wWJ bh. RR | Hur man tillverkar en REISZMIKROFON av gips. fn RÅ En av TfA:s läsare, herr Sven Sahlin, Jönköping, lämnar här en beskrivning på hur amatö- ren löser mikrofonproblemet. Ro Z ör amatören är fortfarande reiszmikro- fonen, den gamla hederliga sockerbi- ten, en bra mikrofon, men mången drar sig kanske för arbetet med mikrofonbloc- ket, som brukar vara av marmor. Som framgår av nedanstående kan man emel- lertid gjuta blocket av gips i en gjutform som görs av trä, alltså ett mera lättarbe- tat material. Formens botten förses på översidan med fyra träklossar, som ha till uppgift att i sidled fixera formens väggar. Det blivande blockets «dimensioner äro 55 x 80 x 100 mm. Utrymmet för kolpulv- ret bildas av en 2 mm tjock pappskiva 42x62 mm, väl fernissad liksom formens insidor i övrigt. Vid pappskivans kortsi- dor, där kammarna för kolelektroderna Fig. 1 skola vara, placeras ett par träklossar, tillverkade efter kolens form. Längden på de senare är 42 mm och de kunna be- stå av båglampskol eller tagas ur: ett elek- triskt element. De fästas sedermera i den färdiga mikrofonen med ett par genomgå- ende mässingsbultar, som få sitta på sin plats i formen vid gjutningen och då hjälpa till att hålla ihop det hela. Bul- tarna omlindas med papper eller förses med systoflexrör för: att inte fastna i gipsen. 8 st. stenväggspluggar, som skola ingjutas och vara fäste för trägängade skruvar, hållas av sina skruvar på respek- tive platser i formen. I mitten på fig. 2 syns en rund pinne, som går snett ner till det blivande kolpulverskiktet och allt- så åstadkommer ett hål i gipsen, genom vilket kolfyllningen sker. Sedan formen oljats invändigt (dock inte pluggarna), är den färdig för gjutningen. . Ett halvt kilogram gipspulver, blandat med 400 gr vatten, vartill satts 15 gr sprit för att stelnandet skall ske långsammare, röres om och hälles i formen. Man får givetvis se till, att alla hörn och vinklar bli riktigt utfyllda. När blocket stelnat och torkat, fernissas kolkammaren med schellack. Sedan kol- stavarna tvättats i bensin eller annat fett- lösande medel och satts på sina platser, strykes klister på kanten runt om, och Fig. 3 blocket lägges med framsidan nedåt på ett lätt fuktat cellofanblad, som -placerats på ett plant underlag. Cellofanet blir, då det torkar, alldeles slätt och utgör mikro- fonens membran. Två ramar av plywood skruvas fast på mikrofonens framsida, och mellan dem lägges en bit metallduk från en flugsmälla som skydd. Kolpulvret, som finns att köpa hos t. ex. Clas Ohlsson & Co, In- sjön, påfylles genom en pappersstrut i det lilla hålet, men man får inte fylla helt, så att kornen ligga packade. Hålet igensättes sedan med en plugg. Mikrofonen måste vid användningen stå på en liten kudde på sitt stativ eller också hänga i gummiband, då den an- nars kan ta upp vibrationer från under- laget. Den kopplas via en förstärkare på minst ett eller vanligen två rör till gram- mofonintaget på en radio. Mikrofonför- stärkaren är, med hänsyn till nätbrum- met, lättast att få i god funktion, om den är helt batteridriven. Till första röret kopplas mikrofonen genom en transfor- mator på c:a 1:15. Viloströmmen, som alltså även genomflyter transformatorns lågohmiga lindning, lämnas av ett batteri på upp till 12 V. Fig. 2 TEKNIK för ALLA 19