Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljeraffinaderi för amatörkemister - Veckans idéer: Snabbmålning av häftstift - Plats för klisterborsten vid tapetsering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fter dekanteringen avfiltras fällning-
en och får torka, När den är abso-
lut torr, placeras den i ett glasrör (svår-
smält) eller porslinsrör av ungefär 20
cm längd och 1—1,5 cm genomskärning,
och under upphettning av röret ledes
vätgas över nickelhydroxiden. Härvid re-
duceras hydroxiden till metallisk nickel.
Reduktionen bör försiggå vid en tempe-
ratur, som motsvarar lätt rödglödgning av
röret, och det hela tar en tid av ungefär
femton minuter. Vätgasen erhålles bäst
genom inverkan av saltsyra på zink, helst
i en s. k. vätgasapparat, men det går
nästan lika bra i en vanlig kolv med av-
ledningsrör. Under alla omständigheter
bör vätgasen, sedan den passerat genom
reduktionsröret, bortledes, helst ut i
friska luften.
När er hemmagjorda nickelkatalysator
är färdig, placeras den i en destillations-
kolv, och några kubikcentimeter vege-
tabilisk olja, t. ex. bomullsfröolja tillsät-
tes. Kolven förses med kork, genom
vilken dels en lämplig termometer, dels
ett glasrör sticker ned i oljan. Glasröret
är avsett för inledande av vätgas.
Oljan uppvärmes till 175—200”C och
hålles vid denna temperatur, under det
att vätgas inledes genom glasröret ned
i oljan i ungefär 20 minuter. Härvid
är att iakttaga, att den vätgas, som
kommer ut genom <destillationskolvens
avloppsrör, inte på några villkor får an-
tändas, emedan det då lätt inträffar, att
flamman slår tillbaka in i kolven och
förorsakar en explosion av den bland-
ning av luft och vätgas (knallgas), som
man måste förutsätta finnes närvarande
där. Det är därför även här bäst att leda
ut den överblivna vätgasen i friska luf-
ten medelst gummislangar eller på annat
sätt.
Efter denna tjugominutersbehandling av
oljan avstänges gastillförseln, kvarvaran-
"de gas utdrives och kolven får svalna.
Om försöket har lyckats, kommer ni
att finna, att oljan blivit avsevärt mera
tjockflytande eller kanske till och med
fast, beroende på verkningsgraden hos
den använda katalysatorn och andra fak-
torer i experimentets utförande.
Den erhållna produkten kan göras
ännu något renare, genom att filtrera
den i varmt tillstånd genom en tratt,
innehållande ett filtrum av bomull. Detta
förfarande avlägsnar nickelkatalysatorn,
som finnes inblandad i oljan. Såväl filt-
rum som olja måste under filtreringen
vara varm, enär oljan annars lätt stel-
nar i bomullen och sedan blir svår att
avlägsna.
En annan olja, som väl lämpar sig för
liknande experiment som ovan, är lin-
olja. Linoljå användes vid tillverkningen
av målarfärg, linoleum, skrivbläck och
kitt, beroende på sin egenskap att med
luftens syre kunna förena sig till en
gummiliknande, fast förening, som vid
användandet av exempelvis färg lägger
sig som en hinna över denna, när färgen
torkar. Hinnan är sålunda en oxidations-
produkt av linoljan, kallad linoxin.
Man kan på ett enkelt sätt visa, hur
linolja oxideras av luft, och på samma
gång erfara de första stegen vid fram-
ställning av linoleum. Skär alltså ut
några strimlor bomullstyg, ungefär 2 cm
breda och 6—8 cm långa, och häng upp
bitarna på en varm plats samt placera
ett icke brännbart fat el. dyl. under. Låt
därefter linolja droppa ned på tygbitarna
och genomdränka dem. Dessförinnan bör
linoljan ha försatts med litet metallharts
eller metallborat, vilket kan inköpas i
närmaste färghandel. Denna tillsats tjä-
nar att göra oljans oxidation snabbare.
Efter några dagar visar det sig, att
tygbitarna blivit så styva, att de kunna
hållas i sin ena ände vågrätt utan att
böjas. Genom upprepade behandlingar
på detta sätt, ges tyget ett tjockt lager
Hydrokinon, <satt
till oljan i ett olje-
bad, håller oljan
färsk. Bilden t. h.:
Gummisurrogat
framställes av sva-
vel och linolja ge-
nom uppvärmning.
av linoxin. Vid framställning av lino-
leum prepareras tyg på detta sätt i varma
lokaler. Till tyget sättes harts och kork-
pulver, det bestrykes med gummi och
färgas, och på detta sätt förfärdigas lino-
leumprodukter, som sedan förekomma
som mattor och dylikt.
Linolja förenar sig med svavelsyra. Så
är även fallet med andra vegetabiliska
oljor, särskilt rovolja. Den med svavel-
syra erhållna produkten är gummilik-
nande.
Om man upphettar litet linolja med
pulveriserat svavel under omrörning tills
svavlet smälter och låter det hela svalna,
visar det sig, att den erhållna massan
kan dragas ut liksom gummi och att den
även har en lukt, som påminner om
kautschuk. Den användes därför också
som ersättningsmedel för detta.
Veckans idéer:
svagsva6
HÄFTSTIFT
TRÄRAM
Snabbmålning av
häftstift
E” målare, som måste måla huvude-
na på. ett stort antal häftstift med
en särskild färg, använde för detta
ändamål en träram med en i denna
fastspänt metalltrådsnät. Häftstiften
spredos ut över skärmen, varefter en
lätt skakning av denna fick häftstif-
ten att ordna sig med huvudena upp.
Målningen var sedan gjord på ett
ögonblick.
Plats för klisterborsten
vid tapetsering
É tt enligt bilden avkapat plåtlock,
som lägges över hinken med klist-
ret är en utmärkt plats att lägga ifrån
sig klisterborsten på då och då under
tapetseringen. Borsten kan också skra-
pas av mot lockets kant.
21
TEKNIK för ALLA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
