TEKNIK för ALLA :s TEKNISKA ORDBOK Förteckning över de förkortningar och sammandragningar av ord, som förekomma i texten: A = Ampere c:a = cirka etc. = etcetera hl = hektoliter kem. = kemisk lat. = latin mm = millimeter spec. = speciell(t) at = atmosfär d. o. = detta ord ev. = eventuell hk = hästkraft kg = kilogram m = meter osv. = och så vidare sp. v. = specifik vikt atomnr = atomnummer d. v. s. = det vill säga ex. = exempel inkl. = inklusive konc. = koncentrerad max = maximum resp. = respektive t. ex, = tillexempel atomv. = atomvikt e. dyl. = eller dylikt fryspkt = fryspunkt ist. f. = i stället för kpkt = kokpunkt m. fl. = med flera s. k,. = så kallad Vv =: volt. beteckn. = beteckning emk = elektromotorisk kraft fys. = fysisk ifr = jämför 1 = liter m. m. = med mera smpkt = smältpunkt W = watt bl. a bland annat eng. = engelsk (t) g = gram keal = kilokalorl : / TIA TTT ST RS VS a rr re em fora rg rn rm gor Ar fed Horn a AR et AES AT SS NES RER ARE Sp EEE DE RE re AN 2 MI ag sr rea od Ae) Mb LA elektriska maskiner erforder- ligt magnetiskt fält. magnetisk attraktionskraft: "kraft, som verkar mellan tven- ne magnetpoler av olika polari- tet (en sydpol och en nordpol). mägnetisk broms, magnetbroms: broms, där bromsband eller bromsback drages till av kraf- ten från en elektromagnet. An- vändes ibland vid verktygsma- skiner då man önskar snabb och bekväm bromsning av arbets- spindeln. magnetisk deklination: se dekli- nation. j magnetisk energi: energien i ett magnetfält. magnetisk flux: se magnetiskt flöde. magnetisk flödestäthet: den mag- netiska fältstyrka som skulle uppstå i ett tunt luftgap vin- kelrätt mot fältet. Enheten för m. f. är i det elektromagnetiska Cgs.-systemet gauss (maxwell/ em”) och i giorgisystemet Wb/ m”. Relationen mellan dessa bå- da enheter är 1 Wb/m? — 10! (= 10 000) gauss, magnetisk fältstyrka: den kraft varmed en magnetisk enhetspol påverkas av ett magnetfält. magnetisk förstärkare: se mag- netisk modulator. magnetisk högtalare: högtalare, där en fast spole, vars rörliga ankare är fast förbundet med högtalarens membran, genom- flytes av de tonfrekventa strömmarna. Även kallad elek- tromagnetisk högtalare. magnetisk induktion: se magne- tisk flödestäthet. 174 magnetisk influens: magnetise-' ring av ett järnstycke i ett magnetiskt fält. magnetisk koppling: mekanisk koppling (friktionskoppling) mellan tvenne axlar, som bestå av två flänsar, varav den ena är fast anordnad axiellt rörlig på den andra axeltappen. I den ena flänsen är anordnad en: magnetiseringsspole, som, då den genomflytes av en ström (likström), alstrar ett magnetfält, vars kraftlinjer sluta sig i den av flänsarna bil- dade magnetiska kretsen. På grund av detta fält uppkommer en dragningskraft mellan de båda flänsarna, varigenom ax- larna sammankopplas. magnetisk kraftlinje: linje i ett magnetfält (se d. o.), längs vil- ken den magnetiska kraften verkar. Dessa kraftlinjer utgå från den ena polen (nordpo- len), passerar magnetfältet och slutar i magnetens andra pol (sydpolen). magnetisk kraftlinjetäthet: se magnetisk flödestäthet, magnetisk krets: rum, som be- gränsas av de i sig själv slut- na magnetiska kraftlinjerna. magnetisk lastkrok: stundom fö- rekommande populär benäm- ning på de lyftmagneter, som användas vid kranar under lyft- ning av järnskrot och annat magnetiskt massgods. magnetisk ledningsförmåga: in- verterade (omvända) värdet (1: 4) av magnetiska motstån- det (se d. 0.). I st. f. m. 1. före- kommer även benämningen per- means. Med specifik m. 1, (per- meabilitet) betecknas lednings- förmågan hos en magnetisk krets av längden 1 och arean 1. Liksom vid elektriska strömkret- sar gäller vid magnetiska kret- 1 där le längden av den magnetiska kretsen, A = tvärsnittsarean av den magnetiska kretsen och u = (grekisk bokstav, läses my) = specifika magnetiska ledningsförmågan <(permeabili- teten). formeln: 4 = magnetisk mikrofon: ' mikrofon (se d.0.), i vilken ljudvågor förorsaka svängningar av en i ett starkt magnetiskt fält rör- lig spole, Härvid alstras ton- frekventa strömmar i denna spole. Kallas även elektromag- netisk mikrofon. magnetisk modulator: module- ringsanordning, som «baserar sig på att det magnetiska mot- ståndet (se'd. 0.) i en magne- tisk krets (se d.o.) varierar i takt med variationerna i mag- netiseringsströmmen =: (module- ringsfrekvensen). magnetisk mättning: till en bör- jan är den magnetiska induk- tionen (flödestätheten) i t. ex. ett järnstycke proportionell mot fältstyrkan, men vid stora fältstyrkor växer den ej mera, varvid mättning säges ha in- trätt. magnetisk polarisation: se mag- netiseringsintensitet. magnetisk polstyrka (magnetisk mängd): ett med begreppet elektrisk laddning eller elektri- citetsmängd analogt begrepp, vars storlek bestämmes som följer: En magnetisk pol säges vara av storleken ett, om den på ett avstånd av en cm på- verkar en lika stark pol med en kraft lika med en 'dyn (1: 981 gr: jfr dyn). : magnetisk repulsionskraft: kraft, som verkar mellan tvenne mag- netpoler av samma polaritet (t. ex. tvenne nordpoler eller tvenne sydpoler) och strävar att åtskilja desamma. Jfr mag- netisk attraktionskraft. magnetiskt flöde: totala antalet magnetiska kraftlinjer, som ut- går från en magnetpol. Enhe- ten för m, £. är maxwell (se d. 0.) eller i giorgisystemet weber (Wb), där en weber är lika med 10” (= 100 000 000) egs.-enheter (maxwell). magnetiskt fält: se magnetfält. magnetiskt moment: produkten av styrkan hos den ena magne- tiska polen i en magnet med av- ståndet mellan de båda polerna. magnetiskt motstånd: med el- motstånd i en elektrisk krets analogt begrepp i en mag- netisk krets, Liksom i en elek- trisk krets ohms lag gäller (E = R'J, där E är elektromoto- riska kraften och J den av den- famma genom kretsens totala motstånd R framdrivna. ström- styrkan), gäller i en magnetisk krets motsvarande lag M= 4-.q där M = magnetomoto- riska kraften (se d 0), P (grekisk bokstav; läses fil — magnetiska flödet (se d;o0.), 4 (grekisk bokstav; läses lamb- da) = magnetiska motståndet. I st. f. magnetiskt motstånd förekommer även beteckningen reluktans. 175