TEKNIK Fil, lic. Iwan Bolin (kemi) Professor O. H. Faxén (mekanik) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) FÖR ALL A:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: Civilingenjör Olov E; Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) | Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRER: Ingenjör Sven Sköldberg $ Redaktör N. Fr. Etterling ee AA a —— —— 2 ——- — — a —— — — —— | — —- — — — OVE — — — — t— — — — — — t— ?"— — —— O— — — EO EO EE LER ÖR ER av stor äkthet. Användes till bomulls- och pappersfärgning. Ex.: indantrenblått. indigo: blått växtfärgämne. Fram- ställes även syntetiskt. indikator: 1) registreringsinstru- ment, varmed arbetsförloppet i t. ex. en ångmaskins eller för- bränningsmotors arbetscylinder kan grafiskt åskådliggöras i form av ett tryck-volymdia- gram, 2) ämne, som visar olika färg i sur resp. alkalisk lösning. Användes för fastställånde av kem. reaktioner mellan syror o. baser. Ex.: lackmus, som visar röd färg i sur och blå färg i al- kalisk reaktion. indikatordiagram: tryck-volymdia- gram upptaget med indikator. indikatorklocka: mätinstrument, i vilket en rätlinig rörelse över- föres till en visare som anger rörelsen förstorad. indikera: bl. a. att upptaga indi- katordiagram (se d. 0.) för en ångmaskin eller en förbrän- ningsmotor. | indikerad hästkraft: hela den ef- fekt i hästkrafter, som maski- nens eller motorns kolv enligt in- dikatordiagrammet beräknas ut- veckla. indikeringsanordning: apparat, som tillkännager < (indikerar) en förändring i en elektrisk an- läggning eller strömkrets, t. ex. när smälttråden i en smältsäk- ring har smält. indikeringstråd: med smälttråden i en smältsäkring parallellkopp- lad tråd, som smälter omedel- bart efter smälttråden och på ett eller annat sätt tillkänna- ger, att smältsäkringen funge- rat. 116 indirekt belysning: belysning av ett föremål med ljusstrålar, som under deras väg från ljuskälla till föremål reflekterats minst en gång. indirekt koppling: se induktiv koppling. indirekt upphettad katod: katod till ett elektronrör e. dyl., vil- ket uppvärmes av en särskilt inom eller i närheten av men vanligen elektrisk isolerad från densamma <anordnad värme- spiral. individuellt fjädrande hjul: väg- hjul i ett hjulpar, där hjulen ej äro sinsemellan förbundna med fast axel utan avfjädrade vart för sig. indium: In, metalliskt grundäm- ne. Atomv. 114,7. Atomnr 49. Smpkt 155”. indol: kvävehaltig organisk för- ening. Bildas ur äggviteämnen vid förruttnelse. inducerad emk.: spänning, som uppstår i en strömkrets vid för- ändringar i det av strömkretsen omslutna magnetiska fältet. inducerad laddning: elektrostatisk laddning på en ledare, uppkom- men genom att ledaren placeras i ett elektriskt fält. inducerad ström: ström i en ström- krets till följd av den i densam- ma inducerade elektromotoriska kraften (emk-en). induktans: självinduktion, karak- teristisk storhet för en ström- krets, som anger huru stor den i strömkretsen inducerade elekt- romotoriska kraften (emk-en) är, då strömändringen i den- samma är 1 A per sekund. En- heten för induktans är henry (CET) högfrekvensspole: induktansspole, avsedd att genomflytas av hög- frekvent växelström, exempelvis bärfrekvensen i radiomottagare. H. utföras ofta utan järnkärna, då gott om utrymme finnes. För att minska utrymmesbehovet förses den dock med en speciell kärna med låga förluster, be- stående av en blandning av pul- verformigt magnetiskt material med isolationsmaterial. Av sär- skild vikt är, att h. lindas så att deras kapacitans blir så låg som möjligt (kapacitetsfri lind- ning). Nära varandra anord- nade h. måste avskärmas (se avskärmningsanordning). högfrekvenstelefoni: = telefonisy- stem, där på telefonledningarna utsändas en eller flera bärfre- kvenser, som äro modulerade med talfrekvenserna. högfrekvenstransformator: trans- formator för omvandling av högfrekventa växelströmmar. högfrekvensugn: = induktionsugn (se d. 0.), där den inducerande växelströmmens <frekvens är större än 50 p/s, vanligen högst 1000 p/s. högpassfilter: filter (se d. 0.), som genomsläpper alla över en viss frekvens liggande frekven- ser men starkt dämpar alla läg- re. högspänningslindning: den lind- ning i en transformator, som har största varvantalet. högtalare: apparat, medelst vil- ken liksom vid hörtelefonen (se d. 0.), de tonfrekventa växel- strömmarna omvandlas i ljud- svängningar.. Högtalarna kun- na indelas i följande huvud- grupper: 1) magnetiska, 2) dy- namiska (permanent- och elek- trodynamiska) och 3) statiska högtalare. : högtrycksbrännare: gasbrännare där all förbränningsluft till- föres som <:primärluft <(se d. 0.), dvs. före själva förbrän- ningen. = Gasblandningen blir härvid explosiv och måste där- för utströmma med hög hastig- het genom brännaren, vilket i sin tur förutsätter högt tryck på gasen. högtryckscylinder: vid ångmaski- ner med flera seriekopplade cy- lindrar den cylinder, i vilken ångan först expanderar, och vil- ken har den minsta kolvarean. högtrycksring: pneumatisk ring för motorfordon, i vilken luftens tryck är relativt högt (vid per- sonbilar 3 å 4 kg/ecm? jämfört med ballongringen (1 43 å 2Y kg/cm?). H. har på grund av sin sämre förmåga att upptaga stötar numera helt undan- trängts av ballongringen. . högtrycksrör: rör av kolstål (C — 0.15 20) med stor godstjocklek, varigenom det kan motstå höga inre tryck. Levereras i längd om 4—>7 m och oftast med ogän- gade ändar, enär vanligen fläns- förbindning kräves. högtrycksturbin: vid ångturbinan- läggningar, där ångan expan- derar successivt i två eller flera turbiner, benämnes den första av dessa h högtrycksångpanna: benämning på ångpanna med ett arbets- tryck av 30 kg/cm? och däröver. högtändning: uttryck för tidig tändning vid förbränningsmoto- rer, dvs, tändning relativt långt före kolvens inre vändpunkt. 113