Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FSeXORRRler! MR a TRE
(Började i nr. 48, 1942.)
Då Marie står där framför sitt insti-
tuts solida murar med deras inskription,
drar hon sig till minnes Pasteurs ord:
”Om ni inför människans stora land-
vinningar inom det nyttigas värld erfar
rörelse, om ni står slagen av häpnad in-
för uppfinningar, sådana som telegra-
fien, dagurreotyp-fotografien, lokalbe-
dövningen och så många andra — om ni
med stolthet framhåller den andel ert
fädernesland har i dessa ståtliga fram-
steg — ägna då ert intresse åt de heliga
boningar, åt vilka man givit det beteck-
nande namnet ”laboratorier’. Begär att
man mångdubblar deras antal och att
man pryder dem, ty de äro framtidens,
rikedomens och välståndets tempel. Det
är inom deras murar mänskligheten
växer, hämtar styrka och förbättras. I
dem lär den sig att tyda naturens verk,
som till mål ha framsteg och allmän har-
moni, då däremot människornas egna
verk blott alltför ofta äro barbariets,
fantismens och förströelsens. — — ”
I denna underbara julimånad står
äntligen ”Framtidens Tempel” vid Rue
Pierre Curie färdigt och avslutat. Det
väntar nu blott. på sin radiumskatt, på
sina arbetare och på sina ledare.
Tyvärr infaller denna underbara juli
månad år 1914.
2
Marie har för sommaren hyrt en liten
villa i Bretagne. Iréne och Eva äro
redan där tillsammans med en guver-
nant och en kokerska, och deras mor
har lovat att komma till dem den 3
augusti. Sommarterminens arbete vid
Uppfinnarekontoret
Med statsunderstöd inrättat av Svenska
Uppfinnareföreningen,
164, 3 tr., Stockholm.
Valhallavägen
Tel. 62 22 56.
Två KH
stjärnreporters
HENRY EIDMARK
ALVAR ZACKE
medarbeta regelbundet i
Veckans Äventyr
Hos alla tidningstörsäljare
2Å TEKNIK för ALLA
universitet håller henne kvar i Paris.
Hon är van vid att på detta sätt stanna
kvar ensam i under rötmånaden i den
övergivna våningen vid Quai de Béthune,
utan att ens ha en jungfru, som sköter
om henne. Hon tillbringar hela dagen
på laboratoriet och återvänder först sent
på kvällen till våningen, som mer eller
mindre samvetsgrant städas av port-
vaktsfrun.
Marie till sina döttrar, d. 1 augusti
.
”Kära Iréne och Eva! Händelserna
tyckas ta en oroväckande vändning. Vi
vänta en <mobiliseringsorder i varje
ögonblick. — Jag vet inte, om jag kan
bege mig härifrån. Oroa er inte, utan
håll er lugna och modiga. Om inte kri-
get bryter ut, kommer jag till er om
måndag. I annat fall stannar jag i Pa-
ris och ämnar låta er återvända hit så
snart som möjligt. Du och jag, Iråne,
skola försöka göra oss nyttiga.”
Den 2 augusti:
”Mina kära flickor! Mobiliseringsor-
der har utfärdats och tyskarna ha
trängt in i Frankrike utan krigsförkla-
ring. Det kommer att bli svårt att upp-
rätthålla förbindelsen oss emellan under
den närmaste tiden.
Paris är lugnt och stämningen god,
trots all den sorg man bevittnar vid de
anhörigas avsked från soldaterna.”
Den 6 augusti: >
”Kära Iréne! Även jag skulle mycket
gärna se, att du kunde komma hit, men
det låter sig inte göra för tillfället. Ni
få ge er till tåls.
Tyskarna marschera genom Belgien
under häftiga strider. Det tappra lilla
Belgien har inte velat gå med på att
låta dem tåga igenom landet, utan för-
svarar sig. Alla fransmän ha gott hopp
och tro, att striden skall få en lycklig
utgång, även om den blir hård.
De polska områdena ha besatts av tys-.
karna. Hur skall landet väl te sig efter
genommarschen? Jag har inga under-
rättelser från min familj.”
