Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar efter skriver Maria till
sin vän Kazia för att meddela henne det
viktiga beslut hon fattat.
Marie till Kazia:
”När du erhåller detta brev, har din
Mania bytt namn. Jag gifter mig med
den man, om vilken jag talade med dig
förra året i Warschau. Det känns myc-
ket smärtsamt att för alltid stanna i
Paris, men jag ser ingen annan utväg.
Ödet har velat, att vi fattat ett så djupt
tycke för varandra, att vi inte kunna
tåla tanken på en skilsmässa.
Att jag inte skrivit till dig härom förr
beror på att jag först hela nyligen och
rätt plötsligt fattat mitt beslut. Ett helt
år har jag tvekat, oförmögen att be-
stämma mig. Äntligen har jag nu emel-
lertid försonat mig med tanken att de-
finitivt bli kvar här i Frankrike. Skriv
till mig, du du får detta brev, och adres-
sera ditt svar till :: Madame Curie, Ecole
de Physique et de Chimie, N:o 42 Rue
Lhomond”. Så kommer jag nämligen att
heta efter mitt giftermål. Min make är
lärare vid denna skola. Nästa år skall
jag taga honom med mig till Polen, så
att han får lära känna mitt land, och
då skall jag inte försumma att före-
ställa honom för min kära lilla foster-
syster och be dig även skänka honom din
vänskap.” — —
Den 26:te juli randas. För sista gån-
gen vaknar Marie i sin bostad vid Rue
.de Chateaudun. Dagen är strålande.
Maries ansikte bär ett uttrvck, som hen-
nes kamrater aldrig sett det bära. Det
är i dag fröken Sklodowska skall bli
Madame Curie.
Hon sätter upp sitt underbart vackra
hår och tar på sig sin brudklänning, som
hon fått i present av Casimir Dluskis
gamla mor. som numera är bosatt i
Tvskland. ”Jag äger inte någon annan
klänning än den iag går i varie dag”,
har Marie skrivit till den gamla da-
men. ”Om ni verkligen vill ha vänlig-
heten att skänka mig en ny, skulle iag
önska, att den vore mörk och praktisk,
så att jag efter bröllopet. kan använda
den på laboratoriet.”
Under Bronias uppsikt har tvget an-
"förtrotts åt en liten enkel sömmerska vid
Rne Dancourt, M:lle Glet. Hon har
klippt till den marinblå yllekjolen och
blusen. som är av ett blått tvg med lju-
sare blå ränder. I denna dräkt är Marie
så intagande, så ung och fräsch!
Marie gläder sig åt sitt bröllop, som
in i minsta detalj kommer att bli olikt
alla andra bröllop.
Vid hennes skall det varken förekom-
ma någon vit bruddräkt eller någon
-.guldring, inte heller någon bröllopsmål-
tid och ingen religiös ceremoni. Ty
Pierre är fritänkare, och Marie har för
länge sedan upphört att vara en tro-
ende katolik. Inte heller behövs det nå-
gon jurist, för att upprätta ett kontrakt,
ty brudparet besitter inga jordiska ägo-
delar. Inga andra än ett par splitter-
nya, glänsande cyklar, inköpta dagen
förut för den bröllopsgåva i reda pengar
de, fått av en kusin. På dessa cyklar
ämna de nygifta under sommarmånader-
na färdas omkring på landsbygden.
Ja, det kommer att bli ett underbart
bröllop! Varken Likgiltigheten eller Ny-
fikenheten eller Avundsjukan ha inbju-
dits till denna fest. På mairens i Sceaux
ämbetsrum och i trädgården vid Rue des
Sablons hos Pierres föräldrar skola gäs-
terna samlas. Det är Bronia och Casi-
mir Dluski, några nära vänner ur uni-
versitetskretsar och framför alla andra
är det herr Sklodovski och hans dotter
Hela. Den gamla polska professorn
har kommit från Warschau för att på
den mest fulländade franska få samtala
med den gamle franske doktorn, Eugéne
Curie. Med av rörelse dov röst utbris-
ter han i ord, som välla rakt ur hans
goda, varma hjärta:
”I Marie kommer ni att få en dotter,
som är värd er kärlek. Sedan hon kom
till världen, har hon aldrig vållat mig
ett ögonblicks sorg.”
x
Pierre har avhämtat Marie i hennes
bostad. De ämna från stationen vid
Luxembourg ta tåget till Sceaux, där
deras anförvanter vänta dem. I det
muntra solskenet, uppe från omnibus-
sens ”impériale” skåda de under färden
uppför Boulevard S:t Michel, ut över
idel välkända svner. Då triumfvagnen-
bussen rullar förbi Sorbonne och dess
Vetenskapliga Fakultet, trycker Marie
sin väns arm. Strålande och fulla av
tillförsikt söka hennes ögon hans.
NYGIFTA
Marie lyckas i allt vad hon företar sig
— alltså även i sitt äktenskapliga
liv. Under mer än ett år har hon tvekat
att bli Pierre Curies maka, men sedan
hon väl blivit det, förstår hon att orga-”
nisera deras samliv med så stor och
klarsynt ömhet, att det blir underbart.
