glasflaskan. Bilden t. pumpen. öppningen med ett perforerat celluloid- skydd, så att små fiskar etc. ej kunna komma in i röret. Röret doppas helt ner i vattnet, den övre öppningen täp- pes till med ett finger, och röret ställes på sin plats — se fotot. Detsamma kom- mer nu att verka som en sughävert så länge tills vattennivån i filterburken och akvariet praktiskt taget är lika hög. Den lilla upp- och nervända glasburken, vari de olika glasrören monterats en- ligt skissen, kommer att tjäna som en tryckutjämnare och luftavskiljare. Det filtrerade vattnet rinner av eget tryck åter till akvariet. Vattenuppfordringen Bilden t. wv.: Den avsprängda ' Den färdiga ? Flaskan klar att avsprängas. till den övre behållaren sker genom att man släpper in tryckluft genom det med munstycke försedda glasröret. Bäst härför lämpar sig en liten elektriskt driven luftpump, som- anslutes' till: ett batteri eller belysningsnätet. Om man så vill; kan pumpen pumpa vattnet di- rekt ur det i glasburken nedstuckna gro- va röret. Pumpens kapacitet skall vara liten, så att inga strömvirvlar uppstå i akvariet... Vid detta senare alternativ bortfaller givetvis-den lilla vattenbehål- laren samt därmed sammanhängande LÖS AS Glasullen upptar och avskiljer de gröv- sta, det därunder befintliga filtrérkolet de övriga nära nog mikroskopiska föro- reningarna. ' Filtrérmassan bör givetvis utbytas mot ny efter behov. Vättnet i akvariet kommer att bli rent och klart efter någon enstaka timme efter det filtret satts i funktion: Skydd för giftflaskor ett medicin- eller kemikalieskåp, där många olika slags flaskor förvaras, kan lätt en förväxling äga rum med många gånger oöverskådliga följder. Flaskor, innehållande gifter och and- ra farliga ämnen kunna förses med ef- fektiva skydd, varigenom oavsiktlig för- växling torde vara praktiskt taget ute- sluten. Skyddet består helt enkelt av en remsa tyg (isolerband e. d.) i vilket ett antal häftstift instuckits — se skissen. Det torde vara ganska svårt att göra en förväxling, särskilt om flaskan dess- utom förses med symbolisk ”dödskalle”! Enkelt sätt för beräkning av parallellkopplade motstånd Nye elektriska arbeten och experiment förekommer det ofta att man av be- fintliga fasta motstånd vill bygga upp motstånd av andra värden. Önskas större värden, kopplas motstånden efter varandra, i serie, och resulterande mot- ståndet blir då helt enkelt lika med summan av de sammankopplade mot- ståndens värden, Vill man däremot nedbringa ett mot- ståndsvärde, sker detta genom att mot- stånden kopplas i bredd, parallellt. Men här är beräkningen av det resulterande motståndet icke fullt så enkelt. Här visas emellertid ett sätt, som är enkelt och användbart även för den i matema- tiken fullkomligt obevandrade. På ett papper uppritas en linje A, se fig. Vinkelrätt. mot denna och på godtyckligt avstånd från varandra, uppritas tvenne linjer B och C. Dessas längder skola vara proportionella mot de motståndsvärden, som skola beräk- nas. Antag att vi ha ett 100-ohmsmot- stånd och parallellkopplar detta med ett 75-ohmsmotstånd. Vi kunna då låta lin- jen B representera 100-ohmsmotståndet och ritar denna exempelvis 100: mm lång. Linjen C får då representera 75- ohmsmotståndet och blir enligt samma skala 75 mm lång. Diagonalt mellan dessa drages nu tvenne linjer D och E. Dessa skära varandra i en punkt F. Lodrätt från denna punkt drages nu en linje G ned till A. Denna linjes längd motsvarar nu det resulterande motstån- det, och om den uppmätes skall man finna, att den är i det närmaste 43 mm lång. Det resulterande motståndet blir alltså i detta fall lika med c:a 43 ohm. Vill man använda millimeterpapper och rita i större skala, kan man få vilken noggrannhetsgrad man önskar, men för praktiskt bruk är noggrannheten i ovannämnda fall mer än tillräcklig. Samma metod kan även användas vid beräkning av seriekopplade kondensato- rer. Hade det i ovannämnda exemplet varit tvenne seriekopplade kondensato- rer på resp. 100-och- 75 cm, hade resul- terande kapaciteten blivit lika med c:a 43 cm. — XY. A 21 TEKNIK för ALLA