tecknen på en pappersremsa, så att man
kunde vänta med att tyda telegram-
texten, tills sändningen var avslutad. In-
rättningen var en telegrafisk nyhet och
blev patenterad.
, Varje gång strömmen slöts drog elek-
tromagneten ett trubbigt stift tvärs över
den sakta glidande pappersremsan. Ge-
nom upprepade strömslutningar bildades
en fördjupad sick-sacklinje mellan rem-
sans kanter. Antalet spetsar i följd an-
gav motsvarande siffra, och Morse te-
legraferade på så sätt med olika tal,
vilkas betydelse erhölls ur en av honom
författad ordlista.
Morses apparat ansågs dock oprak-
tisk för trafik. Morse gav dock inte upp
ES I RE
KR |
8 TEKNIK för ALLA
försöken, och år 1840 hade han färdig
en ny skrivmaskin, som det då hette,
avsedd att utföra förenklad skrift. Stif-
-tet ritade nu en fördjupad linje längs
mitten av remsan, som med jämn hastig-
het drogs av ett urverk. Spårens längd
motsvarande <Sströmmens varaktighet.
Morses metod innebar att telegrafera
var och en av skriftspråkets bokstäver,
siffror och skiljetecken med särskilda
kombinationer av långa och korta tec-
ken. En av figurerna återger morseal-
fabetet i Tyskland under 1840-talets
början. Numera ser det internationella
alfabetet anorlunda ut.
De: fordras mycket träning för att
kunna sända morsetelegrafi perfekt
och ännu mera för att direkt översätta
tecknen till vanligt skriftspråk. Redah
under sina första telegrafiförsök använ-
de Morse själv en sändarplatta, liknan-
de den på Tekniska Museet, först se-
nare konstruerade han den allbekanta te-
=
=sl<lele=
ER
gå
AA
SIN Ja
= am
om
- | 0
=
Sholelalaln] TN
Ovan: Sändare-
skiva för ”morse-
analfabeter” på
1840-talet. T. v.:
Principen för en
morse-telegraflin-
je, framställd i lä-
robok i telegrafi
är 1854.
legrafnyckeln. Den i träplattan infäll-
da mässingsplåten har i varje ränna
stansade hål, så att de utsparade styc-
kena bilda ett visst morsetecken, vars
motsvarighet i skriftspråket anges på
en elfenbenslist vid sidan. Plåten står
i ledande förbindelse med batteriets ena
pol. Ett slags griffel med lednings-
tråd till spetsen är ansluten till tele-
graflinjens andra bransch, och då den
föres längs bottnen av en viss ränna,
återger skrivapparatens ankare motsva-
rande morsetecken. Efter någon övning
finner man lätt rännorna för telegram-
textens bokstäver och kan sända
tecknen korrekt, även om uppehållen
mellan dem bli reglementsvidrigt långa.
Förmodligen ha sändarplattor använts
Morses telegrafplatta i användning. —
Tekniska Museets samlingar.
under de första årens telegraftrafik i de
länder, där man förut hade optiska tele-
grafer med personal av obildbara solda-
ter, som väl inte gärna fann sig i ny-
modigheter. Så sent som 1853 fick Sve-
rige elektrisk telegraf, och då hade man
redan upphört att använda sändarplatta
utomlands. >
Museets exemplar har införts från
Tyskland på 1840-talet. Tecknen äro
ordnade i två grupper, bokstäver till hö-
ger, siffror till vänster. Fordringarna
på trafikhastighet voro: tydligen inte
stora, annars hade man samlat tecknen
för skriftspråkets vanligaste bokstäver
för att underlätta deras uppsökande. De
med bläck otydligt skrivna bokstäverna
på listan avslöja vid närmare gransk-
ning att den okände pionjär för elek-
trisk telegrafi i Sverige, som försökt
" Sig på att ange tecknens betydelse, tycks
själv ha varit tämligen okunnig i mor-
setelegrafi. Han har nämligen börjat
med a längst upp, som egentligen är t,
och fortsatt med svenska alfabetet ko-
lumnen utför till och med å-ä-ö, obekym-
rad om tecknens verkliga innebörd, som
i vissa fall gäller tyska bokstäver.
I Tekniska Museets eltekniska avdel-
ning, som snart öppnas för besökande,
skola också en del av de historiska före-
målen visas i drift. En bortåt 100-årig
morse-apparat med reliefskrift på rem-
sa kommer att registrera vår förmåga
att behärska morse-skriften, vare sig vi
högst suveränt hantera telegrafnyckeln
eller — såsom morseanalfabeter hellre
koppla in en replik av Morses hjälpap-
parat för osäkra telegrafister. I väntan
på att ararngemanget på museet blir
färdigt kan man roa sig med att själv
göra en sändarskiva för telegrafiövnin-
gar på lediga stunder.
M—sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