De första dagarna av detta samliv till-
bringas på ett pittoreskt sätt med att
på cykel färdas utefter Ile de France’s
vägar. I. sina ränslar ha de stuvat in
några nödvändiga plagg och var sin
långa gummikrage, vars inköp nödvän-
diggjorts av den regniga sommaren. På
mossan i skogsgläntorna intaga de sin
frukost, bestående av bröd och ost, per-
sikor och körsbär. Om aftonen ta de in
på någon obekant gästgivaregård, dit
slumpen fört dem. Där få de varm och
närande soppa, ett rum med blekta ta-
peter, över vilka det enda ljuset kastar
fladdrande skuggor.
Nattens tystnad sveper sig om dem,
fylld av dämpade ljud: ett avlägset
hundskall, fågelkvitter, några förälska-
de katters jämmerskrin, golvtiljornas
hemlighetsfulla knäppningar.
Ibland avbryta de sin cykeltur för att
till fots företaga upptäcktsfärder bland
skogssnår och bergsknallar. Pierre äls-
kar landet lidelsefullt. Långa, tysta
strövtåg ha blivit ett livsvillkor för ho-
nom. Marschens jämna rytm befordrar
hans vetenskapliga meditationer. Han
har svårt för att sitta sysslolös i en
trädgård. Han förstår ej att ”vila sig”.
Men vanliga utflykter, enigt på förhand
uppgjord marschruta, äro honom för-
hatliga, och gängse tidsindelning existe-
rar ej för honom. Varför skall man
föredraga dagen framför natten för si-
na vandringar? Varför måste man in-
taga sin måltider på orubbligt fastslag-
na klockslag? Han är van att alltifrån
sin barndom helt plötsligt bryta upp,
ibland i daggryningen, ibland i skym-
ningen utan att veta, om han skall kom-
ma hem om tre dar eller en timme. Från
sådana strövtåg i sin brors sällskap har
han bevarat underbara minnen.
”Ack! vilken härlig tid jag upplevat,
långt borta från de tusen små irriteran-
de moment, som i Paris bruka martera
mig! Jag ångrar inte de många nätter
jag tillbringat i skogen och alla de un-
derbara dagar, som gledo hän så sakta
och harmoniskt! Om jag hade tid; skulle
jag tycka om att berätta om alla de
drömmar jag drömt under dem. Jag
skulle vilja beskriva min dal, doftande
av aromatiska örter, de friska, fuktiga
snåren på la Bievres stränder, mitt för-
trollade slott med sina kolonnader av
lummiga humlestörar, bergsknallarna,
röda av ljung, där det var så skönt att
sträcka ut sig. Alltid skall jag med
glädje tänka på la Limiére’s skogar! Av
alla nejder jag sett, är det den jag äls-
kat högst och där jag varit lyckligast.
Ofta begav jag mig om aftonen av upp-
åt floddalen, och då jag återkom, hade
jag huvudet fullt av nya idéer och upp-
SlägE os Z
Inga av de forna, ensliga vandringar-
na kunna emellertid gå upp mot dessa
”bröllops-strövtåg”, vilka förljuvas och
förskönas av kärleken. För några francs,
som täcka utgiften för ett nattlogi i
någon by och medelst sina cyklar för-
skaffa de nygifta sig under förtrol-
lande nätter och dagar lIvxen att med
varandra få dela en underbar ensamhet.
En dag har Pierre och Marie satt in
sina cyklar i en bondgård. De ha läm-
nat stora landsvägen och givit sig in på
en obekant skogsstig. De ha medfört
kompass och ett förråd av frukt. Pierre
går i teten med långa steg. Marie följer
efter helt oförtrutet. Hon har, i strid
med dåtida konvenans, lagt sig till med
korta kjolar för att kunna röra sig fritt.
Hon är barhuvad och klädd i en rätt
fräsch och vacker vit blus, grova skor,
och om midjan bär hon ett tämligen
oskönt men praktiskt läderbälte, i vars
fack hon förvarar en pennkniv, ett ur
och sina pengar. Man kan inte säga,
att hon, sålunda utrustad, följer modets
föreskrifter. Låt oss hellre erkänna, att
hon är illa klädd, och ändå är hon för-
tjusande!
Utan att ens vända sig om för att
söka sin hustrus blick, fortsätter Pierre
att högt fullfölja sin tankegång. Han
grubblar över ett arbete om kristallogra-
fi. Han vet, att Marie lyssnar och att
hon omsider kommer att ge honom sitt
utlåtande, som «både blir intelligent,
praktiskt och originellt. Även hon väl-
ver stora planer. Hon har för avsikt att
förbereda sig till ”le concours d’agréga-
tion”", och det lider intet tvivel om, att
direktörn för ”PEcole de Physique”, herr
Schutzenberger, kommer att tillåta hen-
ne att utföra experiment på samma la-
boratorium som Pierre. Alltid vara till-
sammans! Aldrig skiljas åt!
+ En examen som måste tas för att
vinna rätt att undervisa i Frankrike.
(Övers. anm.)
(Forts. i nästa n:r)
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
