Några dagar efter skriver Maria till sin vän Kazia för att meddela henne det viktiga beslut hon fattat. Marie till Kazia: ”När du erhåller detta brev, har din Mania bytt namn. Jag gifter mig med den man, om vilken jag talade med dig förra året i Warschau. Det känns myc- ket smärtsamt att för alltid stanna i Paris, men jag ser ingen annan utväg. Ödet har velat, att vi fattat ett så djupt tycke för varandra, att vi inte kunna tåla tanken på en skilsmässa. Att jag inte skrivit till dig härom förr beror på att jag först hela nyligen och rätt plötsligt fattat mitt beslut. Ett helt år har jag tvekat, oförmögen att be- stämma mig. Äntligen har jag nu emel- lertid försonat mig med tanken att de- finitivt bli kvar här i Frankrike. Skriv till mig, du du får detta brev, och adres- sera ditt svar till :: Madame Curie, Ecole de Physique et de Chimie, N:o 42 Rue Lhomond”. Så kommer jag nämligen att heta efter mitt giftermål. Min make är lärare vid denna skola. Nästa år skall jag taga honom med mig till Polen, så att han får lära känna mitt land, och då skall jag inte försumma att före- ställa honom för min kära lilla foster- syster och be dig även skänka honom din vänskap.” — — Den 26:te juli randas. För sista gån- gen vaknar Marie i sin bostad vid Rue .de Chateaudun. Dagen är strålande. Maries ansikte bär ett uttrvck, som hen- nes kamrater aldrig sett det bära. Det är i dag fröken Sklodowska skall bli Madame Curie. Hon sätter upp sitt underbart vackra hår och tar på sig sin brudklänning, som hon fått i present av Casimir Dluskis gamla mor. som numera är bosatt i Tvskland. ”Jag äger inte någon annan klänning än den iag går i varie dag”, har Marie skrivit till den gamla da- men. ”Om ni verkligen vill ha vänlig- heten att skänka mig en ny, skulle iag önska, att den vore mörk och praktisk, så att jag efter bröllopet. kan använda den på laboratoriet.” Under Bronias uppsikt har tvget an- "förtrotts åt en liten enkel sömmerska vid Rne Dancourt, M:lle Glet. Hon har klippt till den marinblå yllekjolen och blusen. som är av ett blått tvg med lju- sare blå ränder. I denna dräkt är Marie så intagande, så ung och fräsch! Marie gläder sig åt sitt bröllop, som in i minsta detalj kommer att bli olikt alla andra bröllop. Vid hennes skall det varken förekom- ma någon vit bruddräkt eller någon -.guldring, inte heller någon bröllopsmål- tid och ingen religiös ceremoni. Ty Pierre är fritänkare, och Marie har för länge sedan upphört att vara en tro- ende katolik. Inte heller behövs det nå- gon jurist, för att upprätta ett kontrakt, ty brudparet besitter inga jordiska ägo- delar. Inga andra än ett par splitter- nya, glänsande cyklar, inköpta dagen förut för den bröllopsgåva i reda pengar de, fått av en kusin. På dessa cyklar ämna de nygifta under sommarmånader- na färdas omkring på landsbygden. Ja, det kommer att bli ett underbart bröllop! Varken Likgiltigheten eller Ny- fikenheten eller Avundsjukan ha inbju- dits till denna fest. På mairens i Sceaux ämbetsrum och i trädgården vid Rue des Sablons hos Pierres föräldrar skola gäs- terna samlas. Det är Bronia och Casi- mir Dluski, några nära vänner ur uni- versitetskretsar och framför alla andra är det herr Sklodovski och hans dotter Hela. Den gamla polska professorn har kommit från Warschau för att på den mest fulländade franska få samtala med den gamle franske doktorn, Eugéne Curie. Med av rörelse dov röst utbris- ter han i ord, som välla rakt ur hans goda, varma hjärta: ”I Marie kommer ni att få en dotter, som är värd er kärlek. Sedan hon kom till världen, har hon aldrig vållat mig ett ögonblicks sorg.” x Pierre har avhämtat Marie i hennes bostad. De ämna från stationen vid Luxembourg ta tåget till Sceaux, där deras anförvanter vänta dem. I det muntra solskenet, uppe från omnibus- sens ”impériale” skåda de under färden uppför Boulevard S:t Michel, ut över idel välkända svner. Då triumfvagnen- bussen rullar förbi Sorbonne och dess Vetenskapliga Fakultet, trycker Marie sin väns arm. Strålande och fulla av tillförsikt söka hennes ögon hans. NYGIFTA Marie lyckas i allt vad hon företar sig — alltså även i sitt äktenskapliga liv. Under mer än ett år har hon tvekat att bli Pierre Curies maka, men sedan hon väl blivit det, förstår hon att orga-” nisera deras samliv med så stor och klarsynt ömhet, att det blir underbart. De