OS, UN SAMUEL MORSES TELEGRAFIPLATTA Tekniska Museets elektrotekniska samlingar finnes en egendomlig ap- parat, som efter undersökning visat sig vara en knepig anordning från telegra- fiens barndom, avsedd för halvautoma- tisk sändning av morse-telegraftecken. Den består endast av en träplatta med en infälld, perforerad mässingsplåt, vari ett antal raka och parallella rännor äro skurna lagom djupt för att låta en trub- big blyerts eller liknande ledigt föras längs deras botten. Innan vi närmare beskriva denna historiskt intressanta anordning, som har nära samband med Samuel Morses första telegrafiska för- sök på 1830-talet, skola vi ägna oss nå- got åt hur hans epokgörande telegra- fiska snabbskrift kom till. Morse var egentligen en framstående konstnär, men han hade i sin ungdom studerat fysik och gjorde därför gärna elektriska experiment. Efter fem års försök i hemlighet överraskade han någ- ra vänner en dag år 1837 med en högst originell elektromaknetisk =<telegraf, byggd på ett gammalt målarstaffli: Till skillnad från andra dåtida apparater re- gistrerade den de mottagna telegraf- tecknen på en pappersremsa, så att man kunde vänta med att tyda telegram- texten, tills sändningen var avslutad. In- rättningen var en telegrafisk nyhet och blev patenterad. , Varje gång strömmen slöts drog elek- tromagneten ett trubbigt stift tvärs över den sakta glidande pappersremsan. Ge- nom upprepade strömslutningar bildades en fördjupad sick-sacklinje mellan rem- sans kanter. Antalet spetsar i följd an- gav motsvarande siffra, och Morse te- legraferade på så sätt med olika tal, vilkas betydelse erhölls ur en av honom författad ordlista. Morses apparat ansågs dock oprak- tisk för trafik. Morse gav dock inte upp ES I RE KR | 8 TEKNIK för ALLA försöken, och år 1840 hade han färdig en ny skrivmaskin, som det då hette, avsedd att utföra förenklad skrift. Stif- -tet ritade nu en fördjupad linje längs mitten av remsan, som med jämn hastig- het drogs av ett urverk. Spårens längd motsvarande <Sströmmens varaktighet. Morses metod innebar att telegrafera var och en av skriftspråkets bokstäver, siffror och skiljetecken med särskilda kombinationer av långa och korta tec- ken. En av figurerna återger morseal- fabetet i Tyskland under 1840-talets början. Numera ser det internationella alfabetet anorlunda ut. De: fordras mycket träning för att kunna sända morsetelegrafi perfekt och ännu mera för att direkt översätta tecknen till vanligt skriftspråk. Redah under sina första telegrafiförsök använ- de Morse själv en sändarplatta, liknan- de den på Tekniska Museet, först se- nare konstruerade han den allbekanta te- = =sl<lele= ER gå AA SIN Ja = am om - | 0 = Sholelalaln] TN Ovan: Sändare- skiva för ”morse- analfabeter” på 1840-talet. T. v.: Principen för en morse-telegraflin- je, framställd i lä- robok i telegrafi är 1854. legrafnyckeln. Den i träplattan infäll- da mässingsplåten har i varje ränna stansade hål, så att de utsparade styc- kena bilda ett visst morsetecken, vars motsvarighet i skriftspråket anges på en elfenbenslist vid sidan. Plåten står i ledande förbindelse med batteriets ena pol. Ett slags griffel med lednings- tråd till spetsen är ansluten till tele- graflinjens andra bransch, och då den föres längs bottnen av en viss ränna, återger skrivapparatens ankare motsva- rande morsetecken. Efter någon övning finner man lätt rännorna för telegram- textens bokstäver och kan sända tecknen korrekt, även om uppehållen mellan dem bli reglementsvidrigt långa. Förmodligen ha sändarplattor använts Morses telegrafplatta i användning. — Tekniska Museets samlingar. under de första årens telegraftrafik i de länder, där man förut hade optiska tele- grafer med personal av obildbara solda- ter, som väl inte gärna fann sig i ny- modigheter. Så sent som 1853 fick Sve- rige elektrisk telegraf, och då hade man redan upphört att använda sändarplatta utomlands. > Museets exemplar har införts från Tyskland på 1840-talet. Tecknen äro ordnade i två grupper, bokstäver till hö- ger, siffror till vänster. Fordringarna på trafikhastighet voro: tydligen inte stora, annars hade man samlat tecknen för skriftspråkets vanligaste bokstäver för att underlätta deras uppsökande. De med bläck otydligt skrivna bokstäverna på listan avslöja vid närmare gransk- ning att den okände pionjär för elek- trisk telegrafi i Sverige, som försökt " Sig på att ange tecknens betydelse, tycks själv ha varit tämligen okunnig i mor- setelegrafi. Han har nämligen börjat med a längst upp, som egentligen är t, och fortsatt med svenska alfabetet ko- lumnen utför till och med å-ä-ö, obekym- rad om tecknens verkliga innebörd, som i vissa fall gäller tyska bokstäver. I Tekniska Museets eltekniska avdel- ning, som snart öppnas för besökande, skola också en del av de historiska före- målen visas i drift. En bortåt 100-årig morse-apparat med reliefskrift på rem- sa kommer att registrera vår förmåga att behärska morse-skriften, vare sig vi högst suveränt hantera telegrafnyckeln eller — såsom morseanalfabeter hellre koppla in en replik av Morses hjälpap- parat för osäkra telegrafister. I väntan på att ararngemanget på museet blir färdigt kan man roa sig med att själv göra en sändarskiva för telegrafiövnin- gar på lediga stunder. M—sen