FSeXORRRler! MR a TRE (Började i nr. 48, 1942.) Då Marie står där framför sitt insti- tuts solida murar med deras inskription, drar hon sig till minnes Pasteurs ord: ”Om ni inför människans stora land- vinningar inom det nyttigas värld erfar rörelse, om ni står slagen av häpnad in- för uppfinningar, sådana som telegra- fien, dagurreotyp-fotografien, lokalbe- dövningen och så många andra — om ni med stolthet framhåller den andel ert fädernesland har i dessa ståtliga fram- steg — ägna då ert intresse åt de heliga boningar, åt vilka man givit det beteck- nande namnet ”laboratorier'. Begär att man mångdubblar deras antal och att man pryder dem, ty de äro framtidens, rikedomens och välståndets tempel. Det är inom deras murar mänskligheten växer, hämtar styrka och förbättras. I dem lär den sig att tyda naturens verk, som till mål ha framsteg och allmän har- moni, då däremot människornas egna verk blott alltför ofta äro barbariets, fantismens och förströelsens. — — ” I denna underbara julimånad står äntligen ”Framtidens Tempel” vid Rue Pierre Curie färdigt och avslutat. Det väntar nu blott. på sin radiumskatt, på sina arbetare och på sina ledare. Tyvärr infaller denna underbara juli månad år 1914. 2 Marie har för sommaren hyrt en liten villa i Bretagne. Iréne och Eva äro redan där tillsammans med en guver- nant och en kokerska, och deras mor har lovat att komma till dem den 3 augusti. Sommarterminens arbete vid Uppfinnarekontoret Med statsunderstöd inrättat av Svenska Uppfinnareföreningen, 164, 3 tr., Stockholm. Valhallavägen Tel. 62 22 56. Två KH stjärnreporters HENRY EIDMARK ALVAR ZACKE medarbeta regelbundet i Veckans Äventyr Hos alla tidningstörsäljare 2Å TEKNIK för ALLA universitet håller henne kvar i Paris. Hon är van vid att på detta sätt stanna kvar ensam i under rötmånaden i den övergivna våningen vid Quai de Béthune, utan att ens ha en jungfru, som sköter om henne. Hon tillbringar hela dagen på laboratoriet och återvänder först sent på kvällen till våningen, som mer eller mindre samvetsgrant städas av port- vaktsfrun. Marie till sina döttrar, d. 1 augusti . ”Kära Iréne och Eva! Händelserna tyckas ta en oroväckande vändning. Vi vänta en <mobiliseringsorder i varje ögonblick. — Jag vet inte, om jag kan bege mig härifrån. Oroa er inte, utan håll er lugna och modiga. Om inte kri- get bryter ut, kommer jag till er om måndag. I annat fall stannar jag i Pa- ris och ämnar låta er återvända hit så snart som möjligt. Du och jag, Iråne, skola försöka göra oss nyttiga.” Den 2 augusti: ”Mina kära flickor! Mobiliseringsor- der har utfärdats och tyskarna ha trängt in i Frankrike utan krigsförkla- ring. Det kommer att bli svårt att upp- rätthålla förbindelsen oss emellan under den närmaste tiden. Paris är lugnt och stämningen god, trots all den sorg man bevittnar vid de anhörigas avsked från soldaterna.” Den 6 augusti: > ”Kära Iréne! Även jag skulle mycket gärna se, att du kunde komma hit, men det låter sig inte göra för tillfället. Ni få ge er till tåls. Tyskarna marschera genom Belgien under häftiga strider. Det tappra lilla Belgien har inte velat gå med på att låta dem tåga igenom landet, utan för- svarar sig. Alla fransmän ha gott hopp och tro, att striden skall få en lycklig utgång, även om den blir hård. De polska områdena ha besatts av tys-. karna. Hur skall landet väl te sig efter genommarschen? Jag har inga under- rättelser från min familj.” Omkring Marie har det blivit besyn- nerligt tomt. Alla hennes kolleger och