Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När startar rymdflyget?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schematisk framställning av postraketens färd genom rymden.
Flygtid Europa Amerika 30 min. A—raketens start. B och
C=automatisk avkastning av avbrända hylsor. D=landning
medelst fallskärm, som automatiskt öppnar sig efter den
beräknade flygtiden. Med fallskärmen sänker sig rakteten
med sin last sakta mot jorden.
Bilden t. h.: Raketforskarens slutmål är rymdskeppet. Man
ser i spetsen fallskärmskammaren, därintill navigationshyt-
ten. I mitten ligga tankarna, längst bak rakettuberna, kyl-
vattentankarna och roderfenorna.
[Rs Aa pant Er SN sn ERRORS TE NNE En. PARBENESS. FIN SR SK SoS
km/tim. Trots denna oerhörda rt kän-
na vi inte det minsta (i varje fall inga
obehag). Den hastighet, varmed jorden
I dag ännu fantasi — i morgon verklighet. Ett rymdskepp
"landar på vattnet. Nedslaget mot vattnet dämpas genom
bromsraketer. Det flytande skeppet bogseras sedan mot land.
rusar genom världsrymden är emellertid
65 ggr större; den uppgår nämligen till
100 000 km/tim. Inte heller detta orsa-
kar oss några obehag. Det är endast för
acceleration och retardation som männi-
skan är känslig. En acceleration, som
räcker för att övervinna jordens drag-
ningskraft, kunna vi emellertid uthärda
utan större risk. Detta yttrande base-
ras på de erfarenheter, som gjorts vid
kurvflygningar med ultrasnabba racer-
flygmaskiner.
Det finns emellertid en gräns — för
en människa i sittande ställning — där
medvetslöshet inträder på grund av att
blodet slungas från hjärnan. I liggan-
de ställning bör kroppen kunna uthärda
ändå större acceleration.
Över frågan om raketprincipen verkar,
även i lufttomt rum, det vill säga, om
en raket kan användas som drivkraft
utanför jordatmosfären, har en Dipl.-
Ing. Merz följande yttrande:
”För att rekylverkan skall framträda,
erfordras ingalunda närvaron av en at-
mosfär, ty de ur raketen utrusande, hög-
komprimerade gaserna stöta inte emot
den omgivande luften utan mot de re-
dan avgångna gaserna, vilka slungas
ytterligare bakåt. Förhållandet är det-
samma, som då den komprimerade krut-
gasen i ett bösslopp, dels utövar tryck
på kulan, dels på slutstycket, varigenom
den bekanta rekylen uppkommer. Luf-
tens närvaro verkar tvärtom hindrande
på raketen, då dess flyghastighet ned-
bringas genom luftmotståndet. Den
gynnsammaste verkningsgraden för en
raket finner man därför i det lufttom-
ma rummet, där den dessutom är det
enda tänkbara, av mänskligheten nu kän-
da drivmedlet. Man är -emellertid inte
bunden till förbränningsraketen — det
effektivaste vore en raket, som utslunga-
de elektroner med ljusets hastighet. Den-
na tanke för oss in på de fantastiska
möjligheternas område; ett skepp som
väger 15 ton, skulle uppnå en fart av
70 km/tim genom att i elektronen ut-
slunga endast 1 gram av sin massa. För
att kunna utnyttja dessa möjligheter,
måste man emellertid fullständigt lösa
atomsprängningens problem.”
Vi gå till nästa punkt, som innebär
övervinnandet av :tyngdkraftens inver-
kan. Först kunna vi konstatera, att det
är möjligt att besegra denna kraft. Allt-
eftersom avståndet ökas, kan man min-
ska raketens acceleration, då ju tyngd-
kraften avtar med kvadraten på avstån-
det. Om ett rymdskepp befinner sig
utanför det område, där jordens (eller
andra planeters) dragningskraft ver-
kar, behövs det inget krafttillskott för
att få det att fortsätta sin väg med sam-
ma fart då det ju inte finns någonting
som hindrar dess framfart. Om det inte
vore så, skulle ju inte stjärnorna kunna
fortsätta i sina banor under miljontals
år utan att deras omloppstider minska-
des.
I det stora hela är alltså rymdtrafi-
ken ännu en omstridd utopi, men för den
skull "alls ingen orimlighet. Vi glöm-
ma inte, att alla teknikens och framåt-
skridandets landvinningar ha uppstått
ur till en början osäkra teorier och tre-
vande försök. Det är inte mer än 40
år sedan en kommission, bestående äv
vetenskapligt bildade ingenjörer, pröva-
de greve Zeppelins planer och kommo till
resultatet — omöjligt! — Och ändå någ-
ra år senare gledo Zeppelins skapelser
ut över världshaven; ja, flögo runt jor-
den och visade världen vad målmedveten
uppfinnaranda förmår prestera. Redan
nu ha tekniker och vetenskapsmän fram-
lagt färdiga konstruktionsplaner för
rymdskepp och kanske det, som i dag är
en fantastisk utopi, om några år är verk-
lighet.
ÖS
Ill
(
gi
MM
6
V
|
I
TEKNIK för ALLA = 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
