Nu bygga vi ett SPEGELTELESKOP | Ett fint instrument som förstorar upp till 400 ggr ] Själva poleringen tillgår på något an- norlunda sätt än slipningen. Innan den påbörjas, delar man in översidan på klossen i 60 delar, precis som minuterna på en urtavla. Under hela pceleringen står man stilla på samma punkt. Man gör 30 fram- och återgående strykningar sammanlagt ungefär 8 cm långa och utan att utöva något tryck på klossen. Under dessa strykningar skall spegel- skivan ej vridas. Efter 30 strykningar vrides klossen med spegelskivan ett delstreck, varefter man åter: gör 30 fram- och återgående strykningar, vri- der skivan ett delstreck osv., till dess spegelskivan vridits runt ett helt varv. Då lyfter man upp skivan, torkar av den med ren bomull, och konstaterar, att den blivit betydligt genomskinligare. Oftast visar det sig, att spegelskivan blivit mer polerad mot kanterna än i mitten. Då måste man tunna av pappe- ret i kanten genom att med ett bläck- gummi radera papperskanten runt om. Därefter borstas papperet noggrantrent, så att inga hårda korn från bläckgum- mit finnas kvar. Man strör på polerme- del som förut, breder ut det och bors- tar bort det överflödiga. Sedan pole- rar man på nytt på samma sätt som förut. Själva poleringen tar en tid av ungefär 3 äå 4 timmar. Man låter sig lätt Fig. k. 18 TEKNIK för ALLA PLÅTRING luras att avbryta poleringen för tidigt. Om själva mitten på spegelskivan ej blir fullständigt utpolerad, spelar ingen roll, då denna del av spegeln kommer att ”skuggas” av den lilla plana spegeln i det färdiga spegelteleskopet. Har man ' undersökt spegelskivan med en lupp och konstaterat, att det ej finnes några gropar kvar att polera bort, kan man göra ett första intressant försök med den. Man ställer upp skivan i sol- skenet i det närmaste vinkelrätt mot solen. (Om man gör detta innomhus, måste fönstret som solen lyser genom vara öppet). På ett avstånd från spe- geln lika med spegelns brännvidd hål- ler man ett vitt papper. Man för pap- peret fram och åter, till dess man får en skarp bild av solskivan på papperet. Ge- nom att mäta avståndet från spegeln till papperet får man spegelns exakta bränn- vidd. Har man tur, kan man redan med detta experiment tydligt se eventuella solfläckar. FFörsilvringen av spegelskivan tillgår på följande sätt: : Först och främst måste glasskivan gö- ras fullständigt ren. Om man ej är pinsamt noggrann med rengöringen, kan man vara förvissad om att totalt miss- lyckas. — Först slår man 1/2 tesked koncentrerad salpetersyra över spegel- skivan och torkar noggrant omkring med en ren linnelapp i två minuter. Från och med nu får man absolut ej röra vid glasytan med fingrar- na. Därefter spolar man av glasytan med dest. vatten. Nu blandar man i en liten skål 1 tesked slammad krita, 1 te- sked ammoniak (spec. vikt 0.91) och 1 tesked 96 proc. al- kohol.. Av blandningen lägger man 1 tesked på glasskivan och gnider energiskt omkring med en ren linnelapp. När ytan är torr, eftertorkas med en torr linnelapp. Nu är spegelskivan kemiskt ren, och får på inga villkor beröras. Man lägger ner glasskivan i en glas- eller Porslinsskål med den rengjor- da sidan uppåt. Skålen skall hava plan botten, och vara så liten, att spegelskivan nätt och jämt passar. ; Silverlösningen göres på föl- jande sätt: ; SNR fö ANDRA avsnittet av Olle Norelius” intres- santa artikel om tillverkningen av ett spegelteleskop omfattar bl. a. hur försilvringen av spegelskivan tillgår. PLÅTRING SPEGEL BOTTENPLATTA — Fig. 5. Zz I en väl rengjord och med dest. vat- ten spolad flaska löses 1,5 gr silver- nitrat i 100 cecm destillerat vatten. När silvret är löst, ställes 15 cem av lös- ningen undan. Till de kvarvarande 85 cecm droppas försiktigt under omskak- ning ammoniak (spec. vikt 0.91). Efter en stund uppstår en mörkbrun fällning, som så småningom klarnar vid fortsatt tillsättning av ammoniak. Man upp- hör med tillsättandet av ammoniak när lösningen uppifrån är ljusbrun och från sidan ser blågrå ut. Nu löser man 1 gr kaliumhydroxid i 100 cem dest. vat- ten och tillsätter denna lösning undan för undan i små mängder till ammoniak- silvernitratlösningen, varvid på nytt en mörkbrun fällning uppstår. Därefter tillsättes ammoniak, droppvis under om- skakning, varvid fällningen klarnar så småningom. Fällningen skall dock ej vara fullständigt klar. Nu tillsättes de undanställda 15 cecm av silvernitratlös- ningen. Man låter lösningen stå orörd över natten, varpå den kan slås ifrån bottensatsen. Reduktionsvätskan består av: 1 gr druvsocker upplöst i 50 cem dest. vatten. Man tillsätter 3 cem 96 proc. alkohol och 3 droppar av den fär- diga silverlösningen och låter lösningen stå över natten. Vid användning blan- das 5 delar silverlösning med 1 del re- duktionslösning; till 15 cm spegelskivan räcker ungefär 50 cecm silver- och 10 cem reduktionslösning. Det allra viktigaste vid försilvringen är, att man måste använda absolut ke- miskt rena kemikalier och kärl. Därför