medarbetare vid laboratoriet ha kallats till sina regementen. Endast hennes tekniker, Louis Ragot, som friskrivits på grund av hjärtfel, är kvar och ett kvinnligt biträde, som är liten som en dvärg. Marie tänker inte längre på att hon är polska. Hon besjälas av en enda ön- skan, nämligen att tjäna sitt andra fos- terland, Frankrike. Hon betvingar sina moderliga känslor, som driva henne till barnen. Även hennes forskargärning skjuts åt sidan i väntan på bättre ti- der. Hon skänker inte heller en tanke åt sin klena hälsa. Inför krigets ödes- digra oundviklighet vaknar ånyo hela hennes praktiska handlingskraft. Enklast vore ju att stänga laborato- riet och att liksom så många andra tapp- ra fransyskor ikläda sig en skjuksköter- skas vita dok... Men Marie gör det inte. Hon sätter sig däremot genast in i den sie MIN MOR "nor TfÅ:s följetong: : — Sklodowska-Curie militära — sjukvårdsorganisationen och upptäcker en brist, som tycks ha förbi- gått myndigheternas intresse, men som förefaller henne ödesdiger: fältlasaret- ten vid fronten sakna röntgenutrust- ning. : Är 1914 existerar i Frankrike endast några få röntgenapparater; och de mili- tära sjukvårdsmyndigheterna ha före- skrivit, att i händelse av krig skola rönt- geninstallationer anordnas endast vid vissa större militära centralsjukhus, som ansetts värda en sådan lyx. Är den verkligen att betrakta som lyx, denna magiska uppfinning, genom vil- ken man på ett ögonblick medelst ge- . nomlysning kan upptäcka och lokalisera gevärskulor och granatskärvor i såren ? I sina vetenskapliga arbeten har Marie Curie aldrig berört röntgenologien, men hon har varje år ägnat den flera före- läsningar vid Sorbonne. Hon behärskar fullkomligt ämnet och med ett på veten- skaplig insikt grundat förutseende inser hon, vilka krav krigets fasansfulla slak- tande kommer att uppställa: ett stort antal röntgenaggregat måste skyndsamt anskaffas. För att de på ett smidigt sätt skola kunna följa truppernas rörelser måste de nödvändigtvis bestå av lätta in- stallationer. Marie har funnit ett verksamhetsfält, på vilket hennes handlingskraft kan kon- centrera sig. På några få timmar upp- rättar hon ett inventarium över alla de apparater, som finnas tillgängliga vid ' universitets laboratorier, hennes: eget in- begripet och därefter gör hon en rond hos tillverkarna. — Allt dylikt material samlar hon sålunda ihop och fördelar det på de olika sjukhusen i Parisdistrik- tet. Bland vetenskapsmän, lärare och in- genjörer värvar hon frivilliga krafter för att övertaga skötseln, av dessa in- stallationer. Men hur skall man skaffa hjälp åt de sårade, som i ett alltmer förskräckande antal strömma in till fältlasarett, som ännu ej äga någon röntgenutrustning ? Somliga av dem ha inte ens tillgång till elektrisk kraft för anslutning av ap- paraturen. — — — Madame Curie finner lösningen. Den första ”röntgenbilen” utrustas. genom. ' medel, sänkta av ”PUnion des Femmes de France”. En vanlig dynamo, som drives av automobilmotorn tillhan- dahåller den erforderliga elektriska strömmen. Denna röntgenambulans förflyttar sig från sjukhus till. sjukhus ' under augusti månad 1914 och utgör den ' enda möjligheten till röntgenundersök- ning av de sårade, som under slaget vid Marne översändas till Paris. ( nästa nummer avslutas TfÅ:s föl jetong, på läsarnas enträgna be- gäran, med en kortare samman- . fattning. Någon vidare följetong planeras inte, utan utrymmet kom- mer "att upptagas. av ”Händigt Le och: "Modellbygge". 5 SJ =S