Omkring Marie har det blivit besyn-
nerligt tomt. Alla hennes kolleger och
medarbetare vid laboratoriet ha kallats
till sina regementen. Endast hennes
tekniker, Louis Ragot, som friskrivits
på grund av hjärtfel, är kvar och ett
kvinnligt biträde, som är liten som en
dvärg.
Marie tänker inte längre på att hon
är polska. Hon besjälas av en enda ön-
skan, nämligen att tjäna sitt andra fos-
terland, Frankrike. Hon betvingar sina
moderliga känslor, som driva henne till
barnen. Även hennes forskargärning
skjuts åt sidan i väntan på bättre ti-
der. Hon skänker inte heller en tanke
åt sin klena hälsa. Inför krigets ödes-
digra oundviklighet vaknar ånyo hela
hennes praktiska handlingskraft.
Enklast vore ju att stänga laborato-
riet och att liksom så många andra tapp-
ra fransyskor ikläda sig en skjuksköter-
skas vita dok... Men Marie gör det inte.
Hon sätter sig däremot genast in i den
sie MIN MOR "nor
TfÅ:s följetong: : — Sklodowska-Curie
militära — sjukvårdsorganisationen och
upptäcker en brist, som tycks ha förbi-
gått myndigheternas intresse, men som
förefaller henne ödesdiger: fältlasaret-
ten vid fronten sakna röntgenutrust-
ning. :
Är 1914 existerar i Frankrike endast
några få röntgenapparater; och de mili-
tära sjukvårdsmyndigheterna ha före-
skrivit, att i händelse av krig skola rönt-
geninstallationer anordnas endast vid
vissa större militära centralsjukhus,
som ansetts värda en sådan lyx.
Är den verkligen att betrakta som lyx,
denna magiska uppfinning, genom vil-
ken man på ett ögonblick medelst ge- .
nomlysning kan upptäcka och lokalisera
gevärskulor och granatskärvor i såren ?
I sina vetenskapliga arbeten har Marie
Curie aldrig berört röntgenologien, men
hon har varje år ägnat den flera före-
läsningar vid Sorbonne. Hon behärskar
fullkomligt ämnet och med ett på veten-
skaplig insikt grundat förutseende inser
hon, vilka krav krigets fasansfulla slak-
tande kommer att uppställa: ett stort
antal röntgenaggregat måste skyndsamt
anskaffas. För att de på ett smidigt sätt
skola kunna följa truppernas rörelser
måste de nödvändigtvis bestå av lätta in-
stallationer.
Marie har funnit ett verksamhetsfält,
på vilket hennes handlingskraft kan kon-
centrera sig. På några få timmar upp-
rättar hon ett inventarium över alla de
apparater, som finnas tillgängliga vid ’
universitets laboratorier, hennes: eget in-
begripet och därefter gör hon en rond
hos tillverkarna. — Allt dylikt material
samlar hon sålunda ihop och fördelar
det på de olika sjukhusen i Parisdistrik-
tet. Bland vetenskapsmän, lärare och in-
genjörer värvar hon frivilliga krafter
för att övertaga skötseln, av dessa in-
stallationer.
Men hur skall man skaffa hjälp åt de
sårade, som i ett alltmer förskräckande
antal strömma in till fältlasarett, som
ännu ej äga någon röntgenutrustning ?
Somliga av dem ha inte ens tillgång
till elektrisk kraft för anslutning av ap-
paraturen. — — —
Madame Curie finner lösningen. Den
första ”röntgenbilen” utrustas. genom. ’
medel, sänkta av ”PUnion des Femmes
de France”. En vanlig dynamo, som
drives av automobilmotorn tillhan-
dahåller den erforderliga elektriska
strömmen. Denna röntgenambulans
förflyttar sig från sjukhus till. sjukhus ’
under augusti månad 1914 och utgör den ’
enda möjligheten till röntgenundersök-
ning av de sårade, som under slaget vid
Marne översändas till Paris.
( nästa nummer avslutas TfÅ:s föl
jetong, på läsarnas enträgna be-
gäran, med en kortare samman-
. fattning. Någon vidare följetong
planeras inte, utan utrymmet kom-
mer "att upptagas. av ”Händigt
Le och: "Modellbygge". 5
SJ
=S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