första dagarna av detta samliv till- bringas på ett pittoreskt sätt med att på cykel färdas utefter Ile de France's vägar. I. sina ränslar ha de stuvat in några nödvändiga plagg och var sin långa gummikrage, vars inköp nödvän- diggjorts av den regniga sommaren. På mossan i skogsgläntorna intaga de sin frukost, bestående av bröd och ost, per- sikor och körsbär. Om aftonen ta de in på någon obekant gästgivaregård, dit slumpen fört dem. Där få de varm och närande soppa, ett rum med blekta ta- peter, över vilka det enda ljuset kastar fladdrande skuggor. Nattens tystnad sveper sig om dem, fylld av dämpade ljud: ett avlägset hundskall, fågelkvitter, några förälska- de katters jämmerskrin, golvtiljornas hemlighetsfulla knäppningar. Ibland avbryta de sin cykeltur för att till fots företaga upptäcktsfärder bland skogssnår och bergsknallar. Pierre äls- kar landet lidelsefullt. Långa, tysta strövtåg ha blivit ett livsvillkor för ho- nom. Marschens jämna rytm befordrar hans vetenskapliga meditationer. Han har svårt för att sitta sysslolös i en trädgård. Han förstår ej att ”vila sig”. Men vanliga utflykter, enigt på förhand uppgjord marschruta, äro honom för- hatliga, och gängse tidsindelning existe- rar ej för honom. Varför skall man föredraga dagen framför natten för si- na vandringar? Varför måste man in- taga sin måltider på orubbligt fastslag- na klockslag? Han är van att alltifrån sin barndom helt plötsligt bryta upp, ibland i daggryningen, ibland i skym- ningen utan att veta, om han skall kom- ma hem om tre dar eller en timme. Från sådana strövtåg i sin brors sällskap har han bevarat underbara minnen. ”Ack! vilken härlig tid jag upplevat, långt borta från de tusen små irriteran- de moment, som i Paris bruka martera mig! Jag ångrar inte de många nätter jag tillbringat i skogen och alla de un- derbara dagar, som gledo hän så sakta och harmoniskt! Om jag hade tid; skulle jag tycka om att berätta om alla de drömmar jag drömt under dem. Jag skulle vilja beskriva min dal, doftande av aromatiska örter, de friska, fuktiga snåren på la Bievres stränder, mitt för- trollade slott med sina kolonnader av lummiga humlestörar, bergsknallarna, röda av ljung, där det var så skönt att sträcka ut sig. Alltid skall jag med glädje tänka på la Limiére's skogar! Av alla nejder jag sett, är det den jag äls- kat högst och där jag varit lyckligast. Ofta begav jag mig om aftonen av upp- åt floddalen, och då jag återkom, hade jag huvudet fullt av nya idéer och upp- SlägE os Z Inga av de forna, ensliga vandringar- na kunna emellertid gå upp mot dessa ”bröllops-strövtåg”, vilka förljuvas och förskönas av kärleken. För några francs, som täcka utgiften för ett nattlogi i någon by och medelst sina cyklar för- skaffa de nygifta sig under förtrol- lande nätter och dagar lIvxen att med varandra få dela en underbar ensamhet. En dag har Pierre och Marie satt in sina cyklar i en bondgård. De ha läm- nat stora landsvägen och givit sig in på en obekant skogsstig. De ha medfört kompass och ett förråd av frukt. Pierre går i teten med långa steg. Marie följer efter helt oförtrutet. Hon har, i strid med dåtida konvenans, lagt sig till med korta kjolar för att kunna röra sig fritt. Hon är barhuvad och klädd i en rätt fräsch och vacker vit blus, grova skor, och om midjan bär hon ett tämligen oskönt men praktiskt läderbälte, i vars fack hon förvarar en pennkniv, ett ur och sina pengar. Man kan inte säga, att hon, sålunda utrustad, följer modets föreskrifter. Låt oss hellre erkänna, att hon är illa klädd, och ändå är hon för- tjusande! Utan att ens vända sig om för att söka sin hustrus blick, fortsätter Pierre att högt fullfölja sin tankegång. Han grubblar över ett arbete om kristallogra- fi. Han vet, att Marie lyssnar och att hon omsider kommer att ge honom sitt utlåtande, som «både blir intelligent, praktiskt och originellt. Även hon väl- ver stora planer. Hon har för avsikt att förbereda sig till ”le concours d'agréga- tion”", och det lider intet tvivel om, att direktörn för ”PEcole de Physique”, herr Schutzenberger, kommer att tillåta hen- ne att utföra experiment på samma la- boratorium som Pierre. Alltid vara till- sammans! Aldrig skiljas åt! + En examen som måste tas för att vinna rätt att undervisa i Frankrike. (Övers. anm.) (Forts. i nästa n:r) TEKNIK för ALLA 19